Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

Det låter som att ni båda har problem som ni behöver ta tag i. Om det är så viktigt för dig att ha en etablerad kontakt med din son så ska du sluta att ställa dig till doms över vad han känner, vad han får känna och inte.
Börja med att ta en kontakt med psykiatrin och börja resonera med dem om er situation. Och utgå från dig själv. Vad du har gjort, varför du gjort så, vad som fått dig att göra så, hur du skulle resonera idag, om det finns saker som fortfarande är ouppklarade.

Ett barn behöver få sina känslor validerade. Ett barns närmaste anknytningspersoner är ofta dess föräldrar. Om du misshandlar ditt barn och kastar leksaker så måste du förstå att det var fel att göra så. Det faktum att din son, även om han är nästan 30, fortfarande nämner detta är ett tecken på att det var viktigt för honom. Det är saker han minns. Det har påverkat honom och så länge du inte kan äga det så kan det vara svårt för honom att gå vidare, hur fjantigt du än tycker att det låter. Det är en viktig punkt för honom.

Om du funderar över den situationen då det hände. Du är den vuxne. Ett barn har inget utvecklat konsekvenstänk och kan inte ta ansvar för det som sker på samma sätt. Oavsett vad barnet gör så behöver den vuxne behålla impulskontrollen och avstyra situationen, bidra med en lösning. 

Jag hoppas att du kan ta tag i din egen psykiska hälsa och framför allt att din son får hjälp. Att förminska hans känslor på det sättet. Det är inte rätt.