Här samlas alla nattugglor!

Du har uppenbart koll. Man har sina drivkrafter för att fortsätta något, sina olika strategier och styrkor. Du har dina!

...

Att bo i ett land där man är introvert till vardags gör sig lite gällande ibland. Jag hamnade att åka i samma hiss som en främling förut, jag var ju förstås främling för den andre. Jag hälsade glatt, för man är väl artig, och fick något muttrande hälsningssvar. Sedan fick jag stå och bita mig i kinderna för att inte börja skratta, då jag tänkte på hur jag skulle kunna fortsätta att tala vitt om allt möjligt. Fast inte är jag nu sådan, men tanken var rolig och får man inte skratta så vill man ju det ännu mer. När jag gick sade jag ändå högt och tydligt moido som är helsingforsiska för hej då och råkade skratta till lite. För att maskera det hostade jag till, för inte kunde jag ju förklara allt det för en främmande man i en hiss. Hoppas inte att han tog illa upp. För övrigt kom jag att tänka på att jag har levt en väldigt stor del av mitt vardagsliv de senaste åren på annat språk än mitt modersmål. Det kan väl bli så tydligen. Kanske för att jag är pragmatisk, kanske något annat.

Hush, my darling, don?t fear, my darling, the lion sleeps tonight 🦁


">

Jo visst, en del är ju mer socialiserande ute än andra. Det där känns igen lite också, det är väl vi-och-de, som alltid finns i någon tappning, du var främling där med allt vad det innebär, haha. Nåja, det är så med det. Hoppas att du och ni andra med, får en trevlig fredag.

Här kommer ett inlägg om mörkerrädsla! Jag har varit rädd för mörkret så länge jag kan minnas. En rädsla som jag har både matat och försökt bli av med. Jag har matat mörkerrädslan på så vis att jag har tittat på och läst mycket skräck från tidig ålder. På så vis har jag sett och hört saker som inte är till för små barn. Jag är inte rädd för mörkret utomhus, bara inomhus. Den skrämmande skuggan bakom fåtöljen tycks läskigare än den mörka, ensliga vägen som leder rakt in i skogen och kanske fördärvet. Rädslan är inte logisk. När mörkret faller och lamporna slocknar (vilket de i och för sig aldrig gör hemma hos mig) då sträcker sig de långa, listiga tentakelarmarna ut ur skuggan bakom fåtöljen. Spökena börjar genast gå igen, just hemma hos mig, och utomjordingarna landar på lägenhetens tak och intar mitt sovrum. Det är samma visa varje natt. Men förutom den irrationella rädslan, som tycks nog så verklig, så är man ensam i mörkret med sina tankar. Allt som känns jobbigt blir jobbigare. Allt som kastar långa skuggor på dagen, kastar ännu längre skuggor på natten. Det här verkar många lida av. Kanske är det tystnaden och frånvaron av andra intryck som gör att hjärnan löper amok eller gräver ner sig i problem? För allt tycks plötsligt mycket värre än det gör på dagen. Nuförtiden ligger jag sällan vaken, sömnlös och sysslolös. Istället håller jag mig sysselsatt tills jag somnar mitt i en text eller bok. Det kanske är bäst så, så inte hjärnspökena får eget liv 🌙👻

Hej där. Det går så där, inga fler anfall på ett tag, vilket är positivt. Inte fått något arbete, kanske har lite på gång. Dels kanske jag ändå kan få ett läkarintyg för en utbildning, dels kanske jag kan få hjälp med att få arbete. Skulle ge mig av till Island om jag kan få några svar någon gång om det går bra utan medicin, om det dyker upp bra luckor i vädret och så. Det beror på de övriga faktorerna med. Hur går det för Fredrik?

Nej men det gör du då inte! Jag är kanske inte så bra inställd på sådant egentligen, jag tror du är bättre på det än jag. Fast trygg under rätt förutsättningar kanske.

Se där, något gott för annat gott med sig! Kanske börja med någon träning som känns rolig? Jag är dålig på att träna, ett tag hade jag ett program att träna efter. Annars finns det ju en del trevliga sysselsättningar som inte är regelrätt träning, eller som innebär annat än enbart träning.

Jo så klart du vet. Finns inte energin så gör den inte, den kommer igen. En dag känner du igen energin att göra något, låta dig ledas av glädjens krafter. Och träningen ska bli givande och skapa mer energi. Fram till dess ska du kanske vila.

Nä det gör jag inte! Inte är det där att göra sig till offer, det är skillnad på att klaga, gnälla och att konstatera att allt inte är optimalt. Du har nog gjort det sistnämnda bara. Och hur privilegierad man än är ska man inte bara ta allt, att klaga lite kan vara en drivkraft med! Sedan har du säkert fått arbeta för att få det privilegierat också.

Jag kommer att åka från Helsingfors, alternativt från skärgården och jag räknar med cirka en månad. Ja det är trevligt att komma ut.

Det blir nog så att jag blir själv på den resan, men resan i sig är väl målet, samt att jag även gillar det småskaliga i det stora. Lugnet inte minst ja, dessutom verkar det som att man kan slippa hamnavgift där vilket så klart är tacksamt!

Äventyret är vinden, är molnen och lågt stående vintersol. Det kommer du nog våga! Det är att släppa kontrollen på ett plan och ta den på ett annat.