Barnen gillar inte mig

Nu vet jag inte hur gammal yngsta är men barn brukar inte komma på själva att säga att ?mamma är äcklig?. De brukar ha hört det från vuxna eller äldre barn. Däremot är det vanligt att de säger ?pappa är bättre? eller ?jag vill till pappa? om de inte får som de vill eller bara saknar pappa. 

Vad tror du själv det beror på att barnen inte gillar dig? Vad är din teori? Är det något du gör/gjort eller är ni bara väldigt olika som personer (vilket borde vara lite väl tidigt att se egentligen?)? Eller har barnen några problem? Eller lägger du för mycket i dessa uttalanden eller är det för mycket känslor involverat från din sida som förstorar upp uttalandena? Ibland kan man känna så mycket att känslorna tar över och överskuggar. 

De gånger jag varit med om detta så var det pappan som baktalade mamman och sa en massa elakheter som barnet sedan upprepade till mamman.  

Det låter som om att du spenderar den mesta av tiden tillsammans med det yngsta barnet? Kan det vara så att pappan är mer lekfarbror? Som inte direkt tar vardagsansvaret? Då blir det lätt så att den förälder som sätter gränser och sköter vardagen blir den tråkiga i barnets värld medan den där som inte är med så ofta men när hen väl är det så är det glass och ballonger blir den roliga och den barnet vill vara med. Att det knappast skulle hålla i längden är inget barnet har någon fattningsförmåga att förstå. 
Det låter också lite som att de rapar upp någon annans åsikter om dig. Det är rätt ovanligt
att barn i den åldern på egen hand kommer på att mamma är äcklig. Fråga barnet varför han säger så. Och prata med barnens pappor om det här, är de någorlunda normala så vill de att deras barn ska ha en bra relation till sin mamma. 

Jag får inte riktigt ihop det, kanske har en trött semesterhjärna? Men barnen bor hos respektive pappa? Har jag förstått det rätt? Då för mig som är hobbypsykolog så känner de sig ju övergivna av dig. Är papporna till på köpet ?lekfarbröder? (tyckte någon skrev det?) och du ska stå för struktur är det ännu mer givet. Gällande barn så gäller kvantitet över kvalitet. Du behöver ha en vardag med dem. Du behöver även sätta ner foten till barnen. Tänk om de sagt så när de träffat någon annan. Du kassörskan du är äcklig, helt oacceptabelt och därmed oacceptabelt att de säger det till dig.

Hoppas du kan komma fram till vad som orsakat det eller att det bara är en fas. Men du måste visa dem att du blir sårad när de säger elaka saker. Man säger inte så till någon, särskilt inte till sin mamma. Det är okej att visa känslor och säga att det ni säger gör mig ledsen! De är såpass stora. 

Sök hjälp, tycker faktiskt inte det låter sunt för deras utveckling om det får fortgå. En familjevägledare via kommunen kanske kan hjälpa er. 

Involvera papporna också, de måste prata med sina söner om hur beter sig mot sin mamma. Eller är papporna också respektlösa mot dig i sina handlingar eller ord? I så fall har du ju källan till problemet, där är verkligen en tredje part nödvändig. Tror inte du själv ska ta samtal med dem utan engagera dem genom familjevägledare. 

Det är befogat att söka vidare stöd! Bra att du tagit ett första initiativ!