Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Det är hemskt att få honom utskriven när det antagligen var psykiatrin han mest behövde då. Nu känns detta som det är skrivet av personen som utsatts, men från tvärtomperspektiv, men jag har också tyvärr gett mina barn en strulig uppväxt. Inte för att jag ville det, utan för att jag själv varit psykiskt sjuk och själv varit utsatt som barn. Jag har verkligen själv försökt få rätt hjälp varje gång det blivit struligt, ibland har jag fått viss hjälp men många gånger inte. Jag har stått i kö till psykolog en gång i 7 års tid. 

Jag har nu ett barn som mår dåligt och är vuxet (men mycket yngre än ditt). jag har bett om ursäkt för allt som varit säkert 100 gånger och verkligen menat det. I tre år kämpade jag med att ens få kontakt med det vuxna barnet. Jag finns där dygnet runt och nu har mitt barn börjat ha kontakt igen, vilket jag är tacksam för, och jag säger det också. Jag försöker hjälpa till så att hen får rätt vård och hjälp på alla sätt jag kan, jag struntar i om det känns jobbigt för mig att alla kontakter redan vet att hen delvis mår dåligt pga mig och sin uppväxt, jag vill bara att hen ska överleva och få någon slags lycka i sitt liv.

Något sådant kanske du kunde försöka göra. Jag tror att det säkert går att reparera relationer till ens barn, men man kan inte tänka och agera som du gör. Man måste helt och hållet försöka stå för sina misstag, det är enda sättet.