Ensam och utmattad GADD
Bollkillen skrev 2023-04-30 09:41:36 följande:
Jag e så sjukt ledsen. Mina panikattacker är tillbaka och jag vill bara ligga i sängen.
Ville bara skriva av mig. jag orkar inte detta mer.
Inlägg från: Eurydike
|
-
Det låter verkligen tufft! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att hjälpa dig, men försök att tänka bra tankar om dig själv och krama om en kudde tills du mår bättre. Ofta gäller det bara att hålla ut när det känns som värst
-
Bollkillen skrev 2023-08-15 12:13:48 följande:
Jag vet. Tyvärr är jag gör feg och skör.
Bollkillen skrev 2023-08-26 16:48:21 följande:Ibland sköljer allt bara över en..
Mitt tips är att försöka närma dig dina mål och drömmar i små steg. Fokusera på vad du vågar istället för vad du inte vågar. Livet kan vara tufft många gånger och i princip alla känner så ibland. Du är inte feg, du behöver bara träna på att våga fler saker. Börja med något litet och obetydligt, så det inte är hela världen om du ?misslyckas?. -
Jag tycker inte att du göra något alls för tillfället, utan backa lite och jobba med din inställning. Du ser dig som feg och skör, men du är bara inte redo att ta ett så stort kliv än. Att inte våga flytta till Spanien innebär inte att man är feg, utan att det är väldigt modigt att våga göra det. Om jag vore du skulle jag backa planerna till fantasier ett tag. Sedan skulle jag läsa på om att flytta utomlands och kanske försöka utmana mig till att åka på en resa till Spanien. Fundera på vad som händer när du får ångest och försök se situationen utifrån. Var snäll mot dig själv och tillåt dig att vara stolt när du vågar göra någonting, istället för att klanka ner på dig själv.Bollkillen skrev 2023-08-27 00:00:45 följande:
Tack. Jag förstår. Problemet är att mina steg alltid är så stora. Vet inte hur jag ska hitta små steg.
Just nu är det många tankar att hålla reda på
-
Ingen fara alls! Jag tänkte faktiskt skriva häromdagen och fråga hur det är med dig. Är det lite bättre med ångesten nu eller mår du fortfarande lika dåligt? Nu fick du ett sjukt snabbt svar tillbaka, men känn ingen press att svara på det.Bollkillen skrev 2023-09-18 21:05:54 följande:
Ledsen för sent svar, Stort tack för bra tips och pepp.
-
Så synd! Men bra att du försöker vara positiv. Jag tror det är viktigt att prata om sina känslor och förstår att det är svårt att inte klaga när ångesten tar över. Precis, försök att ta en dag i taget och små steg i rätt riktning. Har du någon aning om varför du är så oroligt lagd? Vad som kan ha orsakat det?Bollkillen skrev 2023-09-20 21:44:55 följande:Tack. Det är rätt dåligt. Mycket tankar. Men jag försöker vara positiv. Vill inte vara en som bara klagar. Men det är riktigt svårt när ångesten tar över.
