Sambo tafsar privat & offentligt

För mig och min min man är det helt naturligt att ta på varandra mest hela tiden, smeka varandra eller kramas lite snabbt. Han kan lägga en hand på mitt lår i bilen, jag kan ge honom en liten puss i förbigående medan han sitter framför datorn och jobbar och han kan klappa mig lite snällt på rumpan eller kyssa mig i nacken när jag står och skalar potatis. Jag älskar det och skulle inte vilja ha det på ett annat sätt. Det är lekfullt, mysigt och kärleksfullt, och rätt erotiskt fast utan att vara sexuellt explicit.

När du säger att din sambo tafsar dig på brösten eller på underlivet, har han alltid varit så där? Eller upplever du att hans beröring har blivit mera sexuellt laddat på senare tid? Ibland kan det vara så att när attraktionen för ens partner har minskat under en period, så vill man inte att han eller hon ska röra en över huvud taget. En oskyldig puss eller en klapp på rumpan kan då uppfattas som direkt sexuellt kränkande. 

Har du försökt att analysera varför det stör dig så mycket? Är det att han alltid tar dig på brösten och underlivet - eller är det att han tar på dig alls? Skulle det kännas mysigt med att han smekte dig över håret eller pussade dig på kinden ibland eller vill du inte bli berörd av honom över huvud taget? 

Precis, håller med. Herregud vad anmälningar det lär bli. Tar man så illa vid sig av att ens partner tar på en och kallar det för att man tafsar bör man nog snarare söka parterapi eller diskutera skilsmässa. Att tänka tanken att ens polisanmäla sin partner så ringer alla varningsklockor liksom. Vet folk inte hur man beter sig eller agerar längre liksom?

Det spelar ingen roll om det är ens fru/man. Om man har sagt ifrån så är det inte ok att tafs. 

Jag ör kvinna och jag finner min man oerhört sexig och jag har väldigt svårt att låta bli att ta på honom. Även på hans kuk. Oftast är han ok med det, men inte alltid (tex om han vet att vi just då inte kan ha sex av någon anledning) och då får jag helt enkelt låta bli även fast det är jäkligt svårt emellanåt. 

Javisst du eller hur sötnos!

Eller också är det hennes bröst som har blivit känsligare efter födseln.. O killen är precis lika kär och tar på henne lika mycket som han gjort enda sedan första dagen?..

Det är ju det där jag menar att i så fall är det ju dags för henne o hoppa in och berätta för honom hur det är hon vill att han ska ta i 'na.. 

Beror helt på hur förhållandet såg ut i början.. 
Innan barnet kanske hon sa "nej sluuuuta!" och fnittra och tyckte han var as charmig när han gjorde det. Nu efter barnet, hormoner och ett par förändrade bröst, kanske hon gått runt och stört sig på exakt samma sätt.. 

Ni är avancerade varelser.. Ibland säger ni nej.. Och vill att man ska fortsätta. Ibland säger ni nej, sen blir ni sura för att man lyssnar. 
Sen säger ni också åt killar att lyssna på ett nej, men det är ingenting som ni skulle respektera om någon gjorde samma mot er själva.. 

Svaret ligger i om han alltid har varit sådär.. Om det verkligen är han som har förändrats.. 

Jag förstår när ett nej betyder nej. O tvärt emot det du säger här.. Så är det jag har sagt, att hon ska lära honom hur det är han borde göra för o kunna läsa av 'na..

Skulle säga att jag är bättre på o läsa av ett nej, eller lögner från de flesta.. 

Som TS nu kom o berättade att "nej asså, men han tar lite för hårt liksom bara.."

Du borde ärligt talat ta o hålla käften medans dom vuxna pratar.. 

Man försöker med allt när man har en bebis tillsammans och jag ORKAR inte med hans vredesutbrott när vi har en liten.Dock har du rätt.
Har varit avvaktande mot honom hela dagen idag just för jag är så trött på hans beteende och får en lång utskällning av honom hur jag är en sånn prinsessa,ska ha allt på mitt vis,att jag är elak,aldrig säger snälla saker,inte ger han uppmärksamhet,det kan aldrig få handla om bara han osv? enda alternativet för mig verkar vara att lämna.

Det finns hjälp att få både som par och ensam. Om man nu verkligen vill jobba på relationen. I detta fallet så verkar det rätt kört, tycker man att ens partner ?tafsar? så har man problem.

Som sagt, tycker man att en partner tafsar så har man uppenbara problem i sin relation.

Jag vet inte vad det är du fäktar emot, jag säger ju att tycker man att ens partner tafsar så har man uppenbara problem i sin relation. TS tycker att han tafsar, de har problem, hon vill nu avsluta och hon gör nog klokt i det. I en sund fungerande relation tycker man normalt inte att ens partner tafsar.

Det är ju det jag skriver också. TS tycker att han tafsar, de har problem, hon vill nu avsluta och hon gör nog klokt i det. I en sund fungerande relation tycker man normalt inte att ens partner tafsar. Det finns de som kan säga det med glimten i ögat förstås men det är ju inte så i detta fallet.

Jag tycker visst det kan vara fel på en relation om den ena partnern inte uppskattar fysisk närhet med den hon har ett förhållande med. Jag anser att det är det normala att ingå i ett kärleksförhållande.
Så jag anser att det behövs särskilda skäl till varför man inte uppskattar det. 

Fats det är inga män här som har skrivit det, det där är något som vissa här försöker läsa in på de allra mest konstiga sätt att vi män på  något sätt skulle påstå, det är ingen utav oss som har påstått så. 

Som Tom påpekade så kan det vara fel på en relation om den ena partnern inte uppskattar fysisk närhet med den hon har ett förhållande med. Det är ju trots allt det normala att ingå i ett kärleksförhållande. Om man nu inte uppskattar det behövs skäl till varför. Det behöver ju inte bara handla om just hårda tag utan beröring i ren allmänhet. TS har ju skäl så det är ju inte så konstigt i just detta fallet.

Grejen är att de pratar på ett hypotetiskt plan. De har ingen erfarenhet av sunda relationer med kvinnor. Eller tror någon att detta är normala familjefäder med 20 års äktenskap i ryggen? :) Som vet hur bra relationer byggs? :) som har tagit sig igenom kriser och problem med en jämställd partner? :) 

haha.