Min fru vill aldrig ha sex - måste jag skaffa mig ett förhållande vid sidan av?

Förutsätter du att hon skulle godkänna det? Är det inte en konstig fråga med dessa alternativ? Det är ju knappast där problematiken ligger. 

Sannolikt ställer man inte frågan för att man vet att den är sårande, medan ingen mår dåligt över något man inte känner till? Att säga till någon man lever med att denne är otillräcklig är inte enkelt. Det kan ju sätta igång samma process man vill undvika. 

Argumentet att det alltid kommer fram stämmer ju inte. Och det blir inte mer sant för att man upprepar det. 

Nej, TS har inte skrivit uttryckligen att det inte finns närhet, därför skrev jag "de partners" som är i den situationen generellt som svar på din generella spekulation. För så är det ofta. 

Det blir svårt att diskutera vad som verkligen sker och hur man kan tänkas lösa något om det hela tiden styrs in på tillrättalagda faktoider som det korshänvisas till. 

Vadå på samma sida av boken? Varför ska vi hålla oss till dina definitioner? Är det utgångspunkten?
(Det här är ingen panel, såklart. Jag hoppas att du försöker skämta och inte tror att du är här som någon slags panelmedlem?)

Jag har inte förespråkat något. Hur ska jag kunna diskutera något med dig som baseras på falska grunder? Eller dina definitioner?

Det här har vi redan gått igenom med dig under annat nick. Så det blir bara konstigt att du förutsätter något felaktigt jag redan förklarat. 

Tråden handlar inte om mig och hur jag hanterar mina förhållanden utan om TS och alla andra trådar med samma premisser. Min frågeställning gäller främst "råden" många delar med sig av slentrianmässigt och försöker förankra i missledande faktoider som inte stämmer överens med verkligheten. 

Om någon startar en tråd med frågeställningen om att de saknar sex/intimitet/närhet från sin partner men trivs men annat och inte vill skiljas är det väl inte speciellt utvecklande att råda att de ska skiljas? Och måla upp något slags katastrofscenario som enda utfallet om denne inte gör det? 
Jag tänker att de flesta förstår att det inte är så enkelt och undrar då varför man ens ger det "rådet" utan reflektion? 

Att ställa frågan "varför gör du inte bara så här" efter att ha simplifierat situationen visar mest på brist på empati, inlevelseförmåga och vilja att faktiskt hjälpa någon. 

Om någon startar en tråd med frågeställningen om att de saknar sex/intimitet/närhet från sin partner men trivs med annat och inte vill skiljas är det väl inte speciellt utvecklande att råda att de ska skiljas? Och måla upp något slags katastrofscenarion som enda utfallet om denne inte gör det?  

Om din fru accepterar att du har sex med andra kan du söka det på annat håll, men troligen gör hon inte det vilket är förståeligt eftersom otrohet och utomäktenskapligt sex ändrar dynamiken i ett förhållande och hur man förhåller sig känslomässigt.

Du borde istället ta dig en funderare och lämna relationen eftersom du inte får en så viktig del av dina behov tillgodosedda. Man får göra val i en relation då man tyvärr aldrig får allt. För en öppen dialog om detta med din fru och få henne att förstå hur viktigt det är för dig och hur mycket du lider av avsaknad av sex och närhet. Kanske kan ni lösa det gemensamt eller gå skilda vägar. 

Ok. Ad hominem utan grund istället för att bemöta i sak. 
Jag har ingen konflikt, jag försöker föra en dialog. 

Det är ju du själv som definierat vad du anser rakryggat. Och sedan vill du att andra ska leva efter den definitionen eller vara fegisar? 

Du verkar ha fått simplistiskt resonemang med generna också. Det är fint. Men det betyder såklart inte att andra resonerar likadant. 

Nej, det gör jag inte. Jag spekulerar:

"Sannolikt ställer man inte frågan för att man vet att den är sårande, medan ingen mår dåligt över något man inte känner till?"

Rörande att fråga sin partner om man får träffa andra. Väldigt många gör ju inte det, som bekant, och då funderar jag över varför. 

Detta är inte i närheten av sanningen. De allra flesta snedsprång, nätflirtar och annat upptäcks ju INTE. 

Och om de gör det rasar inte alla förhållanden som korthus. 

Detta är att skapa en falsk grund för argumentation med påhittade konsekvenser. Och därifrån kan inget bli rätt.

Det är "börjar med knappnål, slutar med silverskål"-argument. Det vi ju också är ett larvigt påstående. 

Hej, 
Jag har varit tillsammans med min fru i många år och sexlivet har aldrig varit bra. 
Hon är väldigt konservativ, vill helst inte ens prata om det. 
Problemet för min del är att hon är i princip ointresserad av sex, medan jag som man såklart anser det vara en väldigt viktig del i förhållandet och i livet i allmänhet. 

Jag har försökt många saker genom åren men det handlar helt enkelt om att hon inte har särskilt hög sexlust. 

Finns det något att göra åt detta eller behöver jag försöka skaffa mig ett förhållande vid sidan av för att orka med?

Nej, otrohet är inte traumatiskt per definition, det är nog väldigt sällsynt till och med. 

Nej, du bör kolla upp vad uppsåt betyder. Det blir bara larvigt att försöka omdefiniera ord för att passa in i ditt platta resonemang.

Det är inte detsamma som traumatisk. Varför inte bara kolla uppger innan du börjar bjäfsa? Och SJÄLV rådgöra psykolog om vad som är traumatiskt - terminologiskt, diagnosmässigt och behandlingsmässigt.

?

Inom psykologin är man idag återhållsam med användandet av ordet trauma. Våra reaktioner på kriser är vanligtvis övergående. Ett psykologiskt trauma är något som drabbar de som inte återhämtar sig från en dramatisk händelse av egen kraft. Hos dem fastnar istället händelsen och de hemsöks av minnet av det som hänt.?

Igen då: Jag har inte förnekat förekomsten av svektrauma. Tvärtom. Jag har skrivit det flera gånger.

Men fortfarande är det få människor av de som blir svikna som faktiskt genomgår ett trauma. Då blir det helt felaktigt att benämna skeenden kring upptäckt som traumatiska. 

Och vad jag har sett är de som upplever detta som ett trauma desamma som upplever en skilsmässa som ett trauma.