En dag i taget så kanske det blir bättre till slut. Riktigt orolig själ är man.. -
Jag förstår. Det är ofta svårt att prata om sina innersta känslor. Då måste man ha någon man verkligen litar på. Fint att du känner att du kan öppna upp dig för din psykolog och mamma! Att du har din mamma som en stor trygghet i livet låter ju fantastiskt. Jag har svårt att sätta mig in i det, eftersom jag har brutit kontakten med min egen. Om hon är så viktigt för dig så förstår jag verkligen att du är rädd att förlora henne. Skönt att du har en bra kontakt med din psykolog, ifall det skulle hända. Ja, du behöver träna på att bli lugn i dig själv och inte bygga upp ångest för saker som inte hänt. Att förlora en förälder kan vara väldigt tungt och det är man nog aldrig helt beredd på. Min pappa dog nyligen och trots att vi hade en komplicerad relation så tog jag det väldigt hårt. Men ändå går dagarna, en efter en, utan min pappa.Bollkillen skrev 2023-09-25 14:28:03 följande:Tack. Svårt att prata med människor det. Det känns som att de enda som jag kan öppna upp mig för och som förstår mig är min psykolog och min mamma. Tyvärr börjar mamma bli gammal och det för mig ledsen för då vet jag inte vem jag ska kunna vända mig till. Vem jag ska sova över hos och få vara mig själv. Kommer bli förkrossad när hon går bort. Även om det är så det är i livet och jag måste kunna bli lugn i mig själv
-
Tack så mycket! Det värmer 🖤 Men nu ska jag inte flytta fokus till mig själv i din tråd. Jag har redan fått prata ut om min pappas bortgång med många snälla och kloka människor. Nu önskar jag dig en fin och ångestfri natt! 🌙Bollkillen skrev 2023-09-25 20:39:30 följande:Jag beklagar din fars bortgång.
-
God fortsättning på dig också! Kul att få en uppdatering från dig, men tråkigt att höra att du fortfarande mår dåligt. Jag jobbar sent idag, men kikar nog in lite senare och skriver mer.Bollkillen skrev 2024-01-07 19:02:27 följande:
Hej Alla och god fortsättning till er,
Hoppas ni alla mår bra.
Med mig är det sådär. Har hamnat i en ny dipp med panikångest och oro.
Många olika tankar just nu och jag kan nämna några lite ytligt för att se om någon känner samma eller har tips.
Jag känner mig väldigt ensam. Jag tänker att jag är jobbig mot mina vänner och att alla utom två ogillar mig. Känns som att jag säger och gör konstiga saker som får dem att ogilla mig. Inga konkreta exempel men det känns som att jag ofta är utanför och att de inte vill vara med mig.
Jag är rädd för att förbli singel resten av livet. Mina vänner börjar få barn och starta familjer. Men jag är kvar i singellivet och vill verkligen träffa någon. Jag får knappt några matchningar på tinder och när jag väl får det pratar vi lite och sedan blir jag borttagen. Jag har gått upp en del i vikt och tycker jag är ful och väldigt introvert vilket gör inte saken bättre. Vet inte hur man kallpratar.
Jag är rädd för att få sparken eller bli utfryst från jobbet. Jag har på sistone gjort några få slarvfel på jobbet och är rädd för att de ska säga upp mig (även om jag förstår att de inte kan det), men de kan frysa ut mig så att jag tvingas lämna själv. Eller säga till mig att det är bäst för alla att jag säger upp mig. Det är redan en del nedskärningar. Och känslan är att det snart blir min tur. På ett sätt skulle det vara skönt att få börja om men jobbet är nästan det enda sociala jag har.
Mamma ringde mig och var ledsen. Hon ville be om ursäkt för allt hon sagt och gjort i livet och sa att det är över snart. det gör mig väldigt ledsen då hon är min ända riktiga stöttepelare. livet har sin gång.. Men jag kommer tappa hela min sista trygghet.
Alkohol är det enda som får mig lugn just nu och jag kan släppa allt med det. Jag blir mer social och har unnat mig det för att det är enda gången jag får vara lugn. Dock har jag börjat få blackouts när jag är ute med vänner och inte vet vad jag gör. Förmodligen har jag inte gjort något konstigt men det skrämmer mig ändå. Jag försöker skära ner men i de flesta sammanhang tar jag och mina få vänner ett glas eller två som sedan blir fler. Jag har pratat mycket med min psykolog om detta och både hon och jag vet att jag har alkoholproblem och behöver söka hjälp. Något som skrämmer mig och som känns som att jag kommer bli ännu mer utanför om jag säger att jag inte dricker samt då inte börjar följa med på sociala tillställningar.
Just nu är det än fler tankar och detta är några få men ack så jobbiga.
tack för att jag fick skriva av mig om någon har läst ända hit.
