Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!
1) Jag minns inte min senaste slag.
2) Jag steppade upp 500%. Jag gjorde väldigt mycket slitsamt arbete!
3) Jag saboterade anknytningsprocessen, men ändå vill den äldsta sonen ha kontakt? Min äldsta son är social med mig och vi har en god anknytning tillsammans. Min yngsta vart svår i tonåren. Om jag gjorde något fel, varför vart min äldsta fäst i mig men den yngsta annorlunda?
4) Min äldsta klarar sig. Han är social med mig. Han är frisk.
1) Det verkar som du vill att sonen ska vara någon han inte är
2) du verkar ju inte gjort mycket för att han ska må bra...
villkorslös kärlek!
1) När han var ett barn. Var han annorlunda. Han tyckte om djur och brukade ta hem insekter. Han tyckte om naturen. Han var alltid glad och gullig. Tackade för maten och gillade att sitta vid matbordet och äta. Tyckte om det jag lagade och var positiv och allmänt glad lite kille.
När Jurassic Park gick på TV, så var han så glad över det och ville absolut inte missa filmen/filmerna! Om han var på väg hem ifrån skolan och han såg mig ute på gatan, så kunde han vinka glatt åt mig eller komma springandes. Han var en helt annan person som barn. Och det är det jag menar, om han glömmer allt, så kan han bli tillbaks det som han var förut. Så jag är inte en person som vill att han skall vara någon han inte är. Jag vill ha tillbaks L i fysisk form och även hur han var som barn. Han bara ändrades helt, ungefär vid tolv års åldern.
Jag saknar min L.
Jag befinner mig visst i en sårbar situation, för jag är så ledsen över att han har förändras så mycket. I tonåren vart han bara så otroligt kall, sa ingenting och bara var mest i sitt rum. Han höll sig bara borta ifrån familjen.
Jag gav min son massor av kärlek. Gosade med honom och allt. Han och jag kollade på TV när han var barn. Då hade vi något som vi kallade för ''mystäcke''. Det var en filt och ''mystäcke'' var ett namn, som han själv kom på. Han var så gullig och kärleksfull till allt! Han var så positiv och glad!
Jag saknar honom så mycket!
Men snälla... Ett barn gör väl inget annat än ser upp till sin förälder, ?är snäll och gullig? när den är liten. När barnet sedan växer upp och blir större får den egna åsikter om vad som är rätt och fel. Man ser verkligheten på ett helt annat sätt.
Min mamma påpekar också hela tiden att hon varit sååå duktig som städat lagat mat osv. Hon som suttit i knät på andra kilkar, raggar på den, pussat på dem på samma fest när pappa var med. Eller när hon slängde glas i golvet på fyllan och skrek hur mycket som helst. Eller nu när pappa är på äldreboende för han är sjuk och det hon gör är raggar killar på nätet bakom hans rygg och köpte upp sina pengar, för att sedan vilja ha pappas pengar. Ljuger mig och pappa rätt upp i ansiktet om allt hon gjort och gör. När jag sedan skällt på henne har hon slutat höra av sig. Det är över en månad sedan nu. Hon är med vänner, festar och har kul. Mina leksaker har också slängts för övrigt.
Jadu. Vad ska man säga. Blir bara så trött?.