BF FEBRUARI 2023

Hej alla! Hoppar in här jag med. Plussade precis idag, på BIM. Har försökt sedan september förra året, fick MA i december (upptäcktes på tidigt UL 8+3 men hade slutat utvecklas i v.5) så nu är jag lika delar jätteglad och lika delar jätteorolig. Om detta går vägen blir det mitt första barn men sambons andra. Jag är 31 år, han 35. 

BF beräknas enligt appen till 9-10 februari beroende på vart jag räknar ut det. 

Hoppas att allt såg bra ut på ditt VUL. Då jag bor i närheten undrar jag lite om du har något ställe i Göteborg att rekommendera? 

Var på barnmorskehuset i Göteborg i november på viabilitetsultraljud och det var väl övervägande bra men upptäckte MA då och är nu rädd att alla känslor kommer tillbaka om man skulle återvända dit. Dessutom ser jag inte att man kan boka VUL hos dem utan som tidigast viabilitets-UL från v. 8+0. Då min förra graviditet hade stannat av redan i v.5 och jag inte visste något förrän ovanstående UL i v. 8+3 känns v. 5 som någon jobbig barriär denna gång. Och även om jag vet att saker kan hända när som oavsett att man gjort UL så skulle jag vilja göra någon form av koll efter v.5. 

Har kollat runt nu, inklusive Soklovakliniken och får till svar att det är som tidigast v. 7 som gäller.  Så blir att vänta några veckor till tyvärr. Är i v. 5 (4+4) nu och ska försöka boka in något så snart jag får i v. 7. Förstår ju varför det finns regler kring detta men blir ändå jobbigt.  Det är fan inte roligt att få besked om att man burit på ett dött embryo i flera veckor och här har man trott att man är gravid och skulle få bli förälder. (Sist fick jag dessutom vänta ytterligare 2 veckor efter beskedet om MA för att få en läkartid).

Det är verkligen helt ofattbart att det kan gå till så. Jag mådde så dåligt och sökte t.o.m. hjälp på akuten för att få snabbare hjälp för att jag var så förstörd. Men fick bara åka hem med ett "vi beklagar". 

Nu har jag har fått tid om knappt 2 veckor, kommer vara i 6+3 då. De erbjöd faktiskt en redan i slutet av nästa vecka (när de väl började erbjuda tider) men det hade varit svårt för mig att få ledigt från jobbet så jag valde att vänta över helgen och ta tidigt veckan efter. Det känns bra att ha något delmål att fokusera på, lättade oron med en gång. Förhoppningsvis är jag tillräckligt långt gången att de kan höra ett litet tickande. Annars kan de Förhoppningsvis iaf kunna mäta av att det ser ok ut för var jag ska vara. Och jag kommer ju ha passerat den jobbiga veckan (v.5) som är extra jobbig utifrån  förra gången (även om jag rent logiskt vet att det inte är någon magisk spärr just denna veckan). 
Tack för tipset. Är dock 1 timma till Göteborg där jag nu letat och nästan dubbelt till Borås så det blir lite långt. 

31 år. Första barnet, andra graviditeten. Jag har på riktigt sagt att "nu vill jag börja må illa" till min sambo just eftersom jag inte känner mig särskilt gravid och jag vill göra det mer verkligt på något sätt just nu har jag bara några vaga symptom som lika gärna skulle kunna vara annat (trötthet, ömma bröst, lite halsbränna) och jag är så rädd att jag inte är "tillräckligt gravid", alltså att det inte ska gå vägen, eftersom jag inte har några tydliga symptom. Vet ju rent logiskt att man kan gravid utan dessa symptom men logik är inte vad ångest och oro tar fasta vid.. 

Gjorde mitt VUL igår i vad som skulle varit v. 6+4. Hinnsäck i rätt storlek men tom. Ska in på kompletterande VUL nästa vecka för läkaren sa att det fanns en chans att fostret fortfarande var för litet att se, om det låg precis i kanten av hinnsäcken men ser man inget nästa vecka är det bekräftat att det inte är en viabel graviditet. Är ganska säker på att det är detta resultatet det kommer bli, för man borde ha sett någonting på gårdagens VUL när jag är 6 fullgångna veckor. Känner mig så himla lurad av min kropp, så illa som jag mår och alla andra symptom jag har/har haft. Starka sträck får jag också så kroppen tror ju verkligen att den går igenom en graviditet.  

Har läst på om detta och verkar heta ofostrig graviditet. Hade aldrig hört om det innan. Får se nästa vecka hur de anser att man ska gå vidare. Jag blöder ju inte så kroppen verkar ju inte ta hand om det själv i nuläget. 

MA I november, kemisk graviditet i januari och nu detta...