-
Hej igen!
Vad synd att du har hamnat i en ny dipp med panikångest och oro! Här kommer några spontana tankar om det du skrev! Det som slår mig är det som går igen i dina inlägg. Att oron för att saker ska hända är värre än sakerna du oroar dig för.
Angående känslan av ensamhet, så känner nog många på liknande sätt ibland. Du skriver att du tänker att alla utom två ogillar dig, vilket ändå antyder att du har några vänner som du träffar regelbundet och i alla fall två som du känner dig ganska trygg med. Det är ju positivt!
Om du känner dig introvert och dålig på att kallprata så tycker jag du ska försöka utsätta dig för situationer där du utmanar dina rädslor på ett kontrollerat sätt. Finns det något sammanhang där du tvingas kallprata så du får öva på det? Jag lider till exempel av en rädsla för att prata i telefon och på sista tiden har jag börjat prata med nya människor i telefon, vilket har lett till att jag också har vågat prata med dem via Zoom.
Rädslan för att göra något fel eller få sparken från jobbet är nog relativt vanlig, men inte mindre jobbig för det. Som du beskriver situationen låter rädslan just nu väldigt irrationell, så försök att få distans till den och se den utifrån.
Kan tänka mig att du känner fasa inför att förlora din mamma och på så vis även förlora din grundtrygghet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, förutom att det låter väldigt jobbigt och att jag hoppas att du kan finna trygghet i dig själv eller hos andra.
Jag förstår att alkoholen är ett problem och det är jättebra att du pratar med din psykolog om det. Vad säger hon om din rädsla för att bli ännu mer utanför om du slutar dricka? -
Tack! Men jag skriver inte till dig bara för att vara snäll, utan för att jag tycker det är intressant att prata om olika typer av problem. Jag får ut mycket av det själv och får en chans att reflektera över och jämföra med mina egna problem, så det är bra för mig också 😊Bollkillen skrev 2024-01-09 21:19:44 följande:Tack. Vad snäll du är. Det värmer att du skriver till mig.
Ja mina största rädslor har inte inträffat och jag oroar mig/ har ångest över saker som jag "tror" ska hända.
Det är jobbigt med att sluta dricka. Ens i sociala sammanhang. Men kanske nödvändigt. Psykologen säger att jag absolut är i riskzonen för alkoholproblem. Men hon är lite rädd för att jag drar mig tillbaka ännu mer känns det som. Tyvärr kan jag bara lite då och då hålla mig till 3 enheter. Men sen tror jag alltid att det inte är så farligt att vara social och ta någon enhet till och sen får jag blackout.
Det känns ledsamt då alkoholen får mig att slappna av och vara social och glad. Men men... Blir svårt att sluta.
Tack igen för att du skrev till mig. Så fint. Jag hatar också att prata i telefon. Mycket hellre sms.
Svårt det där, när man bestämmer sig för en sak men inte lyckas hålla det. Om du visste att du kunde kontrollera hur mycket du drack så hade det ju inte varit något problem. Har du försökt lura dig själv till att dricka långsammare och låta alkoholen komma i kapp? Till exempel genom att dricka varannan drink alkoholfri. Det kan du testa annars, eftersom det gör att du inte hinner dricka lika mycket.
Ja, alkohol har ju den effekten på gott och ont. Det är delvis det som gör det så beroendeframkallande att dricka, att man får slappna av och vila från sina problem en stund.
Tack själv! Jag kommer fortsätta kika in här i tråden och se hur det går för dig. Precis, sms känns mycket mindre läskigt, men nu när jag har utmanat min rädsla lite så har jag faktiskt lärt mig uppskatta att prata i telefon. Även om jag darrar av skräck innan 😊 -
Hej!Bollkillen skrev 2024-02-13 18:01:56 följande:
Hej
Hoppas att alla mår bra.
