Man glömmer inte hur ens mamma som skulle vara ens trygghet i livet istället valde att misshandla en. Det glömmer man aldrig.
Att ditt fokus ligger på att försöka övertyga honom att glömma, gå vidare och försöka förminska vad du utsatte honom för istället för att göra allt du kan för att visa att du är ledsen och få honom att må bättre visar att du inte har förändrats eller bättrat dig.
Varför skulle någon kunna få någon annan att glömma saker? Man kan inte styra över någon annans tankar.
Men TS, jag fattar att du skojar med oss bara.
Om du vill ha någon chans att få tillbaka din son i ditt liv så får du fråga honom vad du ska göra. Får du inte tag i honom så gå genom hans kompisar, för de har väl inga skyddade adresser, kanske skicka med ett brev.
Säg att du gör vad han än vill för att försöka kompensera ett litet uns av hans lidande, kryp på dina knän och be.
Konstigt att försöka hindra andra från att försöka hjälpa TS som ber om hjälp.
Han har rätt att ändra sig om han ser att mamman ändrar sig.
Jag försöker svara utifrån hur jag själv kanske hade kunnat ta tillbaka föräldern.
Men jag tror inte det finns någon större risk att TS gör mitt förslag ändå.
Tråden är för att hjälpa TS, det är så känsliga rummet funkar. Jag utgår ifrån vad hon ber om hjälp med.
Ja, du återkommer till vad han sa, men det är ju för att TS varit som hon varit, du vet ju inte vad han skulle tycka om hon ändrade på sig. Du vet inte vad han innerst inne vill höra och se från sin mamma.
Sen visste jag inte att hans skyddade identitet berodde på TS. Har hon besöksförbud eller liknande så ska hon givetvis inte kontakta honom.