• Tukt

    Serieotrohet

    Låter riktigt kämpigt och det låter bra du tagit steget att avsluta. Och bra du lägger fokus på att bygga upp dig igen.
    Men om man ska "felsöka" er relation så låter det som du helt enkelt accepterat för mycket skit. Det är inte bara accepterandet i sig, alltid som är problemet,
    Men vart eftersom så kommer ens partner bara fortsätta tänja på gränserna om man inte själv är beredd på att dra en tydlig linje och ställa egna krav.

    Lycka till!

  • Tukt
    3punkt0 skrev 2022-05-24 21:16:11 följande:

    Det är nog så Tukt, samtidigt som jag vet att jag porträtterar en sida av myntet. Men ja, jag säger sällan ifrån. Hon har helt enkelt kört över mig.
    Det sjuka är att jag inte är den personen utanför hemmet. Det har bara blivit någon form av maktobalans. Men jag hör dig. Tack ????


    Det är inget konstigt att man hamnar i det där med roller där man inte riktigt känner igen sig själv.
    Jag själv som egentligen aldrig längtat till vuxenliv och seriositet hamnade plötsligt i en relation där det var tämligen seriöst. Men med ett annars lite komplicerat anknytningsmönster sa jag till mig själv "kör, det är dags att vara vuxen". Och där tänkte jag själv då att som vuxen måste man stå ut med saker och inte bara dra när det blev jobbigt. Att prata och resonera var vägen till att få det att funka. 
    Det var ingen bra strategi med just den här personen, kan jag säga...
    Så det blir lite så där som när en råkar ut för misshandel, våld, våldtäkt, det är lätt man lägger skulden på en själv. Att man borde gjort på annat vis. Om jag bara...
    Men det är faktiskt inte du som tvingat någon bete sig som ditt, numera ex, har gjort. Det är du som varit schysst, det är du som är den starka. Och en dag kommer förhoppningsvis karman i kapp.
  • Tukt
    3punkt0 skrev 2022-05-24 23:31:37 följande:

    Ja det där med rollen. Alltså jag har alltid varit den som försökt att hålla familjen sams (själv skilsmässobarn). Men annars så är jag väldigt talför och s
    ger min mening i relationer med vänner, jobbet och egentligen alla sammanhang. Men jag har undvikit bråk här hemma i högst möjliga mån. Precis som jag gjorde när jag var liten (hör ju själv att jag behöver KBH terapi).


    Och tack. Egentligen vill jag inte att något dåligt händer henne eller ens de andra männen. Men jag önskar att de kunde äga sin skit. Berätta för för sina familjer hur det ligger till. Jag vill att min fru berättar för sina föräldrar som jag har superfin kontakt med och älskar. Alla människor begår fel, vissa går att förlåta och andra inte. Kanske kan jag förlåta och gå vidare en dag, men jag ser inte det hända just nu. 


    När man pratar om att förlåta och gå vidare så ljuger man många gånger. Det beskriver liksom en exakt tid och punkt när det är helt över, och att ens liv sedan kan bli dramatiskt mycket bättre.
    Sanningen är väl mer att saker gradvis förändras, men aldrig  försvinner ur ens medvetande.  De finns där, men kanske gör lite mindre ont, blir mindre viktiga. Annan skit ersätter, men också glädjeämnen.
    Inte sällan uppvisar personer som varit med om det du varit, symptom av PTSD, som man annars kan få vid katastrofer och krig. Men vår hjärna gör inte riktigt skillnad på vad det är för hot, så länge de är känslomässigt starka. Så en terapeut är nog bra att kosta på sig.

    Vad som jag tycker kan vara bra, vid en sådan här separation, det är att ha en tydlig målbild för hur det ska vara när det hela är över. Lätt annars hamna enbart i krishantering och nuet. Men genom att ha en idé framåt så har man något att bygga alla de snabba, nödvändiga beslut man tvingas in i.
Svar på tråden Serieotrohet