Välja barnnamn

Beror på vad man jämför med Märta är ett gammalt, historiskt, traditionellt svensk-skandinaviskt namn, och därför är det såklart hundra gånger bättre än alla Ellie, Nelly, Nessi, Dolly, Hailey, Denize och Metallica!

Men samtidigt tycker jag att det - liksom alla namn som innehåller ljudkombinationen "ert/ärt" - är ljudmässigt fult: Bert, Gert, Dagobert, Berta... och Märta som sagt. 

Dessutom har det för mig gammalmodiga, tantiga och lantliga associationer. Det är motsatsen till stiligt, om vi säger så. Norska kungafamiljen löser det problemet så, att de tar det gamla enkla skandinaviska namnet och parar ihop det med ett stiligt och internationellt namn: Håkon Magnus, Sverre Magnus, Märtha Louise, Ingrid Alexandra... Men då ÄR de ju kungliga. Det blir svårare för en vanlig människa att få respekt för, att båda namnen ska uttalas och med samma tyngd. Men du skulle kunna försöka med t.ex. "Märtha Sophie"!

Beror på vad man jämför med Märta är ett gammalt, historiskt, traditionellt svensk-skandinaviskt namn, och därför är det såklart hundra gånger bättre än alla Ellie, Nelly, Nessi, Dolly, Hailey, Denize och Metallica!

Men samtidigt tycker jag att det - liksom alla namn som innehåller ljudkombinationen "ert/ärt" - är ljudmässigt fult: Bert, Gert, Dagobert, Berta... och Märta som sagt. 

Dessutom har det för mig gammalmodiga, tantiga och lantliga associationer. Det är motsatsen till stiligt, om vi säger så. Norska kungafamiljen löser det problemet så, att de tar det gamla enkla skandinaviska namnet och parar ihop det med ett stiligt och internationellt namn: Håkon Magnus, Sverre Magnus, Märtha Louise, Ingrid Alexandra... Men då ÄR de ju kungliga. Det blir svårare för en vanlig människa att få respekt för, att båda namnen ska uttalas och med samma tyngd. Men du skulle kunna försöka med t.ex. "Märtha Sophie"!

Ja, men då låg ju namnet i tiden. Det gör det inte nu - nu låter det gammeldags och tantigt. 

OK, men för mig är Greta, Signa och Stina extemt o-heta! :)

Men visst kan det vara en generationsfråga. Personligen gillar jag tidlösa namn, som inte uppfattas som varken gubbiga/tantiga eller ny-coola av NÅGON generation.

Viola och Agnes är två namn som (för mig) tillhör tantgenerationen, men som jag ändå tycker är väldigt vackra. Svårt att förklara skillnaden... men såhär kanske: Viola och Agnes är väluppfostrade, spröda äldre damer med en doft av lavendel runt sig, och en tragisk kärlekshemlighet i hjärtat. Märta och Stina är lika gamla men tjocka, sitter i rullstol, gnäller när man ska dra på dem strumpbyxorna, och luktar ständigt gammal kisstant med urinvägsinfektion!

Förutom dem du nämner, kanske Martin, Johan, Rickard, Fredrik, Christian? Eller så har jag själv stannat i ett time warp!

...sedan är det olika i olika kretsar också. I vissa kretsar /åter/använder man mest gamla släktnamn - de går från farmor/farfar till sondotter/sonson genom seklen. Det är Karl, Henrik, Gustaf och Johan, Elisabet, Catharina, Josephine och Louise. I andra kretsar är det viktigaste att namnet låter nypåhittat och coolt och unikt.

Generationsväxlingen upplevs också olika, beroende på vid vilken ålder man vanligen får barn i en viss krets. Om man får första barnet runt 18, så behöver en mormor inte ha fyllt 40 än. Hennes namn - låt oss säga Martina eller Jessica - är ändå ett mormorsnamn - helt omöjligt på det lilla pyret, som ska heta Hailey såklart! I andra kretsar får man barn vid 35, och då bär ingen kvinna under 70 år ett namn som är att betrakta som "mormorsnamn". Därför upplevs många fler namn som "unga". 

Astrid kommer någonstans mittemellan. Jag - och många andra - förknippar namnet med Astrid Lindgren, när hon var gammal... Samma med Selma - det känns hopplöst förknippad med Selma Lagerlöf, när hon var gammal. Det är ju främst som gammal man sett dessa damer på foton och filmsnuttar. Men både Astrid och Selma var ju rejäla och rekorderliga tanter, även när de var tanter... så att säga. 

Vad tror du om Marit? Då slipper man ä-ljudet, som (enligt mig) är fult i nästan alla namn. TS kanske också kan tänka sig Marit? Det har samma rara allmogeklang som Märta, men är ljudmässigt mycket vackrare och ej kopplat till någon viss generation eftersom det är så pass ovanligt. 

Eller Marta/Martha? Det är mycket stiligare än Märta. Men problemet är förstås, att alla kommer att tro att ni är tok-kristna. (Vilket i och för sig bara är ett problem om man tycker att det är ett problem.)

Märta är för övrigt en svensk kortform av Margareta. Du kanske skulle ta det i stället - det "riktiga" namnet s.a.s.? Eller någon annan form av det, t.ex. Margret, Margot..?

Märta känns hemskt olyckligt på en ung flicka, som hon kommer att vara om 14 år... Det är lättare att se det framför sig på en liten rund flicka. 

Det här inlägget riktade sig delvis till TS också. 

Om du menar mig, så gillar jag verkligen inte sådana namn heller. Jag gillar traditionella, klassiska namn - och dit räknas ju Märta. Men det är fult ändå. 

TS - du svarade inte på vad du tycker om Marit? Eller Margot?

Stiliga namn som använts länge i Sverige, särskilt i "de högre klasserna" om man får säga så, men som ändå är fullt ut internationellt gångbara: Catharina, Caroline, Charlotte, Madeleine, Margareta, Magdalena, Josephine, Amelie, Elisabeth, Isabelle, Julia, Amanda, Sophie, Louise, Diana, Phoebe, Daphne, Chloe (dock uttalsvarning), Sybille... 

Men även fornnordiska, sådana som fortsatte användas som namn efter kristnandet, så att de inte låter "tokfornnordiska". T.ex. Sigrid, Sigrun, Tora, Ingrid, Gudrun - tror inte att dagens barn kommer att veta vem Gudrun Schyman är/var. Astrid hör ju också dit, men då tänker jag på Astrid Lindgren när hon var mycket gammal - men det kanske inte heller dagens barn kommer att göra.

Alla de namnen från klassisk romersk eller grekisk mytologi, blev vanliga i överklassen i Sverige på 1700-talet (nyklassicismen), och sedan har de hängt med, men vad jag vet ej mera blivit modenamn. De har varit lagom ovanliga hela tiden. Och NEJ de är inte typiskt svenska, men inte heller osvenska. De tillhör vår namnskatt på grund av att de gamla klassiska europeiska kulturerna - the Glory that was Greece and the Grandeur that was Rome - tillhör alla oss européer!

Men jag medger att jag inte känner så många i Sverige med de namnen... några Dianor känner jag dock. Och en av kungens niecer heter Sybille har jag för mig, fast i svenska tidningar blir det alltid fel (Sibylle). Önskar att folk som vill ha "unika" namn till sina barn, skulle söka i de gamla kulturerna i stället för i det moderna USA... där finns ju hur många fina och stiliga namn som helst.