Heartbreak

Min sorg var (är inte längre) att jag inte blev bekräftad på något bra sätt när jag var liten. Ett känsligt barn vars föräldrar inte hade förmågan att se. Det har kostat mig ett halvt liv i ledsamheter och ältande.
Under större delen av mitt vuxna liv har jag haft låg självkänsla, varit osäker och orolig, hamnat i fel relationer, anpassat mig för mycket, haft depressioner och ångest och varit extremt vilsen.

Många heartbreaks... har inte kunnat hantera separationer alls... 
I dag kan jag se på dem med helt andra ögon. Efter flera års grottande i mig själv med terapi och viljan att förstå och förändra mina egna beteenden så har jag landat i att separationer ofta är logiska. De sker av en anledning där även jag är delaktig (medvetet eller omedvetet). Man är två, och allt den andre gör eller inte gör påverkar.
Alla uppbrott och smärtsamma lämningar jag varit med om var liksom fel från början, det var helt fel personer för mig. Men jag visste ju inte bättre.
Idag vet jag vilka personer jag inte vill släppa in i mitt liv. Och vilka människor  jag vill behålla i mitt liv.