BF MARS 2023

Hej!

Tänk att jag får hoppa in i en tråd under "Gravid" på forumet, helt galet. Jag och min sambo har gjort vår första IVF och det tog sig?! Helt galet, efter 4 år utan att lyckas på egen hand. I alla fall, vi är idag i v 6+1 och ska på tidigt UL om två veckor för att se om det är ett tickande hjärta. 

Angående att berätta för andra så visste våra familjer om IVF:en och ett par nära vänner, så de vet ju att vi lyckats. Men våra arbetsgivare vet inget ännu och jag vill veta att det är en frisk graviditet innan vi säger något. 

Jag har så svårt att tro att det skulle gå så...enkelt?... och tänker att nått kan gå fel. Jag är inte alls sådär superglad men känner mig heller inte nere, utan bara neutral och hoppas såklart! 

I övrigt så mår jag verkligen jätteilla, hela tiden. Ömma bröst, trött som tusan fast jag tar minst två tupplurar per dag. Men jag tänker att det såklart tar på krafterna att skapa en annan människa 

Har inga tips på mirakelkur för illamåendet jag heller? Provat Seaband, fungerar sådär och bara om jag använder de sällan. Fått Lergigan Comp utskrivet och med dessa slipper jag kräkas varje dag i alla fall. Äter ofta för att hålla måendet i schack. Har redan gått upp 3.5 kg, men det var nog välbehövligt då jag är rätt smal och tänker att lite reserv är bra att ha! 

Men det gör mig inget att må pyton, för i torsdags gjorde vi ett tidigt UL som visade ett starkt tickande hjärta! Rätt storlek för veckan, 8+0 då. Känner att jag pustar ut lite iaf, även om saker kan hända längs vägen. 

Håller med om känslan att känna sig tung, otymplig och att minsta ansträngning gör att man flåsar, haha. Jag mår annars rätt bra, rider fortfarande i v33, men snart är det dags att avstå för magen tar i sadeln... Har dock åkt in 2 gånger på förlossningen för mycket sammandragningar och att tappen börjat dra ihop sig. Så jag försöker verkligen ta det lugnt! Men jag är också inställd på att den KAN komma innan. 

Har inte packat nån BB-väska eller handlat något alls nästan. Jo, lite kläder i liten strl. Funderar på hur mycket man faktiskt behöver inför ankomst. Affärerna finns ju kvar tänker jag. 

Vad har ni andra förberett och tänker att ni inte kan vänta med tills bäbisen är född? Jag känner mig lite osäker. 

Det kanske är dags att börja packa alltså... Jag har börjat lägga lite saker i varukorgen på apotea, typ blöjor, bindor, tvättlappar, panntermometer osv... Dags att skicka iväg den beställningen. 

Det låter ju toppen med träffar! Vi har inget sånt alls i min region, allt är inställt. Men å andra sidan har jag träffat många av barnmorskorna eftersom jag varit in ett par gånger, haha. Känner mig väldigt trygg i det, dom är superproffsiga! 

Babyskydd och sån "bottenplatta" till bilen har sambon tagit på sig att lösa. Tydligen ville han ha nån snurrbar variant. Jag har ingen åsikt i frågan så han får välja fritt! 

Jag sydde mig en gravidkudde, som ser ut som en lång korv stoppad med sackosäckskulor. Grymt skön! Tänker att den är bra när man ammar också. Men det blir stökigt i sängen av den och jag får inte till nån bra ställning... Sover också riktigt dåligt. Det drar i magen och jag får kramp i ryggen. Samt alla sammandragningar, dom gör lite ont och det går absolut inte att röra sig när hela livmodern drar ihop sig. Och jag är så törstig!! Nån mer? 

Jag börjar längta efter att träffa krabaten som bor i mig! Jag har sista tiden fått lite mer funderingar om vem det är, vad den gillar, hur allt kommer att vara osv. Det är ju vårt första och allt känns så spännande! Och overkligt. V34 idag, inte långt kvar!