Som jag sa, om det PÅ RIKTIGT varit akut, men det var det inte. De kunde utan problem ha ringt oss eller bett henne ringa innan de försökte trycka upp dörren.
Hon släppte inte in dem och ringde och grät och var jätterädd för att de blivit så arga. Hon har autism och hanterar varken överraskningar eller främlingar.
Enligt min dotter identifierade de sig inte, för henne var det två främmande män som försökte ta sig in i hennes hem. Det kunde lika väl ha varit tjuvar i hennes värld.
FYI: Fördomsfull much?
Men det har inget med hennes diagnos att göra. Du fortsätter att kalla henne "autistisk 17-åring" som att det ger en självklar bild av henne som person.
Diagnosen skapar problem i vissa situationer, men långt ifrån alla. Hon är som sagt fullt kapabel att ta hand om sig själv i vardagen och kan utan problem vara ensam hemma. Hade hon vetat i förväg vilka de var och att de skulle komma hade hon släppt in dem.
Jag har aldrig sagt att hon kan bedöma vattenläckor, det var du som sa att en "autistiskt 17-åring" inte kan det och fick det att låta som att det är något neurotypiska 17-åringar brukar kunna.
Vad har hennes diagnos med den saken att göra? Tänk om just det området hade varit hennes hyperfixering?
Nej det gör jag inte, jag ifrågasätter varför du envisas med att skriva det i var och varannan kommentar. Jag är inte det minsta kränkt och inte har jag några höga hästar heller.
Jasså det gör jag? Du får nog läsa den en gång till. Enda gången jag tog upp det självmant var för att förklara hennes svårigheter med oväntade situationer. Jag har aldrig sagt att hon har stora svårigheter.