Klumpfot, abort eller inte?
Peva är ett lindrigt funktionshinder, inte en sjukdom.
Jag reagerar starkt på hur du resonerar eftersom ditt resonemang innebär en så märklig syn på människor - som att bara perfekta och 100% välfungerande personer skulle leva värdiga, lyckliga liv. Runt omkring mig så har de flesta små eller stora skavanker. Någon ser bara på ett öga, en är reumatiker, en annan halvdöv, en annan får lätt ångest, jag har en förlossningsskada, mitt barn har astma, min man dålig rygg, någon har olika långa ben som ger ryggvärk, en har celiaki en annan svår nötallergi, en har diabetes, en annan leukemi, en saknar ett underarmsben, en annan några fingrar, alltså, jag kan fortsätta hur länge som helst. Kort sagt, det är väldigt få av de som lever helt vanliga liv som är helt friska och utan större eller mindre funktionshinder. Och därtill kommer de som har stora problem (vilket jag inte räknar peva som) och även de lever värdiga, lyckliga liv.
Livet kommer inte utan prövningar för någon - antingen man kunde se det redan innan födseln eller inte. Du kan aldrig välja bort de jobbigare delarna av att leva. Det barn du nu väljer bort kanske hade levt ett i övrigt friskt och långt liv. Det barn du istället får kanske har dyslexi, är döv eller dör innan han/hon ens blivit vuxen. Du kan aldrig gardera dig helt mot sorg och bekymmer. Det är en del av att leva.
Så väl beskrivet. Jag kan nästan inte hitta nån helt perfekt människa kring mig heller - finns de verkligen i vuxen ålder? Folk har synfel, tinnitus, celiaki, allergier, adhd, GAD, diabetes, skolios, olika långa ben, dyslexi.
Jag ser det som en del av livet, man har lite olika utmaningar.
Tror det är det jag reagerar på så starkt i TS tråd. Hon vill ha ett barn, men minsta problem på barnet så duger det inte?