Till Fredrik.
Varandet är evigt, häret och nuet är allt som finns och är således evigt. Nu, här.
Livets skändade förväntningar på hoppets förljugna altare. Trasiga drömmars bål, midvintersaga klädd i eldsflammor. Självhatets brand, föraktets lågor, rädslans flammor. Lågor mot alltets mörka onåbara valv där ljuset från sedan länge slocknade stjärnor dväljs. Svartsynt blick. Tystnad vari tomhetens strofer framträder, ingentings strofer. Förintande eld, glödande sinne, kvardröjande värme, ingenting, allting.
I askan av det som brunnit har, finns hopp, finns glädje, finns de första vårtecknen, doften av nybryggt kaffe och hembygdens midsommarbrasa. Där finns ljusa nätter och myrvatten fulla av yngel och liv, kärlek och tillit. Och duet går inte att separera från det, eftersom det är duet. Livet strömmar genom dig, du strömmar genom livet. Sky inte dig själv, inte ens då du har morkkis.
Hopas att det är bättre nu.
Jag hann nog precis påbörja mitt tidigare inlägg när du skrev detta och därför Kommer svaret här istället. Jag fick googla morkkis. Och det är nog mycket riktigt det jag lider av. Om än en extrem version.
Jag vänder mig inåt i någon slags kortvarig depression och är nästan på gång att fly. Det ställer liksom om hela mitt väsen.
Det är vackra ord du skriver och efter att ha läst några gånger så tolkar jag det optimistiskt. Även om jag egentligen lider av en medfödd pessimism.
Tack
Är ju inte hemma ännu, har blivit sittande vid en eld några timmar förut, nog så trevligt. Har också gått i bastun. Snöigt och relativt kallt. En hel del funderingar av olika slag. En del annat på gång med. Vi får se vad det blir av allt.
Ok dags för blogg. Jag vet ännu inte vad jag ska skriva men det kommer nog.
Kära Bullen,
jag kastas mellan mitt uppblåsta ego och min självkritik. Jag vet att jag är bäst i världen men jag vet samtidigt att jag är sämst i världen.
Jag har också sett en del tecken på att jag blivit lite gubbfet vilket stämmer bra överens med mina låga energinivåer.
Så jag förstår att jag måste ta mig an det här. Återkomma till forna glansdagar, and beyond helst eftersom mina forna glansdagar kanske inte var så jävla glans.
Jag behöver också skärpa mig rent klädmässigt. Kavaj på alla offentliga uppträdanden. Skägglinjen ska vara knivskarp! Och så ska jag dofta som den man jag är.
Sen ska jag bli ännu bättre på att be folk fara åt helvete. Som ägaren Till den där lösa hunden jag mötte idag. Hen borde jag förklarat the state of the union för.
Sen ska jag banne mig komma i mål på de planer jag har.
Älska mig lite i all min anspråkslöshet. Se mig. Förför mig med ljuv ordkarghet och dekorativa aforismer. Låt mig varligt röra vid dina ögonfransar som filtrerar luftens lättja. I rasande glädje, i galen sorg. Förlåt mig. I ensamhet blir jag kortklippt, den ovana frisyren som nådlöst visar ansiktet, blottar de magra axlarna. Allvarliga ögon, likt mörka vattenpölar en dyster afton om hösten, tittar tillbaka från spegelns yta in i mitt djup. Andas imma på spegeln, skriver mitt korta enstaviga namn däri, ser det upplösas och torkar bort resten. Upplösning och intighet kanske, eller så inte. Jag vet inte, jag är bara en enkel människa.
Jag får passa på att önska er en god jul och ett gott nytt år! Nu bär det av, men vi ses!