BF FEBRUARI 2023

Jag väntar mitt första barn och plussade BIM-4. Andra gången jag är gravid, första graviditeten slutade i MA i vecka 6 så är ganska nervös och orolig. Har genomgått IVF nu och det tog på första försöket. Är 39 år så oroar mig en del för både missfall och friskt foster. Känns som att graviditeten fram till månad 6-7 endast består av jobbiga delmoment man måste passera och jag är en person som gärna oroar mig på förhand, tyvärr.

Har haft symtom sen BIM-5. Rapar hela tiden och kissar varannan timme haha. Pms-humöret var också lindrigare än annars, var mer gråtig och mindre sur/lättretlig och hade ingen värk i brösten, och något lindrigare pms-mage. Dessa symtom hade jag även första graviditeten så visste typ att återföringen lyckats :) 

Har molvärk ibland och blödde yttepyttelite BIM-4 men tror det var nidationsblödning efter att blastocysten fäste BIM-6 (hade väldig molvärk som tog tvärstopp BIM-5 och pga IVF vet jag ju exakt ålder på blastocyst och vilka dagar den kan ha fäst). 

Hejjar på att alla här får friska bebisar i februari!!

BF LISTA:

Ella Maja: 1 februari, andra barnet
Blåbärsskogen: 2 februari, första barnet 
Cacan8: 4 februari, första barnet (IVF)

Haha, jag vet känslan! Hann ju vara preggo en stund senast och var lite illamående ibland - då ville jag inte alls ha symtom men försvann symtom under någon dag (vilket är naturligt) fick jag panik haha! Jag känner nu att jag välkomnar illamåendet från helvetet bara allt går som det ska.

Tyvärr är missfall så himla vanligt. Det suger. Det enda lilla positiva man kan ta med sig om man råkar ut för det som förstagångsgravid, är att kroppen ändå funkar - du blev gravid. 

Symtom i vecka 4 är ovanligt, illamåendet kommer vanligtvis i vecka 6. Så var det för mig. Brösten började göra svinont en vecka efter BIM. Då fick jag också växtvärk i livmodern, inte alls som mensvärk utan fullt hanterbart. Och inte som den mensvärk jag hade nu när allt tog sin början. Jag testade positivt fem dagar efter BIM förra gången, och hade 0 symtom - exakt som just nu. Det jag trodde var PMS försvann, ingen mens kom och till slut testade jag. Där är jag nu - ingen molvärk, inte riktigt ont i brösten än. Så jag hoppas att det kommer igång ordentligt en vecka efter BIM som senast.
Sen finns det de som aldrig får ett enda symtom, och de som har symtom från innan BIM. Önskar att det fanns en liten lucka som man kunde öppna och kika så allt var bra där inne :) 

Längtar till VUL så att jag får veta om det alls finns något där inne och att det sitter på rätt plats. 
Vi får helt enkelt försöka vila i tron att kroppen sköter det här (behöver tatuera det i pannan tror jag). 

Eftersom jag genomgått IVF får jag ett VUL på kliniken i ca vecka 6, för att kolla så att det finns någon där inne. Efter det ska man skriva in sig på MVC men jag bokade in mig idag till vecka 6+4 eftersom jag vill ha samma barnmorska som senast. Eftersom det är sommar så är det lite ont om tider nämligen, och jag behöver göra KUB så kan inte vänta med besöket till juli för då är det redan dags för KUB. Bättre att få alla remisser i tid. Kan ju avboka allt sen om VUL upptäcker tråkigheter. 

Förra gången fick jag ett tidigt VUL eftersom jag bad barnmorskan om ett (oro och noja), och det var då mitt MA upptäcktes. Den här gången hoppas jag att de kan erbjuda mig tätare kontroller eftersom det inte gick så bra senast. 

Ikväll har jag exakt noll symtom. Vill att något ska göra lite ont haha. Visserligen drar det som träningsvärk på sidan om magen om jag hostar, tror att det är ligamenten. Man får vara glad för det lilla haha!

Du kan ringa runt till gynekologiska mottagningar och förklara läget och be om tidigt VUL för att säkerställa graviditet. Bokade själv ett nu till vecka 6+2 eftersom jag har ett MA i bagaget och vägrar gå runt med dött embryo i flera veckor igen, eller ett utomkveds. Det var alls inga problem :)

Precis så känner jag. Jag fick också vänta i nästan 2 veckor för att få en skrapning så gick runt med dött embryo i 3 veckor + de veckor jag inte var medveten om att det dött. Vidrigt. 

Tycker inte att du ska ge dig. Ofta syns hjärtslag från vecka 6+0 så det är inte meningslöst att göra ett vul då. Du mår dessutom psykiskt dåligt och det skapar stress som är dåligt för embryot - och för dig. 
Jag kontaktade som sagt privata gynekologer som på hemsidan skrev att de utför vaginala ultraljud. En skrev t o m att de utförde dem för att säkerställa tidig graviditet. 
Stå på dig - de brukar ge sig då. Hur man behandlar kvinnor som söker vård är verkligen bedrövligt.

Här går det tyvärr inget vidare. Hade ljusrosa spotting för ca 1 vecka sen som avtog på en gång och fick 3+ på CB några dagar efter det (vecka 5+3). Men igår kväll blödde jag klarrött blod (på toapappret). Gick visserligen över på en gång men idag värker inte brösten som de gjort i veckan. Ett MA i bagaget där embryot slutade växa i exakt den här veckan så just nu förbereder jag mig på det värsta på nästa veckas VUL. 

Blödningarna har kommit efter att jag ansträngt mig och jag äter Trombyl, och jag vet att symptom kommer och går, men det känns verkligen inte bra alls. Tror det är kört. 

