Hur orkar folk vara förskollärare?
Ikväll har jag inte gått till min älskade kvällskurs. Jag har istället haft en panikångestattack, snorgråtit och varit i 100 % ångest. Att min älskade håller om mig och tröstar gör det bättre, men tar inte bort det onda.
Vad fan har hänt då?
Utbildade mig till förskollärare. Tyckte allt var jobbigt och svårt, men stolt över att jag tog mig igenom det. Fick ett jobb på en privat förskola. Jobbade där i fyra år. Dock slutade jag då jag ville utvecklas samt att chefen där särbehandlade folk...
Rent yrkesmässigt tror jag inte att jag har arbetat som förskollärare förens jag bytte till mitt nuvarande jobb. Och jag klarar knappt av det.
Hur orkar folk vara förskollärare?
Ansvar för allt. Nej, men typ.
Ha koll på allt. Vara pedagogisk i allt. Ha koll på alla papper. Hålla i utvecklingssamtal, bemöta vårdnadshavare, Utvärdera och Utveckla.
När ska en hinna andas?
Jävligt ledsen.
Blev sjukskriven efter bara en månad på jobbet. Insåg att jag och maken har svårt att få barn och behöver hjälp på traven. Är bipolär och har bara tagit antidepressiva pga min stämningsstabiliserande är inte bra för ett foster som aldrig kommer.
Imorgon är det läslyft på jobbet. Så nu går jag emot mina principer att arbeta oavlönat på en vardagskväll. Men bättre det än ångesten som skulle vara värre imorgon.
Hoppas någon orkar läsa detta. Hoppas även att du inte är ett troll som kommer såga mina ord.
Snälla, va fan ska en göra?