Bråkig 2,5-åring

Jag har också en 2,5-åring och han saknar också impulskontroll och konsekvenstänk. Jag skulle till exempel aldrig drömma om att laga mat tillsammans med honom när vi är ensamma. Det leder bara till pill och spring och irritation. Är han med och lagar mat, behöver också pappan stå bredvid och hålla koll på barnet. Är vi ensamma blir det något som går väldigt snabbt och enkelt att tillreda.

Vi har inte heller dukar, mattor eller prydnadssaker hemma. De saker jag har framme, är jag beredd på att de kan gå sönder. Sen parerar jag konstant.

Barnlåsen har han lyckats pilla upp. Det var förvisso skönt när han gjorde det, för då satt han still och koncentrerade sig noga väldigt länge.

Vi har också ett barn till, fast ett äldre, som också behöver omsorg och tid. Vi är ju två föräldrar som turas om att ta hand om ett eller två barn. Jag läser ingenstans om någon annan förälder? Var finns den andre föräldern i allt detta?

Anonym (Också mamma)

Tue 5 Jul 2022 13:27

#21

Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 13:25:47 följande:

1-åringen är inne i en period där hon kaosar totalt från 18-22/23. Somnar någon kvart, vaknar och är på dåligt humör. Behöver lägga väldigt mycket tid och fokus på hennes nattning/ha henne nära. 2,5-åringen är lätt att lägga och sover sedan hela natten, tack och lov.

Men då är ni väl ändå två hemma?

Anonym (Också mamma)

Tue 5 Jul 2022 13:40

#25

Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 13:35:46 följande:

Ja? Frågan var ju: "Sen undrar jag hur i hela friden du bara har nån timme kvar av kvällen innan du själv ska sova?!" Spelar ju ingen roll att sambon oftast är hemma då också.

Tja, om pappan lägger ettåringen så kan du plocka undan snabbt? Då lär du har mer än någon timme kvar. Hemmet behöver inte se ut som en inredningskatalog.

Anonym (Också mamma)

Tue 5 Jul 2022 14:04

#29

Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 13:52:17 följande:

Dom ska sova ungefär 12 timmar så det beror ju på vilken tid dom vaknar på morgonen, men nej, jag lägger henne sällan vid 18 om hon inte är väldigt trött då. Utan det är då hon börjar bli strulig. Hon är otroligt mammig, gnäller och klänger på mig, är inte nöjd med något, dålig på att äta förutom amma osv. Nattningsförsöken tajmas in beroende på hur hon har sovit på dagen, dagsform osv.
Klart han kan göra saker, han fixar ofta middagen. Men han hinner inte med allt och vi har inte samma prioriteringar. Och han kan inte duscha åt mig ;)

Anonym (Också mamma) skrev 2022-07-05 13:40:04 följande:

Tja, om pappan lägger ettåringen så kan du plocka undan snabbt? Då lär du har mer än någon timme kvar. Hemmet behöver inte se ut som en inredningskatalog.

Det går inte, hon är otroligt mammig och vill amma mycket på kvällen. Hon skulle bara skrika så hon tappar andan om någon annan än jag tar henne då just nu.
Självklart inte! Men med två ungar som röjer hela dagarna och jättesvårt att göra saker på dagen så finns det en hel del man vill hinna med på kvällen. Allt handlar inte om städning och jag kan lova att det inte ser ut som en inredningskatalog här hemma. Tvärt om.

Okej, det är väldigt uppenbart att du försvårar något enormt för dig själv! Nej, barn SKA inte sova ett visst antal timmar. Det är ett riktmärke. Vissa barn sover mer, andra mindre. Sluta upp att försöka natta ett barn som inte är trött.

Du har högre krav än din man. Sänk dina krav och ändra dina prioriteringar!

Eftersom situationen är som den är, kanske det är ett alternativ att fasa ut amningen. Då kan pappa ta över mer och mer. Eller så ser ni till att vänja barnet vid pappan. Eller så får pappan ta över föräldraledigheten. När ska han göra det förresten?

Anonym (Också mamma)

Tue 5 Jul 2022 14:05

#30

Anonym (mamma) skrev 2022-07-05 13:57:39 följande:

Jag hade hoppats att jag skulle få tips på hur jag ska hantera honom, inte hur jag ska rensa ut allt ur mitt hem, bara laga mat som inte behöver någon förberedelse förutom rakt ner i stekpannan och helt enkelt ge upp att kunna göra någonting på dagarna. Det känns inte som rätt väg att gå att helt enkelt acceptera att han skadar oss andra, att han inte lyssnar på att han inte får kasta saker, slåss osv. Vi kan ju inte åka någonstans. han kanske beter sig så mot de andra på förskolan om jag inte lyckas markera att det faktiskt inte är okej. Jag vill ju uppfostra en bra människa, inte anpassa hans miljö så han kan fortsätta härja som han vill..
Det enda vi gör just nu är att skälla och förklara, skälla och förklara och bli bemötta med skratt och ännu intensivare bus/bråk.

Du söker lösningar som inte finns. Det går inte att uppfostra ett så litet barn på annat sätt än att förmana, förmana, markera och se till att det inte finns saker som kan skadas/skada framme. För mitt första barn innebar det att vi inte plockade undan en pinal. För mitt andra, att saker och ting ligger på de högsta hyllorna i skåpen, dit han inte når om han står på en stol.

Bråkig 2,5-åring

INNEHÅLL