FB-grupp finns! Sök på BF februari 2023 :)

Idag har jag fått tillbaka mina ömma tuttar och fått några nya symptom - luktkänslighet och kräksreflex när jag borstar tänderna. Höll på kräkas när jag tömde ner matrester i soporna haha. Så kanske bådar det gott inför VUL.

Man skulle ha en liten kamera i livmodern så man kunde kolla läget när man vill. Så jobbigt med all oro. 

Vilken vecka är du i? Jag går in i vecka 7 (6+0) idag. Det är tydligen nu illamåendet brukar börja för de flesta. Det enda jag upplevt hittills av det är att jag igår hostade och nästan kräktes varje gång, och så det där med soporna och tandborstandet. Sen mår jag lite vagt illa ibland men det hör ihop med växtvärken, känns exakt som vid mens, att det liksom är värken som gör en lite vagt illamående och verkligen inte på ett "jag måste kräkas NU"-vis.
Man vill ha symptom men jag vet att om jag är illamående i 6 veckor kommer jag vilja hoppa ut genom fönstret haha.

Nu har jag varit på VUL och allt gick bra! Embryot mäter 5+6 och jag är i 6+2, men 1 mm ökar på med 2 dagar och felmätning är vanligt så här tidigt så inget att oroa sig för sa läkaren. Hjärtat tickade på och hinnsäcken hade rätt mått. Efter min lilla blödning och spotting känns det sååå skönt! Senast fick jag MA i ungefär den här veckan men då mätte embryot en vecka fel på tidigt VUL, så jag hoppas att det här är ett gott tecken. Även om jag vet att risken för MF är stor fram till vecka 12 så har det här lugnat mig ordentligt. UL i nästa vecka, då hoppas jag att pluppen på skärmen syns lite bättre och att man kan mäta hjärtslagen. 

Blåbärsskogen: Så här tidigt är det så mycket som händer där inne, måtten stämmer inte alltid och vissa har dessutom dålig utrustning. Jag håller tummarna för dig!!

Jag mår så himla dåligt, inte fysiskt, men psykiskt. Är otroligt ledsen hela tiden, gråter, gör inget annat än jobbar och tittar på tv. Får inget gjort. Var på inskrivningssamtal och berättade för bm som skrev remiss till samtalskontakt. Antar att det är någon slags hormonpåslag men att tänka logiskt hjälper ju föga. Oroar mig, ångrar att jag alls är gravid, tänker mycket på ekonomi och kropp och fritid. Känner mig sämst pga det här vilket gör det ännu värre.

Fysiskt har jag börjat må illa. Känns bra för att då känns det som att graviditeten håller i sig men fy fanken vilken bergochdalbana i magen. Vill kräkas när jag hostar till, när jag inte ätit, när jag ätit, när något luktar illa, när jag borstar tänderna... Och sen plötsligt är det borta och sen dyker det upp igen. Ska testa det här med att äta lite men oftare.

Gnälligt inlägg men så blir det ibland :)  

Åh, blir så trött på folk som ska rapa ur sig "är du gravid eller?". Det är så himla okänsligt. Dels kanske man inte kan få barn och går igenom en sorg, dels kanske man ÄR gravid och inte alls är redo att berätta (som du). Eller så är man alkoholist eller bara lite tjock. Har inte folk lärt sig att hålla klaffen än?! Säger aldrig sådana dumma saker själv, kan tänka tyst i mitt huvud istället.

Jag gör NIPT om 1,5 veckor. Nervös!! Är 39 så risken är ju lite högre. Försöker tänka att kroppen är bra på att ta hand om skadade embryon och att sannolikheten för kromosomfel trots allt är liten.

Ang FB-grupperna så är det bara andra medlemmar som ser att du är med, ingen annan. Så jag hittar ju gemensamma bekanta (dvs jag ser att vi har någon gemensam FB-vän) där men vi är alla i samma sits så litar på att ingen skvallrar. Finns regler också. 
Finns en BF 2023 och en BF februari 2023. 
Man kan också skriva inlägg anonymt så bara admin för gruppen vet vem som skrivit inlägget.

Haha inser att det där om alkoholist blev konstigt. Menar såklart när någon tackar nej till alkohol och får kommentaren "är du gravid eller". 

Jag gör NIPT privat på tisdag. Svaret ska komma inom 10 dagar. Nervöst. Är 39 år så risken är ju lite högre. 

Vid trisomi 13 och 18 avbryter vi, känns inte som att barnet får ett värdigt eller livsdugligt liv om hen ens överlever till förlossningen, vill inte att ett barn ska leva med smärta och ångest.
Downs är vi mer osäkra med. Har mött flera med Downs som har superfina liv och som typ gått i specialklass and that's it vad gäller "problem" (förstå mig rätt) - de är dessutom underbara personligheter och ofta extremt kärleksfulla, fina människor som skapar sig en meningsfull tillvaro och värdigt liv. Men vet också att de kan ha riktigt allvarliga hjärtproblem om det vill sig illa, och kombi-diagnoser. Glömmer aldrig ett reportage jag såg om en kille med Downs som dessutom hade autism och fick vredesutbrott och målade väggarna med sin avföring, han kunde inte kommunicera och verkade plågad. Hans mamma var vid bristningsgränsen. För mig är inte det ett värdigt eller smärtfritt liv för ett barn. Man vet ju aldrig hur ens ofödda barn kommer bli men finns det minsta aning om att de inte får ett fullgott och meningsfullt liv så blir jag tveksam. Vill inte att barn ska leva med smärta, inte kunna uttrycka det, inte typ kunna andas själv och sånt. 

Hoppas det går bra för alla här :)