Jo jag skiter i dina barn!

Hur du kan läsa mig så fel, det är en stor fråga.

Har jag uppmuntrat andra att agera som jag gör?
Uppmuntrar andra mig att agera som de tycker att man ska göra?

Fundera på det.

Min första fråga är, varför skulle särkullarna va där när inte deras pappa var hemma?
Jobbade han så skulle de va på förskola eller fritids. Jag förstår inte hans iver att göra partnern till barnvakt, ett ansvar hon uppenbart inte ville ha. Hade han tagit sitt föräldraansvar och agerat som den ensamstående förälder han faktiskt var, så hade barnen inte behövt må dåligt. Backar ena föräldern från sitt ansvar så får den andra gå in och ta över. Att lägga ansvaret på tredjeperson är som upplagt att det ska gå åt helvete.

Det är en väsentlig skillnad med att hjälpa till mot att ge partnern ett föräldraansvar. 
Men jag misstänker att Ess inte var så mycket hemma när barnen var där, så hela ansvaret föll helt på pappans sida. 
Matlagning, logistiken etc

Det var hans ansvar att laga maten och stå för markservicen när särkullarna var här.
Varför förutsätts det alltid att kvinnan har ansvaret för detta. Var inte han hemma så värmde jag bara något lätt från frysen, klarade inte tonåringarna av att göra samma så kunde de gott få va hungriga, de var verkligen inte mina problem att rodda. 

Men varför ska kvinnan sköta den biten, kan inte män laga mat.
Jag tror faktiskt att det skulle vara väldigt nyttigt för många män att ta hela huvudansvaret när deras barn är hos dom.

Och jag förutsätter att föräldern till barnen ser till att vara hemma och inte sticker iväg på det ena efter det andra

Fast nu verkar det inte vara så ovanligt, i de  fall där det inte fungerat, att just männen har levt sitt liv som vanligt, och den nya kvinnan får axla ansvaret (för tro det eller ej, men många har ett vuxenansvar) vare sig hon vill eller inte. 
När det fungerar och alla är nöjda, de personerna är inte de som startar trådar.
Sedan finns det fall, oavsett om det är män eller kvinnor, som inte klarar av att leva med andras barn, även där föräldern tar sitt ansvar. 
Och då spelar det ingen roll vad vi skriver.
Men där tycker jag att båda vuxna gör fel
Det är väldigt dumt att flytta ihop med en person om man inte trivs med alla som ska bo under samma tak
Det är väldigt dum att ta in person en relation, som inte trivs med ens hemmavarande barn

De bortcurlade nära vuxna individer som det handlar om klarar inte ens ta en macka själ, att laga en middag är ju liksom långt bortom överkurs.
Sådana människor får föräldrarna själv sköta om, jag tål inte ens se eländet.

Varför skulle bonusförälden behöva göra det? Min särbos barn var så kräsen så jag lagade aldrig mat till han. Det fick inte vara lök i, inte salt, inte peppar, inte för mycket tomatkross, inte för mycket tomatsås på pizza, inte för stora potatisar osv.
Så göra extra mat till han föll bort helt 

Man behöver inte hjälpa varandra med varandras barn om man inte vill eller inte känner att det funkar för en själv. 

Jag har nu visat mannen tråden och sagt att jag har fått nog.
Här kan han få läsa om hur jobbiga fler än jag tycker att malusar är.

Han har fått skriftligt och har tre månader på sig att lämna mitt hem. Under den tiden är inte malus välkommen, ska de ses så får det ske någon annanstans.

Den här tråden har jag mycket att tacka för!

Tack också till "Fd Malus" som peppade mig till detta beslut.
Snart kan jag titulera mig detsamma!

Jag är så överfärdig med småungar så det räcker och blir över. Har aldrig varit barnkär heller, förutom när det kommer till mina egna barn. Ja, och numera även barnbarnen.

Tack ts!
Kanske jag nu kan peppa någon mer att frigöra sig från styvträsket?

Den ena kom till insikt när hen blev äldre.
Den andra har fortfarande inte gjort det utan blir curlad av sin andra förälder, och har svårt med relationer till andra typ arbetskamrater och kompisar. Hen kan fortfarande börja gråta om hen inte får stå i centrum för andras beundran. 
Men ingen av dem har svultit ihjäl, så jag antar att fler än jag dragit i bromsen och vägrat passa upp.

Bra