• 3punkt0

    Serieotrohet

    Jag vet knappt vart jag skall börja. För detta sträcker sig över 10+ år.


    Men igår gjorde jag slut med min fru. Jag har konfronterat hennes otrohet vid två gånger tidigare med kollegor (men jag vet att det finns fler killar).


    Det har inte varit jättebra mellan oss emellanåt. Hon klagar på det mesta jag gör, eller kanske inte gör. Jag vet med mig att jag kan göra mer och jag försöker. Jag har under barnen år gjort mer med barnen som hämtning/lämning, blöjbyten, matning, duschning och ja, ni fattar, allt praktiskt. Hon är däremot allt jag inte är gällande planerandet för hushållet. Mat, disk och tvätt delar vi på ganska bra men jag städar dåligt.


    I vårt förhållande så bråkar jag aldrig med henne. Jag skriker inte, höjer inte rösten och säger oftast förlåt fastän jag inte håller med om att det riktigt var mitt fel. Jag känner helt enkelt att jag blivit en mes, en dörrmatta och toffel. Och i mitt ständiga försök att behaga så söker hon andra som skall behaga henne. Men hon bråkar ofta med mig.


    Denna gången så var hon på affärsresa när jag fick reda på att hon ljugit om avslutade otrohetsaffärer, omfattningen kring dem och hur det egentligen gått till. Jag ville inte ringa upp och konfrontera henne för att jag kände att jag ville dels ha ett ärligt svar, men också inte förstöra för hennes karriär (även om hon gör den klassiska kvinnoaffären och har ihop det med kollegor och sabbar för sig själv).


    Men hon ringde en hel del för att hon såg att jag varit online på Facebook sent in på natten (jag kunde inte sova efter allt som jag fått reda på) och jag valde då att berätta för henne att det nu är slut, vi kommer att skiljas och jag vill inte ha mer med dig att göra förutom kontakt gällande barnen.


    Jag vet som sagt nu att hon varit otrogen fler gånger och och det finns ingen tillit till henne. Jag måste växa mig stark igen, bygga upp min självkänsla och självförtroende efter att hon krossat detta samtidigt som jag behöver vara stark för våra småbarn och inte låta dem se min ilska mot deras mor.


    Ja jag vet egentligen inte vad jag ville säga här. Jag är förkrossad. Vi har inte pratat än då hon fortfarande är på resande fot. Men jag är säker på min sak. Jag vet att barn mår bäst av att växa upp med två föräldrar. Men jag kommer inte kunna överleva i denna relationen. Jag bär på så mycket ilska inom mig att jag blir rädd för mig själv. Jag vill hämnas på henne och på killarna. Får dem att känna min smärta 100x över och jag var nästan redo att skrida till verket tidigare idag.

    Men jag försöker få ut en gnutta här bara och hoppas att det hjälper. Inte göra något dumt. Jag vill bara vakna ur denna mardröm. Eller tänker jag helt fel här?

    3.0
  • Svar på tråden Serieotrohet
  • 3punkt0

    Det är nog så Tukt, samtidigt som jag vet att jag porträtterar en sida av myntet. Men ja, jag säger sällan ifrån. Hon har helt enkelt kört över mig.
    Det sjuka är att jag inte är den personen utanför hemmet. Det har bara blivit någon form av maktobalans. Men jag hör dig. Tack ????

  • 3punkt0
    Anonym (Man50) skrev 2022-05-24 21:25:11 följande:

    Bra där , att komma till ett beslut 
    sen tycker jag att du ska  ställa fram en väska till henne nu när hon kommer hem och säga att hon får bo hos nån kompis eller nån annan ?.några dagar 
    säg att du är så förbannad att du inte vet vad du gör om hon är kvar hemma , du behöver några dagar för att lugna ner dig 
    bara för att markera , nånting hon inte har räknat med 

    hon springer runt å är otrogen inte du 
    hon behöver inte bo där hemma 


    Absolut, jag kommer att be henne att bo någon annanstans. Hon kommer dock hem mitt i natten. Men jag jag tänker att jag kanske redan borde skriva till henne att hon hon får bo hos föräldrar i några dagar. Det som gör ont är att barnen frågar efter henne och jag vill inte att mina känslor skall läggas på över på deras deras känslor för sin mamma just nu. Sedan får de känna som de vill när de blir äldre så klart 
  • 3punkt0
    EnAnonumius skrev 2022-05-24 21:43:57 följande:
    Jag vet att barn mår bäst av att växa upp med två föräldrar.

