FredrikLiksom skrev 2023-10-03 02:13:13 följande:
Ja du har aldrig svikit tråden. Vilket är bra eftersom du på många sätt är trådandan personifierad. Klok, vänlig och socialt kompetent.
Jag hade nästan glömt mina blogginlägg 🤓 Så jag tryckte på visa endast och läste på lite om min karriär här i tråden. Så här kommer ett inlägg bara för att du nämnde det. Det här är inte ett depressivt inlägg. Det bara låter så. 😁
Insåg i min tillbakablick att jag löste Den livskris jag på något sätt led av för ett år sedan med att skapa en exakt likadan. Jag är en så rastlös själ. Finner inte ro. Aldrig nöjd. Ska alltid vidare.
Jag tar så stora steg utanför komfortzonen att jag blir rädd och måste backa. Och där står jag med skammen av misslyckandet. Missförstå mig inte. Jag har tagit ordentliga kliv sista året. Åtminstone för en sån som jag. Men ibland blir jag trött på att jag inte bara kan chilla. Som nu, jag ligger här sömnlös och tänker.
Varför kan jag inte bara ta det lugnt?
Jag gör lite narr av mig själv också. Inför andra. Som att jag måste förklara varför jag är som jag är. Det har väl inte dem med att göra?
Sen öppnar jag mig för mycket. Är lite för frikostig med min person och mina tankar. Jag har ju bestämt mig för att hålla truten men jag glömmer och säger alldeles för mycket. Jag ska ju vara introvert???
Ibland tänker jag att jag ska gå till vårdcentralen och be om något piller. Någon ssri eller snri eller vad det heter för att få känna mindre. Bli lite bedövad. Men jag vill inte ha biverkningarna. Sen vet jag inte om dem hjälper ändå.
Ja som ni ser snurrar världen runt mitt ego. Jag försöker få den att snurra runt något annat men jag är så egenkär så det är svårt.
Tack så mycket för de fina orden! Det värmer verkligen och jag kan bara säga detsamma till dig 🤩
Precis ett sådant blogginlägg som jag var ute efter! Smart att kika tillbaka i tråden för att hitta tråden igen, eller hur man nu ska uttrycka det 🧶 Depressiva inlägg kan vara intressanta, oavsett om det här bara låter som eller är ett sådant inlägg 😉
Skönt att du lyckades lösa livskrisen, men vilken otur att du löste den genom att skapa en ny. Jag förstår hur du menar och känner igen mig i mycket av det du skriver. När man tar för stora steg framåt eller vågar (för) mycket, då tar det på krafterna och man kan vilja fly tillbaka till tryggheten igen, vilket kanske inte är möjligt när man väl har tagit språnget.
Tror vissa personer är mer rastlösa än andra och då blir det lätt att man startar upp och provar nya saker. Jag har börjat avsluta och backa vissa projekt, för första gången i mitt liv, och det känns faktiskt skönt. Det jag släcker ner är saker som tar för mycket energi, ger för dålig eller långsam lönsamhet eller helt enkelt inte är roliga längre. Vissa saker som jag brann för med själ och hjärta för några år sedan, känns inte alls lika intressanta längre. Då är det skönt att stänga dörrar för att kunna öppna nya istället.
Jag förstår att det inte är kul, men det låter kul när du beskriver hur du först öppnar upp dig för mycket och sedan kommer på att du bestämt dig för att hålla truten 😂 Återigen har jag liknande drag och efter en sådan fadäs kan jag känna mig lite tom och depressiv. Det är alltså oavsett hur människorna jag interagerar med reagerar. För de brukar oftast vara nöjda och glada och tycka om mig. Men ändå 💀
Du behöver nog inga piller tror jag, särskilt inte om dina depressiva blogginlägg tar slut då 😉 De är alltid intressanta att läsa!