Wolfie13

Sat 12 Mar 2022 10:10

282 svar

Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 08:28:25 följande:

Jag har varit ensamstående med två barn. Det har varit väldigt svårt. Men nu är barnen vuxna och kan tänka själva.

Varför är inte L:s storebror på samma sätt då? Min äldsta son (L:s storebror) sitter med mig, är social. Får mig i skratt och berättar olika saker m.m.

Alla människor är olika! Din äldsta son mår ju inte heller bra, du skriver ju om hans humör, att han blir jättearg. Garanterat nåt som kommit från din behandlig av barnen, deras uppväxt i ditt våld.

Ibland blir barnen som den förälder de fruktat (arga, våldsamma), ibland tar de kraftigt avstånd och lyckas vända sitt liv mot något bättre.

DIn yngsta son verkar varit den som i detta fall ändå insåg han var värd något mer..

Wolfie13

Sat 12 Mar 2022 11:16

#56

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:11:22 följande:

Jag mår bra, om jag får tillbaks min son!

Wolfie13 skrev 2022-03-12 10:10:55 följande:

Alla människor är olika! Din äldsta son mår ju inte heller bra, du skriver ju om hans humör, att han blir jättearg. Garanterat nåt som kommit från din behandlig av barnen, deras uppväxt i ditt våld.

Ibland blir barnen som den förälder de fruktat (arga, våldsamma), ibland tar de kraftigt avstånd och lyckas vända sitt liv mot något bättre.

DIn yngsta son verkar varit den som i detta fall ändå insåg han var värd något mer..

Om X (min äldsta son) fruktar mig, varför sitter han då och är social med mig. Han är i alla fall social med mig.

För han har ju inte bearbetat det han varit med om förstås. Han mår säkert ännu sämre än din andra son, med sina våldsamheter, men har inte hittat styrkan eller insikten att bryta sig fri eller hantera sitt förflutna.

Så kan det lätt bli med en våldsam förälder. Det är vanligt att man är väldigt lojal till sin mamma eller pappa, trots att man blivit behandlad som skit av dem.

Handlar allt för dig om att sitta i soffan och va social...?

Wolfie13

Sat 12 Mar 2022 11:47

#62

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:35:44 följande:

Så om han bearbetar det som har hänt, så försvinner han, om han inte bearbetar, så försvinner han inte?

Sitta i soffan och kolla på TV, är för mig väldigt trevligt och mysigt om man gör det tillsammans. Min äldsta son och jag gör det ofta. Vi har det väldigt kul ihop med den aktiviteten.

Jag är ingen dålig mamma. Jag kastade aldrig ut mina söner mitt ute på gatan. Jag som ensamstående mamma, har lagat mat, gett dem kläder och så har de haft varsitt rum.

Jag gör det även idag. Jag lagar mat och bjuder på min äldsta son, så han får mat i sig.

Har du misshandlat honom också? Eller var det bara den yngsta?

Din äldre son verkar ju inte ens ha ett eget liv... En partner, egna vänner, ett jobb t.ex Finns det?

Nä, du kan ha misshandlat ditt äldsta barn till någon slags underkastelse, vilket gör att han inte kan finna sig själv ens.
Vad händer med honom när du inte finns mer, har han någon hos sig då? Eller har du knutit honom så nära dig att han missar allt det andra?
Inte sunt!

Wolfie13

Sat 12 Mar 2022 11:58

#67

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:48:13 följande:

Jag var ensamstående med två barn och hade det svårt p.g.a det. Jag tappade kontrollen många gånger. Att vara en mamma är inte lätt. Det var väldigt svårt för mig.

EpicF skrev 2022-03-12 11:31:04 följande:

Det spelar ingen roll att du var ensamstående med två barn. Man misshandlar inte sitt bar oavsett.

Att din äldsta son inte är på samma sätt är för att han tydligen inte blivit utsatt för misshandel av dig.

Jag slog min äldsta son också. Men han är det ju inget fel på.

