• Anonym (M)

    Ensam och utmattad GADD

    Vad jobbigt du måste ha det! Du får inte tro på dina tankar. Har du fått någon hjälp av psykologen hur du ska bryta när du får dessa tankarna? Det låter som att du har väldigt höga krav på dig själv. Jag tycker det är ändå starkt av dig att du kan jobba när du mår så här. Det måste också vara tufft att hålla fasaden när det är skit. Har du ingen vän du kan bolla med alls? Viktigaste är inte att du träffar någon utan att du ska må bra i dig själv. 

  • Anonym (M)

    Har du inga föräldrar du kan få stöd och hjälp av? 

  • Anonym (M)

    Tycker det är tråkigt att inte fler svarar som kan ge bättre råd. Tror eller jag vet att du inte är ensam om det du beskriver. Sånt här kan också ha blivit värre i och med pandemin. Var snäll mot dig själv och stolt över att du går till jobbet! Berätta för din psykolog nästa gång du träffar den. Orkar du inte vänta så sök hjälp akut! Du är värd att få må bra! 

  • Anonym (M)
    Bollkillen skrev 2022-07-11 13:59:49 följande:

    Tack för ditt svar.

    Är på jobbet nu men var tvungen att ta en paus. Fick panikångest. Mycket oro och katastroftankar.

    Jag vill verkligen kunna bolla med någon mer än min psykolog. Han är på semester nu. Jag har en vän som jag berättar att jag mår dåligt för men vågar inte öppna mig mer än så.

    Mina föräldrar stöttar mig och jag vet att de är oroliga. Har berättat för dem hur jag mår. Jag vill inte vara en börda för dem. Känns som att jag nästan alltid mår dåligt när jag är hos dem. Samtidigt som de börjar bli gamla också.

    Och nu har jag snart semester men ångesttankarna och oron bara flödar i kroppen. Orkar nästan bara sova på fritiden. Men tvingar mig att träna, ta promenader, träffa människor m.m. fast att jag inte orkar. Jag vill visa de som säger att man bara ska rycka upp sig och ta livet med en klackspark att så inte alltid fungerar.

    Känner mig väldigt ensam. Det tråkiga är att alkohol hjälper mig att dämpa. Men i längden stjälper ju det mig ännu mer.

    Jag vågar inte ta akuthjälp. Har gjort det förut och blev tvångsinlagd i 2 veckor. Det vill jag inte göra igen. Vill bara ta mig upp från det här och få må lite mer normalt. Kunna skratta och vara glad.


    Hej Bollkillen,

    Bra du har en vän du kan öppna dig lite för i alla fall. Som förälder själv kan jag säga att ens barn är aldrig en börda och jag är övertygad om att de vill hjälpa dig med det de kan. Det är bra att du vågar berätta till dem också.

    Det viktigaste tror jag är att du sköter om dig med bra rutiner. Ät bra och regelbundet, vila, sov, träna det du gillar, ta en promenad, träffa de vänner som gör dig gott. Har du någon annan hobby gör det du tycker är kul. Sluta med alkoholen, det kan trigga ångesten för dig, det är bara självmedicinering och kommer inte hjälpa dig må bättre som du redan vet.

    Äter du någon medicin? Hur länge har du ätit den i så fall?

    Såg någon som skrev här i forumet att man kan chatta på mind.se 

    Jag ser på din skrift att du verkar vara en klok person.

    Tänker också ifall du behöver akuthjälp, kan du inte be din vän följa med eller dina föräldrar som stöd. 

    Jag förstår att du vill må må bättre, kunna skratta och vara glad, jag förstår dig. Ingen har blivit hjälpt av att någon säger till en i din sits att rycka upp sig, det är väldigt idiotiskt och okänsligt att säga så till en person som mår dåligt. 

    Vill du skriva här vad du har ångest och oro/katastroftankar om? Tänker att det kan vara skönt för dig ändå att ha semester eller känns det jobbigare?

    Var rädd om dig, du är viktig och betydelsefull för många, tro inget annat! Du kommer att må bättre! 
  • Anonym (M)
    Bollkillen skrev 2022-07-12 20:29:39 följande:

    Sjukt fint skrivet. Tackar den allra ödmjukaste för det. 


    Jag äter faktiskt 6 mediciner dagligen mot ångest + någon behovsmedicin ibland. Min läkare är övertygad om att jag kan må bättre så han har satt in en sjunde nu. Jag vet inte om jag ärligt vill äta en medicin till. Så har inte hämtat ut den. Känns som att 6 redan är mycket. 


    Jag är inte riktigt bekväm med att berätta om vad jag har oro/katastroftankar om här. Men mycket är skitgrejer. Men det bara maler på som en radio som inte går att stänga av. Ibland kan man kanske byta kanal som bäst. Men du ska veta att såna som du gör skillnad. Ibland är det bara skönt att skriva av sig. 


    Tack. Man får hoppas att man kan få må lite bättre iallafall. Tror inte att någon mår bra hela tiden såklart men detta är på en annan nivå som inte hör till vanliga livet. 


    Jag hoppas du får en riktigt skön sommar.


     


    Vad snäll du är! Jag önskar ingen att må dåligt, det känns som att så många gör det nu för tiden. Så många unga människor också. 

    Jag är ingen läkare men 6-7 mediciner dagligen mot ångest låter mycket i mina öron. Sen om du dricker alkohol på det så kan det inte vara bra. Förmodar att det är en psykiatriker som skriver ut och de borde väl ha koll i alla fall.

