Jag blev själv super orolig nu, var på toa nyss och fick lite blod på pappret, inte kommit något mer men så rädd nu, ska ju på inskrivning hos barnmorskan idag men så nervös..😔
Håller tummarna för att allt är ok! vilken vecka är du i? Har du sett ett tickande hjärta än?
jag meddelade livio idag att jag plussat. Min temp har gått ner lite till, vilket oroar mig såklart men livio tyckte jag skulle sluta tempa.
sen skulle jag bara fortsätta med cyclogest i 1 vecka till. Jag tycker det känns lite jobbigt att sluta med det. i mitt huvud är det det som får en att behålla embryot. hjälp mig tänka
skulle slutat på cyclogesten i tisdags
har tagit halva dosen ons och Tors
vågar inte sluta. hjälp mig tänka
Vaknade i natt av super ond mensvärk som stålat ut i ryggen och som mens blödning, det onda har avtagit så gott som och så kom de ut en stor klump med något, har bild på det men är rätt äckligt.. Så jag har nog fått missfall.. är Ja är säker på det 😔
Hej allihopa! Nu kanske jag vänder mig till fel tråd men jag är desperat efter svar och provar att se om någon här varit med om liknande. Snabb bakgrundsinformation: Jag och sambon går fertilitetsutredning sedan september. Försökt få barn i 1 år och 8 månader. Jag har sedan jag fick mens som 13-åring haft oregelbundna cyklar på mellan 40-160 dagar. Sambons spermaprov är normala. Jag har aldrig lyckats bli gravid. Genomgår viktnedgång då jag behöver gå ner 6kg för att komma under BMI 30 för att få letrozolbehandling.
Under samtliga fem gynundersökningar jag gjort har jag fått höra att allt ser normalt ut. Igår träffade jag en ny läkare och gjorde gynundersökning. Oproffsigt och tråkigt bemötande slutade i att jag påbörjade HSS (spolning) utan förvarning, utan frågan om lokalbedövning. Detta ska göras på CD 6-12 i vanliga fall, men jag har inte haft mens på 45 dagar och fick ändå göra detta, totalt spontant. Detta slutade i stress, rädsla och i brutala smärtor när kateter fördes in. Jag kan inte beskriva smärtan mer än att det, med handen på hjärtat, va den värsta smärtan jag någonsin känt. Började kräka, gråta, skrika. Läkaren fortsatte och jag kände smärtan igen (hon hann inte ens börja spola in saltlösningen). Detta slutande i panikångestattack, personalen fick larma och jag får ett akutteam över mig. Aldrig varit med om liknande och är totalt ärrad och förstörd över händelsen. En jättetraumatisk upplevelse. Jag har skickat ett långt mail till VC ang att något gått väldigt fel till, och inväntar svar.
Men, till min egentliga fråga. Nu, i efterhand har jag fått mina journaler där det bland annat står att jag har en 2mm tunn slemhinna. Aldrig något jag hört innan. Av läsning på internet ska slemhinnan helst vara 10-15mm tjock, och för att ett embryo ska kunna fästa ska slemhinnan minst va 7mm. Detta får mig att fundera på om detta varit problemet hela tiden, men ingen annan läkare som märkt detta? Om min slemhinna alltid varit 2mm är det inte konstigt en graviditet inte tagit sig? En släkting som är läkare berättade för mig idag att om kroppen inte känner att den orkar ägglossa under en lång period så kan jag räkna med att utveckla östrogenbrist. Hon trodde till 99,9% att jag har brist på östrogen. Jag har tagit alla sorters prover men aldrig östrogen, progesteron och har nu bett om att få kolla detta.
Bör jag vara orolig över min 2mm tunna slemhinna? Någon annan med tunn slemhinna? Förblir den såhär eller hjälper det med östrogen? Kan jag köpa östrogentillskott receptfritt eller behöver jag få det utskrivet? Kan jag genomgå en IVF när jag är så tunn slemhinna? Jag får ju inget svar av vården, varken på mitt möte eller på mitt mail så nu är jag desperat och vill ha svar från någon med liknande erfarenheter.
Tack på förhand, från en totalt nedkörd och förvirrad tjej med övertydliga signal om att min kropp varken är trygg eller nöjd
Hej,
Beklagar din traumatiska upplevelse med spolningen, det låter otroligt oproffsigt att de genomfördes utan förvarning. Lokalbedövning känner jag inte till att det används däremot blev jag instruerad om att ta 2 Alvedon någon timme innan själva besöket.