Det är min yngsta son som både hamnat i psykiatrin. Och gjort totalt tre polisanmälningar på min äldsta son. Varav bara en gick vidare och han blev dömd i Tingsrätten för misshandel. Min yngsta son, efter det bara fortsatte med att göra polisanmälningar tills han själv flyttade hemifrån.

Lät du din äldre son slå din yngre? Varför försvarar du det våldet mot din yngsta?? Du är inte riktigt klok nånstans.

Wolfie13

Sat 12 Mar 2022 12:04

#68

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 11:48:13 följande:

Jag var ensamstående med två barn och hade det svårt p.g.a det. Jag tappade kontrollen många gånger. Att vara en mamma är inte lätt. Det var väldigt svårt för mig.

EpicF skrev 2022-03-12 11:31:04 följande:

Det spelar ingen roll att du var ensamstående med två barn. Man misshandlar inte sitt bar oavsett.

Att din äldsta son inte är på samma sätt är för att han tydligen inte blivit utsatt för misshandel av dig.

Jag slog min äldsta son också. Men han är det ju inget fel på.

Det är ju fel på honom eftersom han blivit dömd för misshandel. Han har slagit sin lillebror under ditt tak. Och du gjorde inget utan tycker det är synd att han anmält istälet.
Du har ett uselt beteende och synsätt, som inte har föräldras över åren.

Ni är nu två våldsamma kräk som din yngre son (den med vett kvar) inte vill ha i sitt liv. Med alla rätta.

Wolfie13

Sat 12 Mar 2022 21:44

#102

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-12 21:32:24 följande:

Leksakerna sålde jag på loppis och många gånger gav jag bort leksakerna till hans kusiner. Leksakerna försvann ganska hastigt. Och då vart min yngsta son besviken för det också. Även när mina kusiner också hade haft sönder många av leksakerna som gavs bort.

Om inte det här är ett "skämt" är det verkligen nåt grovt fel på dig. Varför säljer man sitt barns leksaker?
För att du ville ha pengarna eller göra honom ledsen, som nåt slags sjukt straff?

Wolfie13

Tue 15 Mar 2022 22:06

#170

Du fortsätter som en papegoja hävda att det inte är nåt fel på din äldsta son. Vad menar du egentligen med det, hur skulle det felet visa sig då?
Tror du det är nåt man kan se hela tiden med blotta ögat?
Att du format den äldsta som du vill, betyder det att han automatiskt mår bra av det som varit?

Många som växer upp med våld tänker även som vuxna att de förtjänade det...
Har din äldsta son verkligen blivit sitt bästa jag, eller kunde han ha kommit mycket längre utan ditt våld...?

Det vore bra för dig att fundera i dessa banor, men som många redan påpekat är du förmodligen narcissist, vilket gör att du aldrig kommer till någon självinsikt.
Ditt fokus ligger enbart på att dina söner ska finnas till för dig, inte att du vill att de ska må bra och lyckas i livet.

Wolfie13

Tue 15 Mar 2022 22:31

#178

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-15 21:59:41 följande:

1) Jag minns inte min senaste slag.

Du måste ju veta ungefär hur länge du slog dem? Som tonåringar, när de blivit vuxna?
Har du ens slutat slå..?

Var det med tillhyggen eller smisk? Ju grövre våld, desto värre förstås...
Men själva kränkningen/sveket kan sitta i en livstid oavsett.

Wolfie13

Tue 15 Mar 2022 23:02

#190

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-15 22:47:18 följande:

Min äldsta son slutade jag slå innan han blev tonår. Min yngsta vart slagen tills han vart 16~.

Min yngsta vart ganska så konstig i sina senare år, när han vart tonår. Han förändrades oerhört mycket. Från en gullig och snäll pojke. Till en person med bisarrt beteende. T.ex slutade han inte prata om sina leksaker som gavs bort. Som tonåring, tyckte jag att det var konstigt, men som vuxen. Varför drar han upp det, när jag träffade honom senaste?