Nu slog det till som det gjorde för flera år sedan.
Ligger i sängen. Skakar, svettas, drömmer mardrömmar, hjärtat pumpar, armarna domnar, kan knappt äta, magbränningar, klump i magen. Rädd, orolig.
Gråter hejdlöst.
Liknande tankar som jag aldrig trodde att jag skulle få tillbaka.
Allt känns hopplöst..
Ville bara skriva av mig. Men vet ärligt inte vad jag ska skriva.
Fy vad jobbigt det låter! Med mig är det bättre än på länge så jag ska inte klaga.
Men det låter verkligen hemskt att du mår så dåligt. Var det något särskilt som utlöste det? Förutom att ta kontakt med vården så är mitt bästa tips att tänka att känslor går över. Bara för att man känner något väldigt starkt så betyder det inte att känslorna är äkta. Ibland löper känslor amok utan att man riktigt vet varför. När jag mår dåligt brukar jag försöka se på det utifrån och tänka på hur jag reagerar och varför. Att försöka se sina egna reaktioner utifrån kan faktiskt vara lugnande. Försök också fundera på om känslorna har någon grund och om reaktionen är i proportion till det som har hänt. Andra mer konkreta tips är att träna på att ta djupa andetag eller göra något som aktiverar kroppen på annat vis, till exempel duscha varmt/kallt eller gå en promenad. Allt som distraherar från de jobbiga känslorna är bra.
Förstår att allt känns hopplöst just nu, men det är det inte. Känslor behöver inte vara äkta.
Det var bra att du kikade in här i tråden och skrev av dig. Ibland är det viktigare än att man får ur sig precis allt på samma gång. Fortsätt gärna skriva här så vi kan försöka hjälpa dig och ge dig tips och råd!
Här får du en kram och hoppas att du mår bättre snart! ❤️ -
Hej på dig!Bollkillen skrev 2024-06-29 12:04:18 följande:
Hej alla
Hoppas att ni mår bra i sommarvärmen.
Jag mår som jag mår och nu har panikångesten tagit över sedan en tid tillbaka. Jag vaknar med panikångest. Allt känns hopplöst. Det har hänt lite saker som gjort att ångesten är ohanterlig. Jag mår jättedåligt.
Min psykolog har gått på långsemester så jag har ingen att prata ut med.
Känns som att jag kommer bli lämnad ensam av mina vänner då det bara är jag som hör av mig och bjuder in mig själv när de hänger.
Ska det alltid vara såhär. Jag klarar knappt av att gå till jobbet och gör inte mycket när jag är där. Försöker men ångesten och tankarna tar över
Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta men behöver bara skriva nått
Egentligen har jag tagit semester från forumet (som du ser på min profilbild som föreställer en brygga), men kände ändå att jag ville kika in och svara på det du skrev 🌞🧳👙
Att jag tar semester från forumet beror inte på att jag blir trött på forumet, utan på mig själv, men nog pratat om mig.
Vad tråkigt att ångesten har tagit över och att allt känns hopplöst! Förstår att det måste kännas tufft att psykologen har gått på semester i kombination med att det har hänt jobbiga saker i ditt liv. Du borde verkligen ha någon att prata med då! Om du vill kan jag bjuda in dig till en grupp på Discord, där vi pratar om ensamhet och psykisk ohälsa? I så fall kan du skicka ett meddelande till mig 😊
Många av dina tankar kretsar kring oro angående att saker ska bli värre. Det kan jag förstå, eftersom man verkligen inte vill att saker ska bli värre när man nästan inte härdar ut som det är. Om det är vänner du har haft länge så kan du tänka att det inte är särskilt troligt att de kommer försvinna just nu om de inte har gjort det tidigare. Då är det kanske en irrationell rädsla som speglar din oro för att saker ska förvärras.
