Svårt att vara bonuspappa

Jag kan känna igen mig, har två bonusbarn. I början var det jobbigt, men med tiden har jag accepterat att jag själv inte känner mig som en bonusmamma. Jag är mer som en vuxen "vän" som finns i deras tillvaro. Vi kan prata och diskutera, men det finns absolut inte den närhet som deras föräldrar ger dem. Jag trivs bra med det nu, även om innan jag flyttade ihop med min man fantiserade om att vara den där bonusmamman som också kunde krama och gosa på dem.

De trivs som det är och jag också, tror det är huvudsaken. Kärlek till dem finns från min sida; de är fantastiska barn