Här samlas alla nattugglor!

Jag tror att på sätt och vis är vi alla unika. Jag tror också att vi utvecklas på vägen i livet. För egen del, om jag ser tillbaka på mitt liv och min personlighet så skulle jag inte ens kunna umgås med den person jag var vid 30! Inte speciellt udda kanske, men allt fokus då byggde på att prestera, tävlingsmänniska i själen men skador gjorde att de talanger jag hade inom idrotten aldrig en chans. Jobbade med kvalificerad försäljning B2B och marknadsföring vid den tiden och skulle förmodligen kunnat gå över lik för att visa resultat. 

Att få barn gjorde mig lugnare och mer eftertänksam, efter min separation ännu mer så. Byte av yrke förändrade min inställning till livet till något mycket bättre. Mognad, förmåga att kunna se det andra såg. Kunna ignorera andras perception av mig själv var superskönt. Sluta jobba enbart för att prestera, hitta nya värden runt om i världen, stanna upp och begrunda...sånt!

Jag måste säga att vid 54 års ålder känner mig tillfreds med mig själv, har liksom hittat en livsform som tilltalar mig. Paradoxalt nog så gjorde pengarna jag tjänade i yngre år det möjligt att ta mig hit. Pengar ger inte lycka men de kan ge frihet! Det bästa är att jag känner att jag själv kan välja vad jag vill göra nästa dag. Kidsen är inte kids längre, jag behöver inte jobba om jag inte vill, bor i en miljö och klimat som passar mig som handsken. 

Men visst, precis som för Fredrik så finns saker man kanske skulle gjort annorlunda men jag gillar den buddhistiska tanken.

"Det som hände igår kan ingen förändra, det som händer imorgon känner vi inte till, därför lever vi idag och vaknar nyfikna och vetgiriga"

När vi ändå är inne på djupsinnigheter!

Vi gör ju alla misstag, väljer fel väg, beter oss korkat emellanåt och gör ibland saker som blir fundamentalt fel i livet! Alltså, saker som var omvälvande och förändrade livet på vägen!

Vilka är era?

Berättar ni om era så berättar jag om mina!

Tack för att ni delade med er, Fredrik och Eurydike!

Mina bidrag delar jag upp på 2 kategorier!

Kärlek:

Jag bytte skola i 7:e klass som många andra. Vår lilla klass slogs ihop med en annan liten klass från en annan del av stan. Bortsett från skolarbetet hade jag bara en sak i huvudet, fotboll! NÄSTAN allt kretsade runt sport under hela högstadiet, den enda saken därutöver var en blond, mildögd tjej av finskt ursprung som jag blev handlöst kär i. I 7:an och 8:an, i hemlighet! I 9:e klass frågade jag via en av hennes kompisar om det fanns nån chans att vi kunde bli tillsammans. Vi umgicks en hel del och gjorde en massa saker ihop, men svaret i retur var att hon gillade mig jättemycket....som kompis!

Efter grundskolan fortsatte vi att umgås. Ibland, på tu man hand kunde stämningen bli tät, i mitt tycke nära erotiskt laddad och jag kände det som att jag fick respons. Men av respekt för det svar jag en gång fått, agerade jag inte på känslan. Inte hon heller, så jag konstaterade att olycklig kärlek var grejen!

Åren rullade på, jag blev med tjej, hon med kille men vi höll kontakten. Vi båda bröt upp med respektive, men hon flyttade till Finland temporärt för hennes mor ville tillbaka. Flyttade åter till Sverige igen för jobbets skull. En dag när vi var 22-23 så ringde hon och ville träffas. Det blev middag hemma hos mig. Det dracks vin i mängder och på småtimmarna så kom vi in på vår relation. Jag berättade att jag varit så galet kär i henne på högstadiet och aldrig slutat vara väldigt attraherad. Men också att jag aldrig agerat pga respekt för det svar hennes kompis meddelat.

Hon hade aldrig fått frågan...och hade varit lika kär som jag...och inte vågat fråga i sin tur!

Veckan efter, åkte hon till Finland, hennes mamma fyllde jämna år. Efter festen skulle hon ta båten från Helsingfors till Sverige, men kom aldrig ombord. En buss tog hennes liv utanför terminalen...

Ekonomi

Jag bodde och jobbade i Tallinn under 3 år som konsult. Efter att jobbet var klart så blev jag kvar i Estland och pendlade var 14:e dag till Sverige eftersom jag hade delad vårdnad om mina döttrar. Av en händelse sprang jag på en av företagets IT-utvecklare som berättade om en grej han upptäckt med Google Maps som kunde vara användbar för andra applikationer. Jag satt och funderade några veckor och insåg att potentialen i hans upptäckt var enorm, och vi kollade tillsammans om det gick att patentera tillämpningen. Det gjorde det, vi bildade ett bolag tillsammans. Jag kunde med sparade medel finansiera det hela under utvecklingsfasen.

För att göra historien kort, jag fungerade som ägare av bolaget, min kollega som VD. Tyvärr missade jag en detalj i Estlands bolagslag som jämfört med densamma i Sverige var annorlunda. En liten detalj gjorde att jag blev av med i stort sett hela mitt kapital, det var ren tur att företaget inte var belånat.

Sensmoral:

Som Fredrikliksom skrev, även om livet skitit sig emellanåt så har det rättat till sig ganska bra ändå! Man lär sig att marginalerna är oerhört små många gånger, och ett enda litet beslut av tusentals kan innebära livsavgörande saker! Men man lär sig också att efter man brutit ihop så går det att komma på banan igen ganska fort!