Jag är i v.7 och tycker just nu att det bara känns tråkigt, har inga andra symptom än att jag är lättirriterad och gråter lätt.
Vi ska ha i januari och det känns som en evighet dit, tycker just nu att det känns långtråkigt. När vänder det och känns spännande och roligt?
Om du redan har tråkigt så har jag dåliga nyheter för det lär inte gå bort förrän du fött barnet. Du får hitta på något roligt för att fördriva tiden och annars leva livet nästan som vanligt.
Min första tid fram till första ultraljudet mådde jag väldigt illa och spydde mycket, så den perioden var inte den roligaste + oro för missfall.
Jag tyckte att första ultraljudet var spännande och RUL då man faktiskt får se bebisen och magen börjar växa dessutom är mysigt och vi började köpa bebiskläder/saker. Är nu i v 28 och bebisen sparkar för fullt vilket är helt magiskt!
Jag tycker absolut inte det finns något roligt med att vara gravid. De första 13 veckorna var jag illamående dygnet runt och levde på dropp. Sen börjar foglossningen, huvudvärken, tröttheten osv
Nu i vecka 30 blir jag galen för att jag springer på toa ca 10 gånger per natt. Jag har ont, svårt att sova och hatar tillvaron. Nej, att vara gravid är då inget mysigt eller glamoröst. Men att bli mamma däremot, det är värt varenda sekund av plågorna och desto mer!
Fint att du skriver att det är värt varje sekund, för som förstföderska vet man ju inte vad som väntar vid målgången, kommer det verkligen vara värt det, liksom. Kommer jag känna att det är värt det, kommer jag vilja ha barnet eftersom jag inte gläds än.
Jag har mått fullkomligt skit fram till vecka 12 ungefär. framförallt fysiskt men även psykiskt då min tidigare graviditet fick avbrytas pga allvarliga avvikelser, så har även varit så orolig. Nu har det blivit lite lättare.
Försök att leva så vanligt du kan, gör sådant du normalt sett skulle uppskattat. Och var snäll mot dig själv <3
Jag tycker att efter vecka 20 när man har gjort rutinultraljudet, fått lite mage och känner rörelser är då jag har kunnat njuta av att vara gravid. Innan är det mest oro, och jobbigt att behöva ljuga och smussla.
Jag älskade att vara gravid! Så mysigt med fosterrörelser och visade stolt upp magen. (Inte så jag drog upp tröjan men ni fattar). hade även rena drömförlossningen utan smärtlindring // 
Nu väntar jag barn nummer två och har oxå bf i januari 
än så länge är ju graviditeten såpass ny så det är mycket man ska ta in och som kan hända denna kritiska tid. Men sedan efter rul och när fosterrörelserna kommer och magen växer tyckte jag var så mysigt
Juliflicka kan inte citera ditt inlägg, men finns ju faktiskt väldigt goda alkoholfria alternativ med
Jag tycker det känns som om många "förskönar" hur det är att vara gravid. Har alltid sett min kompis gå ner sig vid en graviditet hon blir nedstämd och stänger in sig.. Jag väntar själv mitt första barn vecka 20 och känner mig varken glad eller ledsen börjat känna mig mullig trött och tråkig och ser hur andra roar sig. Tänker såklart att det vänder vid bf och att man då tycker det är värt det såklart.
Det går inte att säga eftersom det är så olika för alla. Vissa mår väldigt illa och andra inte alls, vissa har mycket foglossning medan andra inte har det osv. Men den bästa tiden för de flesta brukar vara den andra trimestern när illamåendet har lagt sig och man inte har hunnit bli så stor och tung än.
Men 9 mån ÄR lång tid och jag avskydde att vara gravid så det kändes som en evighet. Men man får tänka på att det är en begränsad tid av ens liv och att man sedan har sin lilla guldklimp. Om du har turen att få må bra under graviditeten så lev som vanligt och hitta på trevliga saker så kanske tiden går fortare.
Ja, jag tror nog att halvvägs så kommer det kännas annorlunda. Typ vid v.18-20. I början är ju hela resan kvar, så det känns som ljusår bort.
Så om 2 månader är det säkert annat. :)
Jag kanske helt enkelt inte bör tänka på det ett tag
Oj så olika det är, jag tyckte det var mysigt där i början. Hemligheten som ingen annan visste, pirret, tankar och drömmar om det som komma skall. Tyvärr var början av graviditeten även kantad av oro för mig pga mina tidigare missfall, men jag tyckte ändå att det verkligen var något speciellt med den första tiden. Om du redan känner dig uttråkad är det nog bäst att du bara ställer in dig på att det inte kommer bli så himla kul. Drabbas du dessutom av illamående, obotlig trötthet, sammandragningar, foglossningar osv osv kommer du nog nämligen vara än mindre road av att vara gravid.
Det är väl mest att jag tycker det saknas nåt när jag inte kan ta ett glas vin eller en cigarett om jag så skulle vilja..
Jag är varken högkonsument av alkohol eller rökare, men jag upplever att det var lite extra kan på tillvaron. Och än mer nu när jag absolut inte får, det är det som är det pisstråkiga.
När fick du tidigare missfall? Och hur kändes det? Jag har den oron till och från,