Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Jag mår bra, om jag får tillbaks min son!Om X (min äldsta son) fruktar mig, varför sitter han då och är social med mig. Han är i alla fall social med mig.

Så om han bearbetar det som har hänt, så försvinner han, om han inte bearbetar, så försvinner han inte?

Sitta i soffan och kolla på TV, är för mig väldigt trevligt och mysigt om man gör det tillsammans. Min äldsta son och jag gör det ofta. Vi har det väldigt kul ihop med den aktiviteten.

Jag är ingen dålig mamma. Jag kastade aldrig ut mina söner mitt ute på gatan. Jag som ensamstående mamma, har lagat mat, gett dem kläder och så har de haft varsitt rum.

Jag gör det även idag. Jag lagar mat och bjuder på min äldsta son, så han får mat i sig.

Jag var ensamstående med två barn och hade det svårt p.g.a det. Jag tappade kontrollen många gånger. Att vara en mamma är inte lätt. Det var väldigt svårt för mig.Jag slog min äldsta son också. Men han är det ju inget fel på.

Det är min yngsta son som både hamnat i psykiatrin. Och gjort totalt tre polisanmälningar på min äldsta son. Varav bara en gick vidare och han blev dömd i Tingsrätten för misshandel. Min yngsta son, efter det bara fortsatte med att göra polisanmälningar tills han själv flyttade hemifrån.

Varför kommer han må sämre? Det verkar inte alls bli så. Kolla hur den äldste sonen är.

Jag var hemma och händelseförloppet skedde mitt i natten. Min yngsta son blev väldigt arg. Min äldsta son började greppa tag i min yngsta son. L slingrade sig loss ifrån greppet och sprang in till sitt rum och låste dörren. Min äldsta son bankade på hans dörr och slutligen började skrika. Jag försökte lugna ner honom, så grannarna inte ringer till någon störningsjour.

Men det föll inte ens i min tanke att min yngsta son, L. Ringer själv till SOS-Alarm. Både jag och X hör att han pratar med operatören och jag försöker få honom att dörren, men han vägrar. X blir arg och försöker få honom öppna dörren med hot och slutligen öppnar X dörren med våld. L springer ut.

Han lyckas springa ut genom ytterdörren och polisen kommer. X gör motstånd mot polisen, så polisen brottar ner honom. X blir även anklagad för ''Våldsam motstånd mot tjänsteman'' för detta.

P.g.a detta, blir även min son, L kallad till Brottsoffermyndigheten för unga brottsoffer. Min son L, var då 18 år. Jag försökte så många gånger få L att dra tillbaks polisanmälan, men han sa: ''Det går inte att dra tillbaks polisanmälan'' och vid många andra tillfällen sa han: ''Det går inte dra tillbaks anmälan och även om det gick, så skulle jag inte göra det!''.

Det blev en rättegång och X blev dömd för misshandel och våldsam motstånd mot tjänsteman. L gjorde senare efter detta många andra polisanmälningar. Men L vet själv att X blir arg. Det är mer logiskt att L bara går undan, så X bara lugnar ner sig. Att göra anmälningar leder ingenting annat än att han får det svårt i livet. Det är därför jag är upprörd för anmälningarna. För X ilska blir senare till att han blir lugn. Man behöver bara gå åt sidan. Ett problem som man kan lösa på egen hand. Men andra polisanmälningar ledde i alla fall inte till någon Tingsrättsförhandling, just för att det stod ord mot ord. Så han blev bara dömd av en polisanmälning av flera.

 

I alla fall, ett år efter rättegången (där X blev dömd), så försökte L ta livet av sig. Han gjorde en självmordsbrev på Facebook, där han tog farväl. Hans vänner som såg inlägget ringde 112. Han hittades vid liv och kunde skjutsas till sjukhus och senare blev han inlagd på psykiatrin.

L har blivit ren katastrof, men X är inte alls såhär.

L tycker också synd om sig själv för att han förlorat leksaker som barn. Hur kan en vuxen människa dra upp en sådan sak? L tycker också det var konstigt att X leksaker aldrig försvann, men bara hans leksaker försvann. När skall han glömma allt det där? Hur skall jag prata med honom? Nu har jag i alla fall inte chansen att kontakta med honom, men om jag får någon gång tag på honom. Hur skall jag prata?

