Jag orkar inte längre med mina barn

Brusreducerande hörlurar kanske kan hjälpa lite <3

På med bärsjalen och hörselkåpor. Man blir tokig av att höra skrik, än värre sitt eget barn. Och amma mycket. EasyHug är smidig men finns många andra. Och så låt honom skrika bäst han vill. Så länge du bär honom och är nära har du gjort allt du kan. 

Beklagar, det måste vara hemskt jobbigt! Jag hade inte samma situation men kan villigt erkänna att jag ibland använde hörselskydd när mitt barn var bebis och skrek. Resonerade som så att det var viktigt att jag inte blev galen och tappade fattningen. Bebisen förstår ju heller inte vad det är. Brusreducerande hörlurar kanske med lugn musik i hjälper säkert också, eller öronproppar. 

Öronproppar och sjal. Säger som någon ovan. Har man barnet nära och det fortfarande skriker så kan man inte göra så mycket mer. Gjorde ofta så med min yngsta som också skrek massor.

sen skulle jag utesluta de vanligaste allergenerna ur kosten. En del barn får bara ont i magen som symtom och det är ofta det inte syns på prover. Då är det inget sjukvården upptäcker. Ta bort mjölk och ägg som är vanligast. 

fundera på om det varit lika illa eller blivit sämre med tiden. 

Som mamma till en hnb:are kan jag förstå dig. Hans första halvår har jag förträngt. Kolik uppe på det. Total sömnbrist för mig. Jag hade öronproppar, jag prioriterade bort precis allt oväsentligt. Sakta, sakta vände det. Har ni kollat upp mp-allergi? Testat utesluta mjölk, bytt ersättning? Funkar mat? Ingen leksak som roar? Napp? Tv på i bakgrunden, klassisk musik, babygym med leksaker som låter. Bytt tvättmedel? Ibland får man bara testa allt som går och funkar "inget" får man tänka att det faktiskt går över. De kommer inte skrika sig igenom 18 års barndom. Be om avlastning. Var är pappan i allt detta då?

Öronproppar med hörselkåpor utanpå och så sele eller sjal. Skolsköterskan kallar mitt ena barn för högkänslig och sån var hon redan som bebis. Jag åt, gick på toa, till och med duschade ibland (sittande), med henne i famnen. 

Fortsätt be om utredning av vården om ni tror att det är något som gör ont eller så, men annars är det nog närhet som gäller. Sååå vääääldigt jäääättejobbigt!!! Jag bröt ihop många gånger. Barnet godkände bara mig, inte pappan. 

Om det känns som att du håller på att bryta ihop totalt: lägg ifrån dig barnet på en säker plats och lämna rummet en stund och andas. Man kan bli så frustrerad att man gör barnet illa och då är det bättre för bebisen att ligga ensam en stund. 

Finns det någon som kan avlasta på något sätt?

Ännu en tråd om en stackars mamma som håller på att gå in i väggen för att pappan lyser med sin frånvaro. Bara att beklaga.

Vem kan ha de äldre barnen ett tag på dagarna, går de på fsk? Annan släkting eller kompisar? Annars är det ju snudd på barnmisshandel.

Som ovan undrar jag också var pappan är och vad han gor?