Anonym (Anna) skrev 2022-04-30 16:16:09 följande:
Fy va jobbigt det låter:(... Jag är precis som dig, kan inte äta, sömnen har varit utebliven,,frånvarande både på jobbet och hemma, därför känner jag att det måste ta slut nu..
I mitt fall är det ju killen som gjort det mesta tycker jag, vi har haft sån kemi, så stelt när vi pratar,blivit bättre nu men ändå. Han är pratsam mer med de andra kollegorna men lugnare och tystare m mig. När vi är ensamma har han ställt frågor om min fritid och liv etc. Vi har ögonkontakt men han tittar snabbt bort när jag ser, en gång när vi möttes I korridoren tittade han i mina ögon extra länge än naturligt. Han ger mig kaffe. Han tar initativ till att prata. Även om jag oftast är för blyg... När vi är i grupp så pratar vi knappt, men lite,, är som vi inte vågar...
Är jag helt fel ute, eller är han intresserad? Man kan ju inte veta säkert såklart...
Asså de är så svårt. Vi gjorde allt det också som du skriver plus daglig sms kontakt och träffats på tu man hand med långa kramar . En halv miljon tecken men nej :( vänner tydligen. Vi pratade länge , han kom till mig när han var ledsen eller hade problem med något, eller berätta besvikelser om andra kollegors inte arbete. Så fort någon va där så behandlas jag som ven som, när hi var själv satt vu bredvid varandra och pratade, kom någon resta han sig och avbröt det . När vi träffas ses vi avlägset , helt själv ute i en park där knappt finns folk. Han vill inte ses på restaurang, gömmer mig!??.. när vi var ute igår o åt lunch ihop så var de verkligen djup kontakt. Han sa han tycker om mig. Men .. Jag tror de är som vän... Jag är säker ändå på det.
