Eurydike skrev 2024-04-01 01:37:39 följande:
Klurig fråga! Jag tycker nästan att min personlighet har vänts in och ut under livets gång och att den på så vis har genomgått så stora förändringar som du beskriver. Några sådana förändringar är till exempel att jag förr (under uppväxten) trodde på ödet, men nu tror jag på de egna handlingarnas kraft. Jag såg upp till personer som jag verkligen inte ser upp till nu och inte ens kan förstå anledning till varför man skulle se upp till. När jag var yngre tyckte jag ofta att andra människor tog energi, men nu känner jag tvärtom. Det är några exempel på när jag ömsat skinn, fast det kanske egentligen bara är normal utveckling och mognad? 🐍
Jag har faktiskt ganska exakt samma utveckling som dig om både ödet och om energi från andra. Det tyder väl på att det har med utveckling att göra. Jag tror dock att det finns en hel del som inte ändrar sig. Vilket det också finns fördelar med så klart.
Alldeles för ofta vill jag bara backa när jag kastat mig ut i alldeles för våghalsiga uppdrag. Dessa saker är så klart inte våghalsiga för de allra flesta men för mig som har en ganska liten komfortzon är de det. Med tanke på det obehag jag känt så förstår jag att folk gärna löper på i gamla hjulspår. Det hade nog även jag gjort om jag Inte var så himla rastlös.
En grej till om ödet, det hände mig idag, när det mesta gick mig emot, att jag tänkte att det alltid händer mig och det är typiskt min otur. Det är lätt att falla tillbaka i gamla negativa tankar om man inte är vaksam. Att skylla på ödet när man istället kan justera sin inställning är en sån fälla.