Man sätter villkor för sig själv. Om man öppet villkorar har den andra parten valet att ta ställning till det.
Att något är villkorat innebär det inte att man tänker sig att det kommer att förändras eller att man själv ändrar inställning med andra faktorer.
Ett villkor kan vara att man får leva med olika villkor.
Vissa ingångsvärden är oföränderliga, andra inte.
Vet inte riktigt vad du vinner på att vara så rigid. Och verkligen inte varför du försöker få andra att resonera som du gör? Människor är komplexa och olika, det förändras inte för att du tycker att det känns jobbigt.
Eller motsatt? Ju större ego, desto snävare gränser, desto mer oförstående för partners och deras behov.
Du väljer ju uppenbart dina villkor, du har en väldigt klar bild om var du "drar gränser" för att du ska må bra. Allt som bryter dina gränser är respektlöst mot ditt ego. Och du har ju själv kokat ned det till något fyrkantigt. Det betyder ju såklart inte att det kan vara komplext för andra.
Det vore spännande att se hur många svar du skulle få på en kontaktannons med din ärliga kravbild.
I annonsen skulle det stå att du älskar att tala om för andra vad de känner och tänker och sedan resonera från din egen bild?
Det faktum att du tycker att du kan sätta villkor för andras behov, drifter och känslor efter ditt eget tycke säger mycket om din självbild.
Du kan ju inte ens kontrollera dina egna.
I annonsen skulle det stå att du älskar att tala om för andra vad de känner och tänker och sedan resonera från din egen bild?
Det faktum att du tycker att du kan sätta villkor för andras behov, drifter och känslor efter ditt eget tycke säger mycket om din självbild.
Du kan ju inte ens kontrollera dina egna.
"I annonsen skulle det stå att du älskar att tala om för andra vad de känner och tänker och sedan resonera från din egen bild?"
Thanks for proving my point.
Villkor du ställer är ju för att du ska må bra.
Att hävda att någon annan är självisk för att de inte lever upp till dina egoistiska villkor är ett felslut. Att anse att någon ska hänsyn till dig före sig själv blir ju en egoistisk paradox, det betyder ju samtidigt att du sätter dina behov framför den andres.
Ok. Om man vill ha en diskussion och inte förstår vad den andra menar kan man ju fråga istället för att konfrontera denne med en egen fultolkning och tillskriva denne både den ena och den andra egenskapen och åsikten?
Det är ett villkor jag ställer för vidare diskussion.
Nedan försöker jag utveckla.
Det var så jag tolkade:
"Man sätter villkor för sig själv. Om man öppet villkorar har den andra parten valet att ta ställning till det.
Jag ställer villkor för att bekräfta eller stilla ett eget behov.
Det mesta är villkorat.
Vissa villkor för att ingå en relation med dig är givna och oföränderliga. Till exempel om du är lång/kort.
Villkoret för att ingå i en relation är att jag accepterar det. Det betyder ju inte att jag är nöjd med det och ändrar mig längre fram?
Andra villkor är föränderliga. Till exempel: ?jag vill inte ha barn?. Det är din känsla och du ställer villkoret. Fast du kan ändra dig över tid.
Din tänkta partner har att ta ställning till ditt villkor. Denne kan acceptera det på olika grunder. Exempelvis att denne känner exakt likadant, att alla positiva villkor/egenskaper överväger det negativa i just det här villkoret, att du säkert kommer att ändra dig, att denne kan å dig att ändra dig m.m.
Fast inställningen till villkoret kan ändras. För bägge.
Att något är villkorat innebär det inte att man tänker sig att det kommer att förändras eller att man själv ändrar inställning med andra faktorer.
Ett villkor kan vara att man får leva med olika villkor."
?Precis. Jag för göra något du inte får. Vi har olika villkor.
När jag nu läser det en gång till inser jag att ordet "inte" i tredje meningen kanske inte är felplacerat?
Så ur den aspekten tar jag mig definitivt rätten att sätta egna regler/villkor, precis som alla gör. Jag tar mig också rätten att få ändra uppfattning över tid. Förståelse för att mina värderingar och behov ändras och att jag som 40-åring inte måste konfronteras med något jag sa som 20-åring.
Det har såklart ingenting att göra med att tygla tillfälliga nycker eller vad ett förhållande byggs på.
Många villkor hämmar en partners behov och känslor. Och dem ställer du för att tillfredsställa dina egna.
Exempelvis att den andre måste ställa upp på X eller Y, förväntas göra si eller så eller undvika B.
Att ställa den typen av villkor är själviskt såklart. Och de ställs i alla typer av förhållanden och regelverk.
Tycker iof diskussionen blir lite märklig när det kretsar kring om man kan eller inte kan känna attraktion eller kärlek för mer än en åt gången.
Jag tror alla människor absolut är kapabla att bli attraherade av andra eller kära i flera åt gången. Men sen är det långt ifrån alla som är beredda att svika, ljuga och manipulera andra pga av det. Det är inte förmågan att känna saker som är problemet, problemet är hur man som individ hanterar sina känslor.
Det är ju trådens frågeställning. Om man kan älska någon man bedrar.
Testa att resonera kring trådämnet istället för att vrida diskussionen dit du tycker. Eller kommentera i trådar där dina åsikter hamnar inom topic.
"Tycker iof diskussionen blir lite märklig när det kretsar kring om man kan eller inte kan känna attraktion eller kärlek för mer än en åt gången."
Hur många självmål ska du göra?
Ser att du för exakt samma resonemang i en annan tråd. Hur kan det komma sig?