Klumpfot, abort eller inte?
Tanken att göra abort pga en sån sak hade aldrig slagit mig öht. Såg en annan tråd med en som tänkte abort pga att barnet saknade en arm. Helt otänkbart för mig även det.
Tanken att göra abort pga en sån sak hade aldrig slagit mig öht. Såg en annan tråd med en som tänkte abort pga att barnet saknade en arm. Helt otänkbart för mig även det.
Nä usch mår illa av den här tråden. Kan man inte tänka sig ett barn med avvikelser eller ta hand om ett barn med sjukdom eller funktionshinder ska man inte skaffa barn. Alla avvikelser syns inte på ultraljud och barnet kan bli sjukt senare i livet eller funktionshindrad av olyckor och skador eller ha psykisk funktionsnedsättning som visar sig sedan. Om en förälder inte kan tänka sig det, utan bara vill ha ett barn som är "100% frisk" så bör man avstå barn.
Fast vad är normalt?
Du menar alltså att samma problem skulle du i ena fallet vara okej med att det tog tid från din son men i andra fallet inte. Förstår du vilken känsla det skulle ge ett barn som fick problem längre fram - att det hade tur som fick skadan eller problemet senare så mamma inte aborterade mig?
Å hur mår ni å vad har ni för liv som orkar lägga tid på att kommentera inlägg med att skriva massa elaka kommentarer å skuldbelägga andra mammor. SKÄMS PÅ ER.
Enligt WIKI: ? Prognosen är god, de allra flesta barn med klumpfot utvecklas normalt efter behandlingen: de går, springer och hoppar som sina kamrater och har inte ont.?
Kan förklara för dig, vi har varit på ultraljud och man misstänker att det är fel på fötterna på fostret.
men vet inte säkert för det är för litet för att fastställa det så vi har återbesök om två veckor.
Jag och min man funderade på hur vi skulle göra om det visade
sig vara fel på fötterna och jag skrev denna tråd.
Vi har nu bestämt oss att vi ska avbryta om fel på fötterna upptäcks på nästa ultraljud.
Vi vill inte ha ett barn med någon typ av funktionsnedsättning, vi vill leva ett gott liv med friska barn annars nöjer vi oss gott och väll med våran friska son vi har idag.
Är inget monster för att jag inte vill leva ett begränsat liv med läkarbesök och ett barn som har ont, behöver gipsa fötterna, ha skenor som stör å gör ont, som måste operera senor å flytta på delar i foten, kanske flera operationer, ha ont, inte kunna krypa, springa, gå ordentligt, stöd skor långt upp i ålder.
NEJ tack, det livet vill jag inte leva och inte heller låta ett barn uppleva.
Läs iaf vad signaturen här som själv haft PEVA säger och prata med vården. Det känns lite som du målar upp PEVA som en extrem funktionsnedsättning.
Läste du svaret från Mattias med PEVA? Kanske bättre än att hitta på dina egna teorier om hur det är.
Vad är normalt liv enligt dig? Skulle du abortera om du visste att barnet var dövt eller hade hörselnedsättning? Kraftigt synfel? Dyslexi? ADHD? Infertilitet i framtiden (tala om sorg för ett barn när det blev vuxet...)? Stamning?
Att önska perfektion är svårt och en slippery slope.