Här samlas alla nattugglor!

Ja ibland landar fingret på hemliginställningen 😎.
Jag känner igen mig i ditt tillvägagångssätt. På jobbet är allt tydligt. Mitt stora problem som jag säkert varit inne på tidigare är att mitt jobb spiller över så mycket på min vardag att min vardag blir svår att strukturera Och därför är fritiden helt känslostyrd nu känns det som.

Målet att ha mer kul låter ju fantastiskt. Kul att det funkar! Det är nog något jag skulle behöva ta inspiration av.
Mitt övergripande mål är att ständigt utmana min bekvämlighetszon. Det är skitjobbigt hela tiden men härligt när gränsen för min bekvämlighet förflyttar sig. 

Jag ska även lägga till ett nytt mål. Att inte ha så hög perfektion i arbetet. Det hoppas jag lösa problemet att arbetet spiller över på vardagen.

God jul! 🎅🎄

Nu tycker jag att man undrar var Fultextad befinner sig. 

Tjenare alla ugglor.

Jag kan inte somna. Men det visste ni säkert redan. Var är alla? Det är så lugnt i tråden. 

Jag får helt enkelt ta upp ett random ämne för att försöka få igång en diskussion.

Har ni gått hos psykolog? Det har jag. KBT i ca 10 timmar. Sen fick jag inte komma mer för jag var för frisk eller nåt. Men det gör inget. Det hjälpte mig mycket dem där timmarna. Jag fick ett sätt att hantera livet på som jag nog anammat i olika grad beroende på problemområde.

Nu sitter jag och funderar på att skaffa en coach. Jag är ju vansinnigt intresserad av självförbättring och älskar citat och och klämkäcka budskap. Jag skriver inte carpe diem på väggen men jag älskar att höra det. Jag vet att det ses som lite larvigt men det skiter jag i. Det funkar. Alla de där budskapen inspirerar.

Ok. Nu är det din tur. Vädra dina tankar.

Det där hemliga uppdraget låter ju otroligt spännande. Jag är nästan säker på att det handlar om konst på något sätt.

Vilka upplevelser. Både förhållandet och att hamna hos någon med fel kompetens. Hoppas fler delar med sig!

Jag hade turen att hamna hos en väldigt bra psykolog som inte sa så mycket men ställde frågor som var rätt. På något sätt var det som jag fick formulera mina tankar högt med hennes guidning. Jag skulle gärna gå löpande men jag vill inte, och får inte, belasta vården. Jag är ju som sagt för frisk. Just nu iaf 😂. Men hittar man rätt är det verkligen värt det.

Men jag såg en ett inlägg på sociala medier om en människa som coachar. En person jag dessutom har förtroende för så det vore bra. Men det känns lite knäppt. och antagligen dyrt så vi får se.

Jag rör mig snabbt. Målinriktat men med ögon i nacken och periferin bevakad. Insikten dimper ned som en uppenbarelse. Varför rör jag mig alltid som att jag är sen? Som att livet hänger på det? Jag inser att jag har höga axlar och bålen spänd.

Det är som att tankarna får luften att gå ur mig. Kroppen drar ihop sig och jag stannar upp. Jag översköljs av trötthet och faller nästan ihop. Hade gråten varit min följeslagare så är det precis nu den hade kommit. Jag är såå trött. 

Jag får tillbaka fattningen och bygger tempo igen. Ljudboken avancerar framåt i örat. Jag inser att jag inte hört något som sagts på de 10 minuter jag vandrat. Det är alltid så när jag går hem från jobbet. Hjärnan är på högvarv och jag kan sällan ta in berättelsen jag har i örat.