Anonym (Linn) skrev 2022-07-18 09:15:51 följande:
Ditt tankesätt är mycket vanligt. Man kan liksom inte likställa sin partner med någon som kränker. Eller till och med någon som våldtar.
Man älskar ju denne. Man står ut en tid. Sen börjar man att säga ifrån. Man ursäktar partnern med att denne var trött, ur form, det var man själv som inte var tydlig.
Man hoppas, hoppas på förbättring. Att det ska bli bättre. Man bor ju ihop och har kanske barn. Ska man bryta upp en familj för att hen knuffat och skrikit några gånger? För att hen tafsar på en mellan benen framför ens släktingar? För att hen fortsatt ha sex fast man sagt nej?
Det går liksom inte in i huvudet att ens partner kränker, misshandlar eller till och med faktiskt våldtar. Att anmäla till polisen är ett oerhört steg. Det är en enorm tröskel att gå över fast man kanske ligger sönderslagen på sjukhus och de runtomkring skriker Anmäl!
Lät inte som TS blivit våldtagen, misshandlad eller inlagd på sjukhus.
Jag ska ge dig en hundring så kan du snacka upp den till en miljard. Givetvis ska man anmäla sådant jag nämner och andra allvarliga saker.
Men ska polisen utreda allt ned till minsta förolämpning makar emellan så behöver nog varannan medborgare i landet jobba inom polismyndigheten.
