Anonym (Mamma) skrev 2022-03-21 00:18:13 följande:
1) I flera års tid imiterade han mig, enbart för att jag skall inse att jag gjort fel och be om ursäkt? I flera års tid, alltså?
2) Äldsta sonen var inte mer omtyckt, när båda var barn. Det var i sådan fall något han missuppfattade så, just för att storebror vart firad, men aldrig han. Dock blev storebror endast firad en gång. Men jag insåg vilket jobb det var och tänkte aldrig utsätta mig för det igen.
3) Att yngsta sonen blev mer och mer slagen av äldsta sonen efter att båda blev stora barn. Så är det svårt för mig att förhindra bråk och slag. Vad skulle jag gjort och hur skulle jag gjort det?
Info: Äldsta sonen vart inte mer omtyckt förs i äldre dar. Den yngsta beteende sig lustigt mer och mer ju mer han kom in i tonåren. Den äldsta började uppskatta mig mer och mer och våran kemi bara växte och blev stabil.
Så visst blev hans och min kontakt mer tightare. Medan den yngsta valde själv att ha mindre kontakt och slutligen försvinna helt ifrån våra liv. Jag försökte dock få honom tillbaks.
Men uppenbarligen vill han inte ge mig en chans till att ge kärlek till honom.
Du lägger ju helt skulden på dina/ditt barn. Det är ju det som är det stora felet här och varför du inte verkar förstå. Har du provat att faktiskt lyssna och ta till dig av vad din son nu säger? istället för att bara slå ifrån dig med "du vet inte hur jobbigt det har varit för mig". Dra inte på dig en offerkofta varje gång du nu råkar ut för kritik. LYSSNA istället som sagt.
Du har ju favoriserat en av dina söner. Även om du inte gjort det medvetet så har du gjort det. Du kan inte tex ge en unge en påse godis och sen inte ge en till honom/henne som står bredvid. Allt måste vara rättvist. Barn resonerar inte som vuxna och i princip allt som händer och sker i en barndom präglar de vi blir som vuxna. Du har skapat alla dessa livsteman hos din son.
Din yngre son har inte valt något, du har gjort det valet åt honom. Då du tyckte det va "för jobbigt" att ha kalas en gång till så kan ju då din yngre son inte tolka det på något annat sätt än att hans bror är mer värd. Samt allt annat skit du skrivit här, vilket säkerligen bara är ett fåtal droppar i havet.
Barn behöver trygghet och förståelse och att de som står en närmast lyssnar på dem. Någon att vända sig til när man mår dåligt och är ledsen. Du verkar inte vara där och det låter som du aldrig varit där heller. Börja nu. Börja med att gå till någon att prata med och visa din son att du faktiskt VILL förändra dig och förtjäna hans kärlek.
Du kan kan väl bara förklara på ett lite enklare sätt i stil med: "Jag tänker gå och prata med någon om hur vi/du/jag haft det för jag klarar det inte ensam. Jag behöver hjälp med att förstå hur du haft det och kanske finna en lösning på hur du och jag ska gå vidare i livet och kanske finna en lösning på allt detta så vi kan älska och bry oss om varandra igen"