    Ja barnen mår bäst av detta.. Det du bör komma ihåg att det innebär inte att föräldrarna "måste vara ihop" och "måste bo på samma adress(hus/lägenhet)" för den saken skull för att kunna tillgodose detta för barnen.
    Det som är viktigaste för barnen är två närvarande föräldrar som engagerar sig i dem, och ser till att de håller barnen utanför deras privata problem, i detta fall hennes otrohet, då barnen aldrig skall behöva ta ställning mellan sina föräldrar. Och att vara en (två) närvarande engagerad förälder går att vara även om man bor på olika håll och inte är ihop.

    Jag anser att det är bättre att vara en engagerad och närvarande förälder än att "hålla ihop" för barnen skull. Barn märker av (mer än vad många vill tro) att det kan vara problem mellan mamma och pappa.. Och barn har en tendens att tro att det är i så fall deras fel att mamma och pappa är arga på varandra.

    Så att du väljer att skilja dig är inte ett svek mot barnen utan är vettigt att göra under omständigheterna du har här, så du kan fortsätta att bli en bra närvarande engagerad pappa och inte behöva kämpa med en otrogen fru samtidigt.
    Det som är viktigast är att göra det tydligt och klart att det är INTE barnens fel att ni gick isär och mamma och pappa älskar dem..

    Jag vill ge dig ett tips på den ultimata hämnden.
    Visa att du kan gå vidare och bli lycklig utan henne. Du behöver inte förlåta henne..  Men läk dina sår först och sedan så går du vidare och visar tydligt att du saknar intresse i henne som kvinna och behandla henne som en ytlig bekant i andra sammanhang än när det kommer till barnen.

    Lycka till i livet..

    Tusen tack för ditt svar. Givetvis har du rätt i allt du skriver.


    Min ilska säger annorlunda. Men jag behöver bara ta mig förbi denna för att se till mina barns bästa. Jag vill ju så klart att de har en bra relation till deras mamma framöver. Åter igen, tack

  • 3punkt0
    EnAnonumius skrev 2022-05-24 21:43:57 följande:
    Jag vet att barn mår bäst av att växa upp med två föräldrar.

    Ja barnen mår bäst av detta.. Det du bör komma ihåg att det innebär inte att föräldrarna "måste vara ihop" och "måste bo på samma adress(hus/lägenhet)" för den saken skull för att kunna tillgodose detta för barnen.
    Det som är viktigaste för barnen är två närvarande föräldrar som engagerar sig i dem, och ser till att de håller barnen utanför deras privata problem, i detta fall hennes otrohet, då barnen aldrig skall behöva ta ställning mellan sina föräldrar. Och att vara en (två) närvarande engagerad förälder går att vara även om man bor på olika håll och inte är ihop.

    Jag anser att det är bättre att vara en engagerad och närvarande förälder än att "hålla ihop" för barnen skull. Barn märker av (mer än vad många vill tro) att det kan vara problem mellan mamma och pappa.. Och barn har en tendens att tro att det är i så fall deras fel att mamma och pappa är arga på varandra.

    Så att du väljer att skilja dig är inte ett svek mot barnen utan är vettigt att göra under omständigheterna du har här, så du kan fortsätta att bli en bra närvarande engagerad pappa och inte behöva kämpa med en otrogen fru samtidigt.
    Det som är viktigast är att göra det tydligt och klart att det är INTE barnens fel att ni gick isär och mamma och pappa älskar dem..

    Jag vill ge dig ett tips på den ultimata hämnden.
    Visa att du kan gå vidare och bli lycklig utan henne. Du behöver inte förlåta henne..  Men läk dina sår först och sedan så går du vidare och visar tydligt att du saknar intresse i henne som kvinna och behandla henne som en ytlig bekant i andra sammanhang än när det kommer till barnen.

