Serieotrohet

Känner igen lite av din situation. Jag fick också veta om sambos otrohet när hon var bortrest (gissa med vem egentligen)  och jag var hemma med barnen. Och likt din fru tänkte hon inte tanken att genast komma hem och rädda det som räddas kan, utan fortsatte med sin nöjesresa. Det var för tre år sedan och jag har förlåtit i den bemärkelsen att jag känner ingen vrede längre och behöver inga förklaringar och inga förlåt, men vi är inte vänner och tror inte att vi kommer någonsin bli det. Vi kan prata trevligt och sakligt men sättet som det tog slut på kommer alltid hänga i luften.
Det jag funderar på när lag läser din text är om du själv har varit otrogen. Du säger själv att vi fick höra bara din sida, vad är det hon skulle säga om ert förhållande? Det där med städning känns som petitteser i sammanhanget.

Om det går, få henne att flytta så fort som möjligt eller flytta själv. Se till att ha barnen varannan vecka. Ångesten kommer vara överväldigande, mig hjälpte att prata och älta med mina närmaste, att verbalisera. Och tränningen, massor. Personlig bästa på lidingöloppet. Det bästa hämnden när det gäller henne är att inte vilja hämnas till slut. Låt henne inte styra ditt liv längre. När det gäller killar, jag skulle överväga att höra av mig till deras fruar om de är gifta.

Ja, vi gjorde slut då. Ett par månader var jag galen, sedan började jag dejta och before you know it träffade jag en speciell person och vi blev kära. VI är gifta och har ett barn nu.
Den emotionella smärtan jag upplevde då var det värsta i mitt liv. Jag är invandrare, i mitt hemland är killar uppfostrade att bita ihop, men det är bara skit. Resultatet blir bara en massa skådespeleri. Du kanske är en äkta bit ihopare, men om du inte är det tillåt dig själv att visa att du är sårad, det är mitt ödmjuka råd. Det är också en styrka, att våga vara den man är och visa känslor. Jag tror att det är det som gjorde att jag kunde berabeta relativt fort och hitta mig själv igen.
Din kärlek och din bästa vän har förrådit dig, så är det. En del av dig är säkert rädd för att börja om. Själv visste jag inte ens vem jag var längre. Jag var sambo, pappa, provider. Nu helt plötsligt utkastad och en annan man sover i vår säng, wtf. Men, håll ut. Folk har sagt till mig att det komer att bli bättre och jag såg det inte alls, men här är jag. Trust me bro, du kommer resa dig starkare ur det här. Och hon kommer med stor sannolikhet ångra att det tog slut på det sättet, och att det var hennes fel. Inte att ni gjorde slut, för det var uppenbarligen inte menat, men sättet. Det sättet en kärleksrelation tar slut på minns vi i resten av livet. Och nu pratar vi inte om vilken som helst relation, utan livspartner. Och där har du din enda, och bästa hämnd.
Våga gråta! Lycka till.