Klumpfot, abort eller inte?

Tanken att göra abort pga en sån sak hade aldrig slagit mig öht. Såg en annan tråd med en som tänkte abort pga att barnet saknade en arm. Helt otänkbart för mig även det. 

Inlägg 25 är anmält. 

Struntar man i netiketten eller övriga regler får man oftast snabbt reda på det genom andra användare. Netikettens viktigaste punkt är att ta till sig denna information utan förbehåll eller kritik. Alla är vi nya på nätet någon gång och därför är det inte så lätt att veta allt i början. Ignorerar man dessa signaler blir resultatet oftast väldigt negativt för alla inblandade.

Naturligtvis ska man vara den man själv är, men det är viktigt att bete sig som man själv vill bli bemött. Till skillnad mot röst och ansiktsuttryck kan text tolkas på så många olika sätt, det är därför viktigt att vara extra tydlig för att förmedla budskapet på det sätt du menar. Använd de hjälpmedel som finns att tillgå för att få fram ditt budskap på rätt sätt, t.ex. smileys, förkortningar och emfas.

Det du säger i forumen ska aldrig vara något du inte skulle kunna säga till människor du kommer i kontakt med till vardags. Trots att du kanske känner att du får lust att säga något elakt rakt i ansiktet på folk, ska du inte göra det i forumet eftersom det kan vara kränkande och påfluget här likaväl som ute i det vanliga livet, och dessutom kanske är riktat mot någon du inte ens i vanlig bemärkelse känner.

För mig är det stor skillnad på att göra abort för att man av något skäl inte vill eller kan ha barn över huvet taget, och att, som TS, vilja ha barn men bara om barnet lever upp till hennes högt ställda krav på perfektion.

Det är inte abort som företeelse jag är emot (förenklat uttryck, för min relation till abort är mer komplicerad än så) utan rangordningen av människor där en människa som har en sned fot av TS inte ens anses värd att leva. Det är inställningen till funktionshinder jag reagerar starkt emot. Den liknar otäcka gamla teorier om rashygien/eugenik från en inte särskilt avlägsen tid där personer med funktionshinder skulle gömmas undan och oönskade individer tvångssteriliserades. Vi får aldrig glömma vad den rörelsen orsakade och aldrig låta den människosynen få en chans att komma tillbaka. 

Peva är ett lindrigt funktionshinder, inte en sjukdom. 

Jag reagerar starkt på hur du resonerar eftersom ditt resonemang innebär en så märklig syn på människor - som att bara perfekta och 100% välfungerande personer skulle leva värdiga, lyckliga liv. Runt omkring mig så har de flesta små eller stora skavanker. Någon ser bara på ett öga, en är reumatiker, en annan halvdöv, en annan får lätt ångest, jag har en förlossningsskada, mitt barn har astma, min man dålig rygg, någon har olika långa ben som ger ryggvärk, en har celiaki en annan svår nötallergi, en har diabetes, en annan leukemi, en saknar ett underarmsben, en annan några fingrar, alltså, jag kan fortsätta hur länge som helst. Kort sagt, det är väldigt få av de som lever helt vanliga liv som är helt friska och utan större eller mindre funktionshinder. Och därtill kommer de som har stora problem (vilket jag inte räknar peva som) och även de lever värdiga, lyckliga liv.

Livet kommer inte utan prövningar för någon - antingen man kunde se det redan innan födseln eller inte. Du kan aldrig välja bort de jobbigare delarna av att leva. Det barn du nu väljer bort kanske hade levt ett i övrigt friskt och långt liv. Det barn du istället får kanske har dyslexi, är döv eller dör innan han/hon ens blivit vuxen. Du kan aldrig gardera dig helt mot sorg och bekymmer. Det är en del av att leva. 

Och så svarade inte folk det du trodde att de skulle svara. Jobbigt. 

Ser man till trådsvaren tänker inte alla olika. Snarare tänker många väldigt lika - de tror att du begår ett stort misstag om du gör abort pga det här. Du kan välja att lyssna till folk med erfarenhet. Eller så går du i försvarsposition och kallar dem för pantade knäppskallar. 

Du gör så klart som du vill (både i tråden och med graviditeten) men det är rätt meningslöst att ställa en fråga om man inte vill ha svar.