    Lycka till i livet..

    Tusen tack för ditt svar. Givetvis har du rätt i allt du skriver.


    Min ilska säger annorlunda. Men jag behöver bara ta mig förbi denna för att se till mina barns bästa. Jag vill ju så klart att de har en bra relation till deras mamma framöver. Åter igen, tack

  • 3punkt0
    Anonym (jury) skrev 2022-05-24 21:53:59 följande:
    När det gäller hämndfantasier så kom ihåg att den bästa hämnden omkring otrohet är att avsluta förhållandet så snabbt och effektivt som möjligt. Du måste avlägsna henne från ditt liv, så långt det nu går när hon mor till dina barn, Gå igång med det, med samma kyla och effektivitet som en kirurg avlägsnar en svulst från en patient för att denne skall kunna leva vidare.

    Absolut, jag förstår det logiska. Men min känsla är något helt annorlunda.


    Jag älskar ju henne fortfarande. Hon har gett mig det finaste i detta liv, mina barn. Men ilskan och sveket får nästan fysiskt utlopp

  • 3punkt0
    Anonym (Jz) skrev 2022-05-24 22:58:16 följande:

    Känner igen lite av din situation. Jag fick också veta om sambos otrohet när hon var bortrest (gissa med vem egentligen)  och jag var hemma med barnen. Och likt din fru tänkte hon inte tanken att genast komma hem och rädda det som räddas kan, utan fortsatte med sin nöjesresa. Det var för tre år sedan och jag har förlåtit i den bemärkelsen att jag känner ingen vrede längre och behöver inga förklaringar och inga förlåt, men vi är inte vänner och tror inte att vi kommer någonsin bli det. Vi kan prata trevligt och sakligt men sättet som det tog slut på kommer alltid hänga i luften.
    Det jag funderar på när lag läser din text är om du själv har varit otrogen. Du säger själv att vi fick höra bara din sida, vad är det hon skulle säga om ert förhållande? Det där med städning känns som petitteser i sammanhanget.

    Om det går, få henne att flytta så fort som möjligt eller flytta själv. Se till att ha barnen varannan vecka. Ångesten kommer vara överväldigande, mig hjälpte att prata och älta med mina närmaste, att verbalisera. Och tränningen, massor. Personlig bästa på lidingöloppet. Det bästa hämnden när det gäller henne är att inte vilja hämnas till slut. Låt henne inte styra ditt liv längre. När det gäller killar, jag skulle överväga att höra av mig till deras fruar om de är gifta.


    Tack för ditt svar till att börja med.


    Jag antar av din text att du och avslutade med din partner?


    Nej, jag har inte varit otrogen, trots att jag har haft möjlighet till det ett flertal gånger under vårt förhållande. Jag syftade mer på känslan av vem som gör vad där hemma, känslan av föräldraskap mm. Jag kan ju ha en helt annan bild än vad hon har. Men för mig finns det bara min fru. Jag kan knappt tänka tanken att jag en dag skulle träffa någon annan.


    Jag tog just mod till mig och berättade om allt för min enda nära vän, det hjälpte tonvis så visst har du rätt där. Jag är dock ingen 
    ältande person. Jag är arg, ledsen och besviken ett tag och sedan släpper jag det. Jag hoppas att kunna göra det även nu, fastän det är min bästa vän och mitt livs kärlek det handlar om. Det gör fruktansvärt ont, men det är också väldigt färskt.


