Olika ägandeskap i hus

Aldrig i livet.
om ni planerar en framtid med barn ihop.
Tycker du att du tillför lika mycket i erat förhållande ( inte bara pengar räknas).

Låter som att du satt dig själv i en kvinnofälla. Inte bra. 

du kanske inte läste TS, men hon ska vara hemma större delen av tiden och blir inte kompenserad för bortfallet av sin inkomst av barnets pappa. Det är den smällen jag pratar om. Jag pratar inte alls om att spendera tid med sitt barn.

Ts får mindre pengar varje månad, men förväntas ändå bidra med hälften av utgifterna samt satsa på ett nytt och ännu dyrare hus - som hon inte har råd med. Det är en smäll om något. 

Precis min tanke också. 
TS förväntas bidra och ha mindre pengar, samtidigt som hon av oklar anledning tror att hon håller sin partner tillbaka.
Snarare är hon sund som ser att det ligger en kvinnofälla framför henne.

Självklart kan man få lov att ta större del av "ledigheten" hemma med sitt barn, men vanligen tänker man inte att den andre inte går in och stöttar. Just nu äger de hälften var, varför ska TS ta ett lån och uppdatera sig till att äga en bråkdel av nästa hus...

Vi har gjort så. Jag betalar därmed också "min del" på huset, samt min andel av renoveringar, etc. Vi flyttade till ett område där jag kan få tag på en lagom stor lägenhet inom min prisklass. Det var viktigt för mig, att veta att jag inte är sitter i skiten. 

Jag skulle aldrig kräva att äga hälften när jag inte gått in med hälften. Det känns helt galet för mig. 

Om ni gör 50/50 med ekonomin så borde det också inkludera föräldraledigheten. Känns orättvist om du ska ta den ekonomiska smällen med den och sen göra 50/50 i övrigt. Kan han inte ta föräldraledighet så måste han kompensera dig för inkomstbortfall. När det gäller huset så tycker jag ni måste bo kvar om ni ska fortsätta med 50/50. Det blir väldigt ojämställt annars. 

sen tänker jag att det blir jobbigt i längden att ha separat ekonomi när man tjänar väldigt olika speciellt när man har barn. 

Angående fl: eftersom det är ett gemensamma barn bör ni dela på den ekonomiska smällen. Han bör alltså kompensera dig ekonomiskt under den tid du är fl .

Angående huset: jag hade sagt nej. Du förlorar på det.

Acceptera inte att han "inte kan vara hemma av olika anledningar". Du sjunker bara djupare fast i kvinnofällan. Och nej, köp inget större hus.

När jag och min sambo flyttade ihop och skulle få vårt första barn bestämde vi att ha helt gemensam ekonomi. Vi hade ett gemensamt lönekonto, gemensamt sparkonto, osv. Givetvis ägde vi det hus vi senare köpte 50/50. Vem som hade tjänat pengarna spelade ingen roll. (och det kunde man ändå inte ha koll på eftersom kontona var gemensamma)
Ska ni ha barn ihop tycker jag att ni även kan ha ekonomin ihop.

Om man delar på det viset ni gör nu så får man rätta sig efter den med lägst inkomst (att denna ska kunna betala för din del). 

När ni nu väntar barn ihop så skulle jag välja procentuell fördelning. 

D.v.s Tjänar du 10 000 kr/månad och din sambo 40 000 kr så delar ni alla utgifter så att du betalar 20 % av mat, boendekostnad, el, kommunala avgifter, dagis och han 80 % av mat, boendekostnad, el, kommunala avgifter, dagis. 

Äg huset 50-50 men betala procentuellt och skriv ett avtal på att han får tillbaka sin insats vid en eventuell försäljning. Om han lägger in 9 miljoner så får han tillbaka dem vid en försäljning. Om ni sedan lånar 1 miljon tillsammans på huset så betalar du 20 % av ränta och avbetalning och han 80 % eller så delar ni 50-50 % (det är vad man själv önskar). Säg då att du skulle låna 500 000 kr och din sambo 500 000 kr. Hade du då klarat det ekonomiskt? 

Det är orimligt att köpa ett hus om den ena parten inte har råd. Det är inte en bra idé att sätta sig i sitsen att vara underlägsen på det ekonomiska på det sättet för det kan komma att hållas emot dig. 

Jag tjänar mer än min man. Vi äger huset 50-50 men jag betalar 60 % på alla utgifter och han 40 % (så även på huset även om vi vid en försäljning skulle få ut halva vinsten var).