Liknande hände mig. istället för att fråga OM han tog dom sa jag - Du, jag städade din byrå och hittade de här tabletterna, varför tar du sånt?.
Han talade om varför, vi pratade, slängde dom tillsammans, all good.
Till ett par månader senare då samma sak upprepade sig när jag städade hans bil. Återigen vi pratade, slängde dom, han lovade att lägga av, jag gav en chans till.
Nästa gång var efter ett år, då hittade jag tabletterna plus andra mer oroväckande saker. Han fick en sista chans.
Jag vet inte vem som var mest dum, jag som gav honom chans på chans, eller han som inte kunde hitta bättre gömställen.
Sista gången hittade jag tabletter i garaget tillsammans med fler saker som gav mig kalla kårar och mycket obehaglig magkänsla. Då lämnade jag honom, och åkte hem till mina föräldrar, och min svärmor dvs hans egen mamma, ringde polisen på honom och det uppdagades en hel historia.
Han sitter nu i fängelse och kommer göra i många år. Jag har absolut ingen kontakt med honom, han är en vidrig människa med en mörk sida som jag aldrig anade fanns.
nu tror jag självfallet inte att din historia utvecklas såhär allvarligt eller att din man på något sätt är dum eller dålig, absolut inte. Det är bara första delen i min historia som är lik din, men jag ville berätta fortsättningen på hur det blev för mig.
Mitt råd är helt enkelt att fråga, känn sedan efter själv om du tycker hans förklaring låter rimlig. Förklara också hur ledsen du är över att han undanhåller saker för dig, och att du inte vill ha med såna preparat att göra.