Sladdis förlorar vänner?
Har upplevt samma och det är konstigt men ändå rätt naturligt.
Många av våra närmaste vänner är sådana som vi träffade i samband med att vi fick vårt första barn. Vi var 26 då och flera av dem hade redan äldre barn och var 10+ äldre än oss.
När våra barn var 10 år gamla blev vi gravida. Så då var deras "yngsta" barn och vårt äldsta så gamla att de gick i åk4 och det blev ett väldans glapp helt plötsligt. Det var tydligt att det inte längre var barnsäkrat hemma hos folk, att de för länge sen lagt småbarnsåren bakom sig. Medan vi frivilligt gav oss in i nattvak och vab igen. Nu är yngsta fem år och våra äldsta går ut åk9 nästa vecka. Så nu när han inte är en "bebis" längre har vi faktiskt kunnat ta upp kontakten. Han går att ha med sig, sover inte middag mer och vi har inga småbarnsrutiner som stör gemenskapen. Stör att man ska behöva förlora vänner pga det men tydligen blir man lätt bekväm när man känner att man verkligen är ute ur småbarnsdimman och kanske störs?