     


    Tack för att du tog dig tid att skriva 

  • 3punkt0
    Tukt skrev 2022-05-24 23:11:38 följande:
    Det är inget konstigt att man hamnar i det där med roller där man inte riktigt känner igen sig själv.
    Jag själv som egentligen aldrig längtat till vuxenliv och seriositet hamnade plötsligt i en relation där det var tämligen seriöst. Men med ett annars lite komplicerat anknytningsmönster sa jag till mig själv "kör, det är dags att vara vuxen". Och där tänkte jag själv då att som vuxen måste man stå ut med saker och inte bara dra när det blev jobbigt. Att prata och resonera var vägen till att få det att funka. 
    Det var ingen bra strategi med just den här personen, kan jag säga...
    Så det blir lite så där som när en råkar ut för misshandel, våld, våldtäkt, det är lätt man lägger skulden på en själv. Att man borde gjort på annat vis. Om jag bara...
    Men det är faktiskt inte du som tvingat någon bete sig som ditt, numera ex, har gjort. Det är du som varit schysst, det är du som är den starka. Och en dag kommer förhoppningsvis karman i kapp.

    Ja det där med rollen. Alltså jag har alltid varit den som försökt att hålla familjen sams (själv skilsmässobarn). Men annars så är jag väldigt talför och s
    ger min mening i relationer med vänner, jobbet och egentligen alla sammanhang. Men jag har undvikit bråk här hemma i högst möjliga mån. Precis som jag gjorde när jag var liten (hör ju själv att jag behöver KBH terapi).


    Och tack. Egentligen vill jag inte att något dåligt händer henne eller ens de andra männen. Men jag önskar att de kunde äga sin skit. Berätta för för sina familjer hur det ligger till. Jag vill att min fru berättar för sina föräldrar som jag har superfin kontakt med och älskar. Alla människor begår fel, vissa går att förlåta och andra inte. Kanske kan jag förlåta och gå vidare en dag, men jag ser inte det hända just nu. 

  • 3punkt0
    Anonym (Jz) skrev 2022-05-25 23:16:06 följande:
    Ja, vi gjorde slut då. Ett par månader var jag galen, sedan började jag dejta och before you know it träffade jag en speciell person och vi blev kära. VI är gifta och har ett barn nu.
    Den emotionella smärtan jag upplevde då var det värsta i mitt liv. Jag är invandrare, i mitt hemland är killar uppfostrade att bita ihop, men det är bara skit. Resultatet blir bara en massa skådespeleri. Du kanske är en äkta bit ihopare, men om du inte är det tillåt dig själv att visa att du är sårad, det är mitt ödmjuka råd. Det är också en styrka, att våga vara den man är och visa känslor. Jag tror att det är det som gjorde att jag kunde berabeta relativt fort och hitta mig själv igen.
    Din kärlek och din bästa vän har förrådit dig, så är det. En del av dig är säkert rädd för att börja om. Själv visste jag inte ens vem jag var längre. Jag var sambo, pappa, provider. Nu helt plötsligt utkastad och en annan man sover i vår säng, wtf. Men, håll ut. Folk har sagt till mig att det komer att bli bättre och jag såg det inte alls, men här är jag. Trust me bro, du kommer resa dig starkare ur det här. Och hon kommer med stor sannolikhet ångra att det tog slut på det sättet, och att det var hennes fel. Inte att ni gjorde slut, för det var uppenbarligen inte menat, men sättet. Det sättet en kärleksrelation tar slut på minns vi i resten av livet. Och nu pratar vi inte om vilken som helst relation, utan livspartner. Och där har du din enda, och bästa hämnd.
    Våga gråta! Lycka till.
    Jag orkar nog inte svara mer i denna tråden.
    Jag uppskattar er alla som svarat och givit mig goda råd och tankeställare.

    Men framförallt du JZ. Fan vad jag uppskattar dig. Du ser mig, vad jag går igenom och med stor visdom och kunskapsbank.

    Hon kom just hem. Vi har inte pratat och jag har sagt till henne att vi inte kommer att prata om något gällande oss, känslor eller liknande. Jag vill inte bli ljuger för mer, få ursäkter eller skuldbeläggande som har varit min vardag. Jag kommer däremot att bita ihop, ta det vardagliga och praktiska gällande barn, hem och ekonomi.

    Jag skall låta mig själv sörja som du säger, låta mig känna de känslor som jag gör. Men jag måste börja inse att hon inte förtjänar mig. Jag skall hitta tillbaks till ett liv där jag är lycklig.

    Tack alla. Nu tar jag flesta klivet in på stigen till att finna min lycka igen
Svar på tråden Serieotrohet