X verkar ha glömt allt och gått vidare. Han umgås med mig.

Jag må ha slagit mina barn. Men mina barn har fått mat, kläder och husrum. Jag har aldrig förbjudit mina barn att inte tvätta sig eller allt som barnet behöver. Jag slängde aldrig ut mina barn mitt ute på gatan., t.ex.

Jag har varit en bra mamma, som lagat mat m.m. Inte så att jag bara lagat mat åt mig själv, utan jag laga mat, så det räckte till alla.

*Min ÄLDSTA son blev väldigt arg

 

Jag skrev fel! Det var min äldsta son, som blev väldigt arg mitt i natten.

1) Den äldste är två år äldre än den yngste.

2) Han håller mig sällskap för att vi har god kontakt med varandra. Han har en egen lägenhet, men besöker mig väldigt ofta. Min yngste gick alltid in till sitt rum då. Han var i alla fall inne på sitt rum förde mesta. Men speciellt när den äldsta var på besök.

I alla fall, så är den äldste här betydligt mer oftare, nu när den yngste är borta. DET beror på att den äldste pysslar om mig, när den yngste dragit iväg.

3) Det där med att ge bort hans saker. Jag har fått höra det där så många gånger av den yngste. Är det verkligen så farligt och varför i sådan fall? Det är ju jätte länge sedan! Vad skall han med leksaker till nu? Jag vet inte varför jag gav bort dem. DET bara hände!

X håller mig mycket sällskap med TV-tittande bland annat. Äta mat tillsammans och pratar, o.s.v.Jag vet inte och minns ingenting. Det bara hände. Det är något som hände för mycket länge, länge sedan. Det måste släppas det där! Min son, innan han flyttade hemifrån, brukade säga det där. Han drog upp massa saker, men det där med leksaker, drog han upp.

Vad skall han med leksaker till? Han måste glömma bort allt det där, för att må bättre!

Jag vet inte varför jag gav bort leksakerna!

Det där sa han också när jag träffade honom. Han sa någonting om att han inte skulle ha sina eventuella framtida barn närheten av mig för att jag ''inte är en bra människa, som ljuger om allt och ingenting''. Han vill ''skydda'' sina barn, genom att hålla sina barn borta från mig. Så mina barn kan få en ordentlig pedagogik.

Det där gav han också en förklaring till, vid vissa tillfällen när jag alltid gav svaret: ''Skall du aldrig glömma och gå vidare?''. Då sa han: ''Du snodde mina grejer och då är man tjuv! Du respekterar ju inte mig och har aldrig gjort.''.

Men egentligen låter det lite som om han är sugen på leksakerna, trots att han är vuxen.

Leksakerna sålde jag på loppis och många gånger gav jag bort leksakerna till hans kusiner. Leksakerna försvann ganska hastigt. Och då vart min yngsta son besviken för det också. Även när mina kusiner också hade haft sönder många av leksakerna som gavs bort.

Varför det?
Om han sitter med mig och håller mig sällskap, så är det bara positivt.
Leksaker såldes på loppis, för att mina väninnor hyrde ett bord i en loppismarknad.
Jag gav bort leksaker, för att jag inte ville komma tomhänt när jag besökte mina släktingar.

Även enda sedan han var ett barn, så ville han inte leksaker skulle ges bort. Han reagerade så starkt som barn, som verkar ha suttit kvar i hans vuxna ålder. Så det där är något han absolut aldrig kommer glömma?

Jag är 58 år.

Jobbat som lokalvårdare i största delen av mitt vuxna liv och för 5 år sedan, började jag jobba inom hemtjänsten.

Jag har dubbla jobb och mitt barn har det skönt, med försörjning m.m. Något som L också fick ta del av medan han bodde här och får ta del av, om han kommer tillbaks.

Jag lever inget liv, där jag tvingar barnen jobba och försörja mig. Jag har aldrig tvingat barnen att laga mat eller städa m.m. Allt har jag skött och fortsätter sköta.