Kvinnor: vad har varit er anledning till att sluta tända på mannen?

Jag tror dessa frågeställningar är komplexa. De som angett en specifik anledning måste ställa sig frågan...Skulle du tända på mannen om han ändrar sig på den punkten. Vissa tror kanske detta, men sedan uteblir attraktionen ändå... Även OM mannen ändrar sig uteblir attraktionen.

Vissa förstår nog att attraktionen inte hänger på någon detalj de retar sig på,men hakar ändå upp sig på något. Kanske för att göra det lättare. Kanske för att skjuta sanningen från sig själv.... Sanningen, som handlar om... kärlek. 
Mitt råd är att försöka vara ärlig mot dig själv. 

Jag tror också att penetrerande sex utan lust ganska lätt dödar lusten.
Så klart reagerar kroppen instinktivt mot detta. Sex förknippas ofrivilligt som något ointressant, kroppen slutar svara... sex blir ännu mer negativt... kroppen svarar inte alls,... sex blir då tom obehagligt, sex blir något negativt... Något att undvika.
Om hjärnan försöker ändra sig, för relationen skull tex , strävar kroppen emot. Dörren är låst och nyckeln borta. (i alla fall väldigt svår att hitta) 

Sedan tror jag relationener inte bara har med sexlust att göra, men sex, i sig, påverkar relationen. Dåligt sex är dåligt för relationen. Inget sex är dåligt för relationen.....

Samtidigt kan man vända på steken... 
Ett dåligt sexliv kan också vara ett symtom på att resten av relationen är dålig. Bråk, ojämställdhet, minskad kärlek osv kan också visa sig som ett fattigt sexliv... Ett fattigt sexliv sjävdör.
Vad är hönan och vad är ägget...Det är svårt att veta och kanske finns inget tydligt svar, för allt hänger ihop. 

Nej det var egentligen fel att använda ord som detaljer, men det jag menar är att man bör fundera på om man verkligen skulle tända på mannen även om han ändrade sitt beteende.
Jag tycker inte alls att det är konstigt att man slutar tända på, och älska, en man som beter sig illa. Frågan är om kärleken räcker även om han  ändrar sig.  Den frågan bör man ställa sig. 

Det tror jag definitivt påverkar kärlek och attraktion. Alltså hur man anstränger sig för varandra på olika sätt, för relationen. 

Även jämställda par skiljer sig dock. (Även om ojämställdhet ökar risken) Mitt fd relation var i det stora hela jämställd. Det fanns saker som jag tyckte illa om att mitt ex gjorde, som jag var nära att klagade på honom i samband med skilsmässan. Men jag bet mig i läppen för någonstans visste jag att kärleken ändå inte räckte. Vad är det för vits att bråka om saker när det ändå inte skulle påverka utfallet. Jag hade också nackdelar, tex i hur jag kommunicerade och visade kärlek. Jag är bättre nu, i min nya relation. Kanske hade även mitt ex varit bättre om jag var mer som jag är nu.
I dag har en väldigt bra relation med mitt ex. Vi kan umgås tillsammans med barnen och det är okomplicerat att min nye man är med. 

Jo så är det ju också, men oavsett, så bör du som kvinna fundera på om du verkligen tror att kärleken räcker, att du kommer att börja attraheras av honom om han ändrar sig. 

Vissa kvinnor har ju attraheras av män som inte är jämställda i början av relationen, men senare inte tolererar det. Då är det ju egentligen inte han som ändrats utan att du ändrat din uppfattning om vad som är viktigt i en relation.