Men det var inte allt. Den absoluta mest konstiga, var att han började imitera mig över en händelseförlopp som inträffade när han var tolv år. Han ville gå till ett tivoli som kom till stan och åka karuseller. Jag gav honom en hundralapp. När han kom hem, så sa han att han att han åkte karusell tillsammans med sina vänner. Han hade bjudit sina två vänner på varsin biljett och så köpte han en biljett till sig själv. Det gick åt exakt hundralapp.

Jag blev så otroligt arg, för att jag tyckte att han var dum i huvudet som låter sig bli lurad och låter andra köra över honom. Jag blev riktigt, riktigt arg. Jag skrek och bekräftade hur dum i huvudet jag tyckte han var. Innan jag tog till ett fysiskt angrepp så svarade han mig: ''Men jag gjorde det av god ända mål. De är mina vänner''. Jag tappade kontrollen och tog tag i hans hår och slog. Jag skrek och hans äldsta son kom. Vi båda skrek på honom och min äldsta son tyckte också han var dum i huvudet.

Den misshandeln höll på ganska lång tid.

En händelseförlopp som stannade kvar hos honom i många år. Jag vet inte om den händelseförloppet fortfarande är kvar hos honom.

Men i många år har han i alla fall imiterat mig och sa ungefärliga meningar om vad jag sa under den misshandeln.

Som jag sa förut, det går inte prata med honom. Ibland så brukade han imitera mig och titta på mig medan han gjorde imitationen. Som om han ville att jag skulle se hans imitation.

Jag tittade alltid konstigt på honom och försökte analysera om varför han imiterar mig.

När han pratar med mig, så är det oftast konfrontationer om varför jag gav bort hans leksaker.

Jag vet inte alls hur han agerar med sina vänner. Men han kan omöjligt ha en sådan absurt beteende mitt ute på gatan.

Det är därför jag vill bara att han skall glömma allt. Det är bäst för alla!

Varför imiterade han mig?
Vad betyder det, när han imiterade mig sådär. Om händelseförloppet.

Äldste sonen imiterade aldrig mig för någon av misshandeln.

Sonen ville bara vara snäll och du misshandlar och slår honom för det.... helt fruktansvärt detta :(
Den enda som är bisarr är du.

Stackars pojke, hjärtat gråter för honom.. Vissa borde aldrig ha barn

Wolfie13

Wed 16 Mar 2022 18:24

#220

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-16 16:49:31 följande:

Jag är inte hennes mamma! Jag har absolut ingen dotter!

Ändå fint att se att så otroligt många människor bryr sig och förstår din son mer än vad du någonsin gjort/gör. När ditt barn växte upp gjorde du ett aktivt val att misshandla, och nu har han gjort sitt val tillbaka.
Bra att du får smaka på den.

Du pratar om honom som om han fortfarande är ett barn som ska komma krypande, men han är en vuxen man och din makt och kontrolll existerar inte längre.

Wolfie13

Fri 18 Mar 2022 23:23

#271

Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 18:40:07 följande:

Hur kand et vara normalt att fortfarande vilja ha tillbaks sina leksaker?

Som vissa redan påpekat, det handlar inte om det materiella utan att ett barns leksaker även fungerar som en trygghet.
Har själv en liten dotter som redan är jättenoga med sitt, hon har stenkoll på vad allt befinner sig i sitt älskade rum och uttrycker hela tiden hur mycket hon tycker om att vara där och vilka tillhörigheter som spelar mest roll för henne. Det ger ett litet barn ett lugn, att veta att omgivningen inte förändras alltför mycket...

Din son fick stå och se på när du kanske gav bort hans ägodelar till någon annan, förutom förlusten av sakerna fick det honom att känna att han inte kan lita på dig alls och förstörde förtroendet mellan er. Ens föräldrar är hela ens värld när man är liten och speciellt de första åren i livet påverkar vilken självkänsla man får som vuxen.

Du har ca 100 olika svar här som säger samma sak. Det är inte möjligt att man kan va så här trög när det gäller det mänskliga psyket... Jag hoppas vekligen att du är ett skämt, ett troll. Vad får du ut av detta?

Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

INNEHÅLL