• Leva95

    Tappat självkänslan i relationen

    Ja.. vart börjar man? Är i en relation sen ett antal år tillbaka. Jag börjar inse mer och mer att jag tappat min självkänsla och personlighet.

    Min sambo är sällan intresserad av mig, vad jag gör eller vad jag pratar om. Får sällan komplimanger eller uttryck för att jag är en person av intresse. Känns som jag bara existerar när sambon vill något. Jag känner mig så obekräftad som person.

    Sambon kan däremot anser sina vänner och familj som intressanta, diskuterar och pratat gärna med dem. Samt så försöker jag nästan alltid bekräfta honom, vad han pratar om, hur han mår/tänker. Jag lyfter honom så ofta jag kan.

    Jag får oftast göra sysslor själv, mat/städning etc. Måste påminna honom eller låta allt vara tills jag orkar själv. Han vill helst hålla på med sitt intresse alla dygnets tider.

    Jag börjar även undvika sociala sammanhang, då han tycker jag pratat för mycket. Låter högt eller använder fel ord för saker. Jag brukade äldka att prata... Men jag är orolig att likt honom kommer andra se mina brister och tycka jag är jobbig.
    Jag känner mig så ensam, ful och jobbig. Han säger att han älskar mig.. men jag vet inte längre om det är sant. Man brukar väl ändå försöka intressera sig för sin partner och lyfta dem?

    Jag har slutat prata om hur jag känner eller hur jag tycker han behandlar mig. Han får så dåligt samvete och mår dåligt... Det är i det jag vill, jag vill bara att han ska förstå. Jag orkar inte hålla honom i handen längre. Jag helt slut som människa.. 

    Kan människor förändras? Jag vill ju kämpa för relationen, men klarar inte av det själv.

  • Svar på tråden Tappat självkänslan i relationen
  • Monsieur Venus

    Känner igen mig i det du beskriver och tänker att det handlar om flera olika saker. Att du får göra det mesta av hushållsarbetet själv, för att han bara prioriterar sitt intresse, är självklart inte okej. Han måste kunna hitta en balans där, eftersom han är en vuxen människa. Att han behandlar dig med ointresse och låter bli att bekräfta dig är inte heller okej, särskilt eftersom du har lagt märke till att han kan visa intresse för och bekräfta andra. Då handlar det inte om oförmåga, utan om att han av någon anledning inte vill ge dig det till just dig. Det jag reagerade mest på var att han tycker du pratar för mycket och för högt och hur han får dig att känna. Att försöka tysta någon och få den att skämmas är aldrig okej. Jag har varit med om exakt samma sak och det slutade det med misshandel och rättegång. Det är alltså en rejäl varningsflagga. Ingen ska få dig att känna dig ensam, ful och jobbig. Att han säger att han älskar dig är inte mycket värt. Snacka går ju, men det är vad man gör som räknas. Försök att titta på hur han behandlar dig, istället för att lyssna på vad han säger.

  • Naivapappan

    Jag känner igen det mönstret väldigt väl. Man förvandlas gradvis till någon slags inventarie hemma som bara är till för att användas vid behov.

    För mig var det terapi som till slut fick mig att förstå hur fel det var, även om det också tog tid. När jag försökte bryta mönstret så blev det hot om separation, så jag backade gång på gång, tills jag inte orkade längre. Det var inte lätt men jag är glad att det är över nu även om det kostade hela förhållandet.

    Man ska inte leva på en annan människas villkor. Ställ
    krav på att prata om problemet, kanske i parterapi eller om ni har någon opartisk vän som kan hjälpa till.

  • Anonym (Dörrmatta)

    Vad hindrar dig att gå?

    uppenbart är du inte mer än en praktiskt nytta för honom. han är inte intresserad av den du är utan vad du gör och kan göra för honom.

    och det är hemskt. Det är inte kärlek. Och du förtjänar att ha en partner som tycker att du är bäst, finast och fantastisk. du ska inte nöja dig med mindre!

    lämna honom att hitta en annan städerska

Svar på tråden Tappat självkänslan i relationen