Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Om han glömmer det förflutna, så kan han gå vidare. Det var saker som hände för länge sedan, hur kan han fortfarande bära runt det? Han måste glömma!

Jag är hans mamma och vill träffa honom. Om han bara väljer att ha kontakt med mig. Detta är jättejobbigt för mig. Om han förstår mitt lidande, så kanske han kan komma tillbaka. Det är fyra år! Det är en lång tid!

Jag har varit ensamstående med två barn. Det har varit väldigt svårt. Men nu är barnen vuxna och kan tänka själva.

Varför är inte L:s storebror på samma sätt då? Min äldsta son (L:s storebror) sitter med mig, är social. Får mig i skratt och berättar olika saker m.m.

Du kan sitta där och rada upp vad TS ska och inte ska göra, tror inte hon lyder dig i vilket fall. 

Sen om man vill respektera skyddade personuppgifter och aldrig försöka kontakta någon med skyddade personuppgifter är också upp till var och en och inget man måste lyda er i tråden. OM man inte har kontaktförbud mot personen. Om TS har det så blir det en annan sak.

Och TS väljer själv vilken typ av hjälp och inlägg hon vill ta till sig. Jag försökte hjälpa TS. Men jag tror inte det spelar någon roll jag eller eller du skriver, TS verkar mest intresserad av att fortsätta publicera inlägg, det ena mer förfärande än det andra.

Du är absolut inte mitt barn. Du är inte min dotter. Jag har däremot önskat att jag fick två flickor. Men fick två söner i alla fall. När jag var gravid med min yngsta son, liksom, var foster i min mage, så hoppades jag på att det skulle vara en flicka. Men det vart en pojke istället.

Med tiden har jag dock lärt mig känna kärlek till mina barn.

Hade varit fin med två döttrar!
Dessutom ropade jag aldrig på min äldste son att hjälpa till med något. Han kom automatiskt och tyckte själv att sin lillebror var dum i huvudet.

Du är inte mitt barn!
Jag har ingen dotter!

Anledningen till att han brutit kontakten med mig, är p.g.a att han inte vet bättre. Kolla hur han betedde sig.

Varför imiterade han mig?
Om han tyckte att händelseförloppet var bedrövligt. Varför då själv upprepa händelseförloppet med imitationen.

Om han en gång var glad, snäll och kärleksfull pojke. Varför väljer han att inte fortsätta med det?

Jag har inte favoriserat någon i familjen. Faktum är att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om den yngste, om man nu ''måste'' sätta en punkt för OM jag har favoriserat  Min yngste son var full av kärlek. Han älskade mig och sa det ofta. 

Men hur kan det ha blivit missförstod med min favorisering av det äldsta sonen? 
Min äldsta son ville gärna ha en födelsedagsfest. Jag anordnade det, men det var väldigt jobbigt och jag ville aldrig mer göra något sådant en gång till. Så min yngste son blev aldrig firad.

Min yngsta son blev alltid av med sina leksaker. Men min äldsta sons leksaker blev kvar. Anledningen varför jag pratade med honom, om jag var tvungen att ge bort hans saker. Så frågade jag alltid honom och pratade med honom.

Det beror på att min äldste son blev så arg och okontrollerad. Att jag visste på förhand att han förmodligen skulle bara blev förbannad och sedan ta söder saker i mitt hem.

Därför gavs min yngsta sons leksaker bort, utan att jag sa något till honom. Han fick istället se det på plats hur hans leksaker försvann till sina kusiner och på andra ställen. Det enda han gjorde var att gråta, men det var något som gick över och jag fick inga konsekvenser, så som att han tog mina saker eller tog söder något. Han grät bara och det var enkelt att hantera.

Däremot i äldre dar, vart min äldste son den bäste och favoriten. Det var i tonåren, som jag började tycka om min äldsta son mer och mer. Just för hans sätt att vara emot mig, vara social och trevlig m.m. Men min yngsta son, vart i princip apatiskt och det gick inte att prata med honom överhuvudtaget. Jag försökte hela tiden att få honom att komma och kolla på TV eller bara en allmän umgänge. Men det gick inte alls att ha en kommunikation med honom.

Så det där med favorisering, vart inte förs båda vart äldre. Alltså i tonåren. 14-16.

1) Mötesrum på en anstalt?!

2) Jag försöker faktiskt få ordning på familjen. Så min son kommer tillbaka och vi alla umgås!

Varför tar man leksakerna ifrån ett barn??

Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?

1) Det är lite pinsamt att mina vänner inte fått se L (min yngsta son) på ett tag. Vad skall jag ge för förklaring eller ursäkter? Jag har bara sagt att han givit sig iväg och tagit pappans parti, utan att ens pappan varit där. Jag har sagt: ''Han har dragit och förmodligen saknat pappa så pass mycket att han valt att få kontakt med pappan igen i varje pris och att min ex-man bara tillät det.'' - Hur annars skall jag tala om för mina vänner, varför inte L syns i trakten. Jag har sagt lite smått att jag har små kontakt med honom och att han numera jobbar i en annan stad.

2) Jag gav bort leksaker för att när jag skulle träffa min släkt, så ville jag inte komma tomhänt.