Men då tog ju han kontakt med dig iallafall! Skönt..
Även som det låter som det vore bäst att du glömmer honom..
Eller fråga honom vad han vill med dig kanske?
I mitt fall påverkar det min vardag så mkt att jag inte kan ha det såhär längre känner jag,, men jag vet inte om jag klarar att ta första steget heller,, det är det...
Skammen om han säger nej alltså....
Fy va jobbigt det låter:(... Jag är precis som dig, kan inte äta, sömnen har varit utebliven,,frånvarande både på jobbet och hemma, därför känner jag att det måste ta slut nu..
I mitt fall är det ju killen som gjort det mesta tycker jag, vi har haft sån kemi, så stelt när vi pratar,blivit bättre nu men ändå. Han är pratsam mer med de andra kollegorna men lugnare och tystare m mig. När vi är ensamma har han ställt frågor om min fritid och liv etc. Vi har ögonkontakt men han tittar snabbt bort när jag ser, en gång när vi möttes I korridoren tittade han i mina ögon extra länge än naturligt. Han ger mig kaffe. Han tar initativ till att prata. Även om jag oftast är för blyg... När vi är i grupp så pratar vi knappt, men lite,, är som vi inte vågar...
Är jag helt fel ute, eller är han intresserad? Man kan ju inte veta säkert såklart...
Men har han flickvän? Och ändå håller på?..
Tänker de inte på att vi också känslor, att vi blir vilseleda när de håller på sådär...
Nu spårade denna tråd ur tror jag...
Nån annan som kan hjälpa mig hur jag ska göra??
Ska jag skriva till honom nu på kvällen, prata med honom imorgon på jobbet och vad ska jag säga i så fall för att inte skrämma honom? Eller ska jag strunta i allt ...