Lama21 skrev 2023-01-09 23:02:59 följande:
Det var nog jag som missförstod eller sköterskan som uttryckte sig klumpigt, förmodligen både och. Hon jag pratade med idag sa att det aldrig var aktuellt och lät väldigt orolig för att jag skulle vara besviken. Tycker ändå att vi har fått väldigt bra bemötande av alla vi träffat/pratat med på livio och jag tycker det känns som att de faktiskt bryr sig.
Lät iallafall som att jag ska köra letrozol nästa mens (som har gett ägglossning i princip alla gånger tidigare) och återföring på det. Skulle få mer info i början på näste vecka.
Väntan är verkligen inte rolig nånstans, speciellt när man har hållit på så länge så känns all väntan som slöseri. Tråkigt att du fick besked om att det blev ännu mer väntan. Får du vara sjukskriven något för missfallet? Usch, jag lider verkligen med dig att måsta hålla upp den fasaden, det är ju väldigt färskt och tänker att det måste vara extra jobbigt med tanke på att det ändå var nära att kunna börja berätta för folk.
Känner verkligen igen mig i det att hoppet tänds och släcks och nästan blir permanent skadat. Jag har haft känslan länge nu att det är lika stor sannolikhet bli (och förbli) gravid som att vinna på lotto...
Anonym (AnonymB) skrev 2023-01-09 13:58:14 följande:
Har läst igenom ett par sidor och all kärlek till er som kämpar ❤️
Jag testade negativt i mellandagarna efter vårt första ivf-försök. Ett tvådagars var det vi fick ut av försöket och det tog sig inte efter insättning?. Nu får vi antagligen vänta till februari-cykeln för fanns inte plats för oss i äggkalendern i januari :(
Efter att jag testat negativt har jag blivit så känslig. Gråter för det mesta. Tur att jag har varit ledig, hade känts jobbigt att grina på jobbet var o varannan timme? nån som känner igen sig? Tänker att det kanske är mitt sätt att bearbeta men känns lite orimligt att inte kunna kontrollera det riktigt? men har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv?.
Heja er allihopa ❤️ Hoppas på 2023!
Tråkigt att höra att du testade negativt. Ni fick alltså inget till frysen och måste börja på en ny stimulering med sprutor och hela köret?
Gråter ofta efter ett bakslag, oftast inte direkt dock, utan det brukar byggas upp och sen explodera och då är jag otröstlig. Tyckte julen var jobbig då alla la ut bilder på sina barn/annonserade att de var gravida men grät inte förrän två dagar senare
Gråt ut du, det är inte konstigt alls efter det beskedet. 
Precis, inget till frysen. Det enda som är positivt är att jag har förstått att syskonförsök görs med ägg från frysen, får man inget dit - inget syskonförsök... Så förhoppningsvis kanske vi får nåt till frysen nästa omgång..
Jag tyckte sprutorna gick okej, kände mig trött på dom de sista dagarna och var glad när jag slapp men trodde nog att jag skulle må sämre än vad jag gjorde, och svaja i humöret. Så det är ju skönt. Det jag inte ser fram emot och som jag nästan får lite panik av att tänka på är äggplocket. Jag fick lugnande, morfin och lokalbedövning, men första sticket gjorde så jäkla ont. Barnmorskan gav mig mer morfin undertiden, vilket var bra, men det enda jag tänker på är den där smärtan...
Hur länge har du varit i snurran?