Vad gäller slemhinnan så är den olika tjock beroende på vart du är i cykeln, när mensen kommer blöder du ut den uppbygga slemhinnan och kroppen börjar bygga upp en ny. Så du behöver nödvändigtvis inte oroa dig för slemhinnan! När du går på letrozol behandling så kommer de förhoppningsvis vara lättare att följa utvecklingen under cyklen.
Jag har likt dig också oregelbunden mens, men med letrozol blev den regelbunden med enbart någon dags diff. Men vid vul runt dag 11-13 i cykeln så kunde de se att slemhinnan var tjock nog.
Vid min senaste frysåterföring så svarade jag inte lika bra på letrozol som tidigare och på de första besöket var slemhinnan inte alls redo, utan fick vänta ytterligare ca 1 vecka.
Tack för du tog dig tid att svara. 🙏🏼 och tack för du delade dina erfarenheter. du gav mig mer svar än vad gynekologen har kunnat göra.
Pratade precis med Gynekologmottagningen och ärendet är skickat till chef och ska redas ut, om inte vi hittar en lösning blev jag rädd att gå till patientnämnd och anmäla vidare.
hoppas letrozolbehandligen kan hjälpa mig när jag väl får börja ta den!
Det är frustrerande med så oregelbundna cyklar. För mig fungerade det aldrig riktigt med ägglossningstest heller, hemsk när man väntat vad man ansett extra många dagar, tar ett graviditetstest, som självklart är negativt och sen behagar mensen trilla in 1-2 dagar efter, som ett slag i ansiktet. För att sen börja om igen, månad efter månad.
Jag hoppas att du kan får påbörja letrozol behandling snart och att det räcker för dig så du slipper hela ivf karusellen!
Är så otroligt ledsen för din skull, det är ett rent helvete att behöva gå igenom de, inte nog med ivf och allt vad de innebär, så ska de sluta så här när det väl går vägen, någon gång ska den satans oturen gå över!
Jag håller tummar och tår att ni hinner med en återföring innan deras semester!
igår strax efter att jag kommit till jobbet och stod och pratade med en kollega så kände jag hur det började forsade, kvickt in på toaletten och mycket riktigt, massa blod men det var även blött inte bara från blod vilket min spontana tanke både igår och vid missfallet i vintras var att det är fostervatten som läcker. Åkte hem och fyllde i stort sett en bind på en timme, inga klumpar, än. Efter de avtog de lite i den bemärkelsen att det inte alls kom lika mycket mer än när jag gick på toa.
Nu är jag i v 13+2, ska väl inte behöva genomgå ännu ett "sent" missfall. Jag vet inte vad jag ska ta mig till då. Idag har vi KUB, är rädd att de skickar över mig till gynakuten för samma procedur som sist. 
det positiva är ju att det avtagit och att det inte varit några klumpar.Ja jag hoppas att jag kan få vara med som en solskenshistoria någon gång men med bagaget jag har så känns det inte särskilt troligt.
Tack har tid om en timme så ska strax åka!
uppdatering, ingen mer blödning igår, och allt såg bra ut på kub, fick lägsta sannolikhet för kromosomavvikelse, otrolig lättnad, samtidigt såg ju allt bra ut 3 dagar innan missfall sist. Det kom mer blod inatt när jag var på toaletten så jag vet inte vad jag ska tro. Barnmorskan igår sa att fortsätter blödningen så får vi ta oss till akuten så får dom kolla.
men inte roligt med blödning, svårt att vara glad när oron för vad blödningen innebär finns där också... Hur har det varit idag då?
Håller tummarna! Har din testdag passerat ännu?
Sån fruktansvärt tröstlös väntan, må den vara över nu snart! Om allt går bra för oss så har det gått lite mer än tre år när bebisen kommer från att vi börja.
Strelitzia: men vad jobbigt att det inte slutar! Har du pratar något mer med gyn eller fått komma in och kolla något nu då?
Det var väldigt spännande, kändes knappt som jag andades när hon kollade runt på allt! Känner inget tydligt än iallafall, ibland något som jag kan tänka mig är rörelser men kan lika gärna vara livmodern som bar känns annorlunda tror jag. Har moderkakan i framvägg så det dämpar väl rörelserna lite också.
MeIMyself: nej vad tråkigt! Beklagar verkligen 😔❤️ har kroppen lyckats stöta ut det än? Hur mår du?
