KimLinnefeldt skrev 2022-06-21 07:33:16 följande:
Jag skäms för mitt kön nu. Alla dessa trista, självupptagna, oempatiska gubbar. Jag förstår verkigen att de blir lämnade.
Jag uppvaktar min kvinna, köper blommor, ger komplimanger, sköter allt med handling och matlagning, räkningar mm. Vi är över 60 och har sex varje vecka. Jag har fått mage och har oerhört svårt att göra något åt det även om jag förstår att det minskar attraktionen. Å andra sidan har hennes kropp också åldrats, men jag tänder ändå. Vi får båda orgasm och njuter.
Men...
I mitt förra äktenskap tog jag halva barnledigheten, tvättade, lagade mat, uppvaktade, var snäll, omtänksam i sängen - ändå tröttnade hon på mig, ville väl antagligen få något mer spännande efter 20 år.
Jag försökte få sexlivet mer spännande med olika initiativ, hon tog inte mycket såna.
Så frågan hänger ändå i luften: Varför tröttnar kvinnor även på män som funkar bra i livet och i sängen?
Ibland växer man kanske helt enkelt ifrån varandra? Kanske kände hon att ni inte ville samma saker i livet, var på väg åt olika håll? Era åsikter och grundvärderingar kanske inte matchade helt och låg där och skavde lite?
Jag tänker lite att ta sin del av barn, hushåll och att vara snäll är liksom väldigt basic även om man tragiskt nog inte kan förvänta sig det i ett förhållande. Man borde kunna det. Det där med kärlek är komplicerat och ibland tar den trist nog slut, hur bra personen än är.
