Att bara kunna vänta
Säkert olika för alla som går igenom detta men när jag äntligen fick en doktor som lyssnade på mig och var beredd på att göra undersökning och hjälpa mig på vägen till ett barn så var det ett första steg mot att kunna slappna av. Jag hittade ett andrum i att kasta ägglossningstest och graviditetstest. Jag tvingade mig själv att radera appar, kasta almanackor och riva anteckningar och sluta ha koll. Jag försökte helt enkelt att avprogrammera min hjärntvätt på gravidfokus. Att släppa kontrollen en dag i taget,dag för dag. Jag försökte hitta ett lugn och landa i vetskapen att jag fanns i systemet på sjukhuset och att jag faktiskt inte kunde påverka utgången av det.
Bit för bit, dag för dag bytte jag ut rutiner och vanor hemma för att ännu mer byta fokus från bebis till en roligare vardag som hjälper mig andas och slappna av. Min man hjälpte mig på traven genom att boka hantverkare som rev badrummet och balkongen så jag fick lägga energin på något mer verkligt och höll mig sysselsatt. Efter tre veckor av hamrade, slamrande och evig jakt på rätt kakel så insåg vi att vi inte ens hade legat med varandra på just tre veckor.. *skratt *.. Och jag fick inte ens panik. Det var bara så skönt att få sova.
Sen när jag väl fick hjälp och på rätt sätt hade jag en mer nykter syn på hela alltet så resten av resan var faktiskt fri från gråt a la dramaqueen...