Är beräknad 9 november. Allt såg bra ut, bara inte så samarbetsvillig! Måste tillbaka för den både låg dåligt för att kunna se vissa saker och samtidigt rörde runt 😅 Men dom var inte oroliga för nåt, de vill bara verkligen SE att det ser bra ut. Känns så sjukt att det snart gått halvvägs!!
Åh vad roligt och så skönt att allt ser bra ut! Haha känner igen att inte kunna andas precis i början!
I mitt huvud låter de mer logiskt att moderkaka i framvägg skulle göra att man känner av barnet tidigare, men nu har jag googlat bilder och ser att det är nånting i vägen vid framvägg.
Jag försökte få en tid men de hade ingen och jag skulle iväg. Nu har de avtagit sen någon dag tillbaka men vi betalade för ett privat ultraljud igår. Besöket kostande nog mer än deras ultraljudsmaskin, bilderna vi fick med oss går inte urskilja något på haha. Men allt var bra så det var en himla lättnad och hon trodde de var en pojk. Har rul om 3 veckor.
MeIMyself: jobbigt med väntan...visst var det du som hade sån otur med tajmingen när du skulle börja med ivf och fick vänta väldigt länge då också?
ja visst är de det, litet pris för att lätta oron :)
åh Jag kan tänka mig att det är de! Det är svårt att föreställa sig hur det ska kännas, är så spänd på de
Haha en timme! vilken tur att det gick till slut och att allt ser bra ut!
Nu är vi i v. 6+0 och mina symptom har minskat.
Jag har lite ömma bröst bara, sover mycket och äter ofta.
Jag har mått jätteilla tidigare graviditeter, men känner inte alls av det på samma sätt nu.
Det är så jobbigt att gå och noja hela tiden. Vi har två missfall i bagaget så jag blir jätteorolig när brösyspänningarna minskar. Vi har två veckor kvar till vårt första ultraljud. Lång väntan!
Usch jag fattar! Oron är så otroligt tärande, och orosmomenten byter av varandra. Jag har svårt att se att jag någonsin kommer känna att det känns lugnt.
När minskade symptomen? jag hoppas de kommer tillbaka, det känns ändå skönt att känna något, som en liten liiiten försäkran att något faktiskt händer där inne.
Jag har i stort sett inte känt någonting, hade några få dagar med lätt illamående som gick över när jag åt annars inget. Hade jag inte vetat om att jag är gravid hade jag bara trott att jag ätit lite för många kakor haha..
Hur känns de nu?
Jag vet inte om det skulle ge mindre symptom, gissningsvis så kan det bara vara väldigt olika från graviditet till graviditet. Men det hade vart skönt om det skulle ge mindre, som en klen tröst efter allt man gått igenom, att sista biten går lite lättare.
Jag tog progesteron till v12 och några dagar, det var till och med olika läkare på samma klinik som sa olika, först var det till v12, sen v9 och sen till v12 igen.
Eftersom jag inte känner något kan jag inte svara på någon skillnad med eller utan progesteron i mitt fall.
gud ja, det känns som tiden sniglar sig fram till alla delmål, vi har rul på onsdag men det känns som att vi aldrig kommer komma dit.
Hej, jag är lite offline just nu under semestern m.m innan nästa insättning som ändå startar snart börjar med provera den 24 juli 🙈
Men börjar känna lite mensvärk (har inte fått min mens efter mitt missfall än) och kom på att de ska ju gå nån vecka innan man börjar med provera efter mens om den nu kommer trott de i 1 gång innan, men visst är de ca 3 veckor efter mens man kan börja? Sahlgrenska har ju semester stängt nu så kan inte ringa och rådfråga innan jag börjar med provera 🙈
Hur långtid har det gått sedan missfallet? Jag fick min mens ca 51 dagar efter.
Jag har tyvärr inte heller någon erfarenhet av provera. Har du listat ut de? Finns det ingen annan man kan kontakta, någon privat gyn för en snabb fråga. Det är ibland skrattretande hur svårt det ska vara att få ett svar/kontakt.
Det ringde igår men min telefon fick nåt spel just då så jag kunde inte svara hur mycket jag än svajpa svara och sen gick de inte ringa upp för "vi har telefon tid mellan..", sen kom ett sms (som inte går att svara på) "hej vi behöver avboka din tid vad snäll och svara när vi ringer på...." sen ringde de aldrig igen..