Det ska aldrig vara så som du beskriver, men ibland är det svårt att lyckas vända på situationen. Men att det är svårt betyder inte att det är omöjligt. Finns det något som lindrar ångesten och får dig att känna glädje? -
Det låter verkligen jättejobbigt! Försök tänka att det kommer bli bättre. Att det är tillfälligt och att det inte alltid har varit så jobbigt som det är nu. Har du möjlighet att prata med någon snart? Annars kanske terapi online kan fungera tillfälligt nu under sommaren.Bollkillen skrev 2024-07-23 22:29:13 följande:
Min panikångest har tagit över. Känner oro i hela kroppen. gråter, skakar och får byta lakan för att jag kallsvettas så mycket.
Har legat i sängen i flera dagar och inte ätit. Orkar inte göra något. Ångesten bara maler på.
Mår verkligen piss.
Jag vet att jag bara klagar och inte gör något åt min situation. Men vet ju inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre.
Vill bara skriva av mig. Hoppas någon orkar svara.
Hoppas ni har det bra hos er nu på sommaren.
När du läser det här FÖRSÖK att gå upp ur sängen och få i dig något ätbart. Det kan vara vad som helst. En smörgås, en frukt. Det behöver inte vara lagad mat.
Ibland behöver man klaga. Att klaga är att verbalisera. Att klaga är att förmedla till andra människor vad man känner så man kan få nya tankar och hjälp att komma framåt.
Har du någon aning om vad det är som har försämrat ditt mående just nu? Har du semester och känner dig ensam eller beror det på något annat? Jag har själv en jobbig period, men hanterar den genom att göra en massa saker och träffa en massa människor för att distrahera tankarna. Att stanna inomhus brukar göra att jag mår sämre, men då mår jag såklart inte lika dåligt som du gör eftersom jag ändå orkar göra så mycket.
Men jag upprepar, försök verkligen få i dig lite mat nu! -
Jag börjar också bli orolig 🥺Anonym (M) skrev 2024-07-31 16:15:08 följande:
Blir orolig för dig, hur mår du?
En dag i taget!!!
Hoppas att du tar dig ur det värsta måendet snart och att det inte går åt fel håll! Glöm alla negativa tankar om att du bara klagar och skriv av dig hur mycket du vill här i tråden 🌸 -
Känn inte att du behöver skriva för vår skull. Det var bara så att vi blev lite oroliga, eftersom vi visste om hur dåligt du mådde/mår.Bollkillen skrev 2024-08-20 15:47:34 följande:
Förlåt verkligen för att jag inte svarat. Mår inte bra och har inte mycket ork.
Är så ledsen över allting. Vill inte beklaga mig mer över hur jag mår, allt handlar inte om mig i denna värld. Ni vet ju redan hur jag har det med lite mat, skakningar gråt m.m.
Det var det här det blev av mitt liv. Det känns som jag verkligen svek min familj och mamma som är väldigt ledsen och tror att hon inte gjort tillräckligt för mig.
Det är okej att vara ledsen. Det är okej att inte vilja beklaga sig. Allt har sin tid och ibland behöver man sluta sig lite och svepa en skyddande mantel om sig och bara vara själv.
Jag tycker du ska försöka tänka att framtiden inte behöver bli så som du föreställer dig nu. Ett kännetecknande drag för depression är att allt känns hopplöst och som att det aldrig kommer bli bättre. Din mamma är säkert oerhört tacksam för att ha dig i sitt liv. Du verkar vara ett väldigt kärleksfullt barn. -
Det känns som att du får väldigt lite stöd i vardagen! Vet din psykolog om hur dåligt du mår? Att du har självmordstankar och att ångesten är så pass kraftig och konstant som du beskriver här i tråden? Bra att du har lyckats äta lite! Du kanske skulle ha någon mat nära sängen? En fruktskål eller ett paket kex eller så, om du har svårt att få i dig mat. Frågorna jag ställer behöver du inte besvara om du inte vill/orkar, utan det är mer frågor som du själv kan fundera över.