    Förstår att du inte vill berätta ens anonymt här om din oro/katastroftankar. Jag hoppas du blir bra på att byta kanal när det börjar. Att du kan göra något som distraherar bort dem. Förstår att det är skönt att skriva av sig, fortsätt med det! 

    Du kommer må bättre med tiden! Som du säger, ingen mår bra alltid, det hör till livet tyvärr. Förstår att du har en annan nivå på det, vi är alla olika och alla har nog också sina hangups mer eller mindre, när det tar över - det är då det blir ett problem. Hittar man roten till problemet så går det att lösa tror jag.

    Det pratas ju så mycket om psykisk ohälsa idag som tur är. Du är inte ensam! 

    Ta hand om dig nu och så hoppas jag du får en fin avslappnad semester och sommar utan stress och oro! Bort med de dumma jobbiga tankarna! Skriv av dig om det hjälper också! 
  • Anonym (M)
    Anonym (L) skrev 2022-07-13 23:09:39 följande:
    Men är det nåt som hänt tidigare i ditt liv som behöver bearbetas? Jag har exempelvis haft en skituppväxt: Och sånt går inte att fixa med 7 mediciner. Jag mår rätt bra nu. Men att jag mått dåligt med en dålig uppväxt är ju normalt, om du förstår vad jag menar.
    Vad har du gjort för att hantera din uppväxt?
  • Anonym (M)
    Anonym (L) skrev 2022-07-14 11:17:30 följande:
    Jag har insett att hur jag blivit behandlad av mina föräldrar helt och hållet är ett resultat av deras kompetensbrist och som inte har någonting med mitt värde som människa att göra. Så här: När du är liten tror du att du är dum för att någon slår dej. När jag blivit stor har jag förstått att det här med att pappa slogs enbart har med honom att göra och hans brister. 

    Sen har jag också insett att folk i allmänhet gillar att sätta stämplar på en. Det vill säga är du ett ledset barn som underpresterar i skolan för att föräldrarna inte kan ta hand om det. Så vill gärna de flesta fortsätta se en som förlorare, eftersom de annars behöver omvärdera sina bristfälliga slutsatser. 

    Då är det bättre att lämna alla sådana sammanhang där man blivit osynlig och stämplad som loser. Det är bättre då att bo i en storstad där människor har en större vana vid att möta olikheter än i en byhåla, där folk tror att de känner en för att de vet hur föräldrarna är. 

    Så att bryta sig loss från skitmönster är grundreceptet. Att lämna allt och alla som inte kan/ vill tänka nytt och tänka rätt. Nu kanske det låter som att jag lämnat allt och alla och är mycket ensam. Så är det inte. Jag omger mig dock bara med folk som vill och kan se mig som den jag är nu. Utan förutfattade meningar.
    Klokt inlägg, håller helt med hur du tänker. Starkt jobbat av dig! Jag är ledsen att din pappa har slagits, inget barn ska behöva bli slagen eller inte bli väl omhändertaget!

    Tror mycket ligger kvar med stämplar som du skriver och vart man kommer ifrån, den sociala statusen. 
  • Anonym (M)
    Bollkillen skrev 2022-08-01 16:41:51 följande:

    Tack för era svar. 


    Är inne på min sista semestervecka och ångesten har blivit mer tilltagande. Känner mig ensam samtidigt som jag inte orkar ta tag i något. 


    Vill träffa människor men inte många som är hemma av mina vänner. 


    försöker att underhålla mig själv men det är svårt. 


    Får även en känsla av att vara o-omtyckt. Känns som att jag är så dålig i sociala sammanhang och inte vet vad jag ska säga. Lätt att skylla på sin sociala fobi men jag försöker verkligen. 


    velar om jag ska åka till Gotland med min syster några dagar. Känns som att det är bra för mig att hitta på något. Samtidigt som det känns att jag inte orkar och bara vill åka till mitt landställe istället.


    Svårt. Varje dag är det någon ny ångesttanke och idag har det handlat om orkeslöshet och att inte vara omtyckt. 


    Tro inte på den tanken att du är o-omtyckt. Den tror inte jag på i alla fall! Tycker du ska åka till Gotland och hänga med din syster. Du kan ju bara ta det lugnt där utan krav. Det är just det där att kunna bryta de dumma tankarna som inte hjälper en. Brottas en del med de själv så jag vet hur det är.
  • Anonym (M)
    Bollkillen skrev 2022-08-03 14:52:26 följande:

    Tack. Jag försöker att inte tro på mina tankar.


    Idag har det varit en riktigt tuff dag. 


    Gråtit och haft panikångest. Känns som att allt mitt skit är på väg tillbaka. 


    Jag är så ledsen och vet ärligt inte om jag kommer klara av det. 


    All styrka till dig! Kan du på något sätt lägga bort de dumma tankarna som gör dig ledsen och göra något annat? Är det något som kan hjälpa dig att fokusera på något roligt? Kan någon musik du gillar hjälpa? Kan du göra en plan för att antingen åka till Gotland eller till landet, planera, packa osv och bara göra det istället för tankar som bara hindrar dig att leva. Hoppas du åker till Gotland med din syster, tänk så här att hon vill ju faktiskt vara med dig, du är betydelsefull för henne!!!! En dag i taget, du fixar det här!!!!
  • Anonym (M)

    Har det hänt något speciellt eller är allt som vanligt? Orkar du jobba fortfarande? Sökt någon hjälp? Många frågor, men du skriver vad du vill och orkar..

Svar på tråden Ensam och utmattad GADD